“Do you still want to go out party?” frågade jag försiktigt och visste inte riktigt vad jag väntade mig för svar. Hon skakade på huvudet.

“No, not really.”

“We can always go home to me, you know. My dad’s not there” sa jag och hon nickade snabbt.

“Sounds great. And hey, Harry?”

“Yeah?”

“I love you.”

“I love you too.”

---

Efter många om och men så hade jag till slut bestämt mig. Det hade tagit sin lilla tid och inte ens på onsdagsmorgonen hade jag vetat hur jag skulle göra. Frågorna hade snurrat i mitt huvud; var det värt det? Var mitt betyg värt det? Men det var på lunchrasten när jag stod utanför dramasalen där auditionerna strax skulle börja som jag bestämde mig. Jag skulle göra det här. Även om jag blev klassad som en nörd så skulle jag fortfarande ha kvar mina vänner, och Harry. Han kanske verkade ytlig, men jag visste att han egentligen inte alls var sådan. Harry och jag hade pratat, och han hade sagt att han tyckte att jag skulle göra vad jag själv kände att jag ville göra och att han stöttade mig oavsett vad. Dessutom ville jag visa Mr Clark att jag kunde göra det här, att jag inte bara var någon i mängden. Jag var inte direkt den som var blyg, det hade jag ju visat tydligt i alla bråk och tjafs jag hade haft med Serena om Harry. Jag ville visa alla att jag kunde göra någonting, och speciellt mina föräldrar. Min pappa tyckte säkert att jag var värdelös precis som han tyckte att Harry var, och jag skulle visa dem. Jag skulle visa dem att de hade fel.

Jag stod ensam utanför dramasalen en bit innan allting skulle börja medan jag blev mer och mer säker på mitt beslut. Dock så jag kände mig lite ensam här utanför, tänk om det inte kom någon mer? Men jag behövde inte oroa mig, snart hörde jag steg bakom mig och min krulltott till pojkvän kom gående med ett mjukt leende på läpparna.

“So you decided to do it?” frågade han medan han gick rakt fram till mig och drog in mig i hans stora famn. Jag drog in hans doft som var en blandning av aftershave och mint, han doftade underbart.

“Yeah, I did. Hope it works out though. Are you coming too?” frågade jag och placerade armarna kring hans nacke så att vi kom ännu närmre varandra.

“Yeah, Clark made me. Had no choice” muttrade Harry och ledde oss försiktigt bakom några skåp utan att krocka i någon.

“What are you doing?” Min fråga var road och min ton var inte den allvarligaste precis. Det här var en av de sakerna jag älskade med Harry, man visste aldrig vad som skulle hända härnäst när man var med honom.

“I wanted to wish you good luck and didn’t want the teachers to catch us” svarade han innan han pressade sina läppar emot mina. Jag log i kyssen och drog min hand igenom hans hår som var så mjukt emot mina fingertoppar. Efter ett litet tag så särade vi på oss igen.

“Hey, don’t ruin my hair” sa han skämtsamt och flinade sedan åt mig.

“Sorry sir” svarade jag lika skämtsamt och tog sedan ett steg utåt.

“Let’s go inside.”

HARRYS PERSPEKTIV

“Okay, welcome to the auditions for Grease. I’m so glad that so many of you eleves could make it today. Let’s start because we haven’t got all time in the world” sa Mr Clark som stod på scenen här inne i teatersalen.

“The things I need each person to do who wants to participate, is sing a song from Grease, you can choose which one you want to, and act out a little bit, really likable if you had a character to present. I will write down notes for each of you, and I’m sure we can find a role for everyone who wants to be in this musical. Okay, I’m gonna call up you guys one and one and you can do your audition for me and the rest of the crowd” fortsatte han och satte sig tillrätta på en stol framför scenen. Jag tittade på Louis som satt bredvid mig och kunde inte fatta att vi skulle göra det här. Men det skulle vi, fast bara för att vi var tvungna. Det intressanta var att få höra honom sjunga, jag hade aldrig gjort det förut. Det var liksom inte sådant som vi gjorde, vi var inga musik-killar direkt. Kanske sjöng han bra? Jag visste inte, men jag var väldigt nyfiken på att få veta. Louis flinade emot mig och jag log lite tillbaka. Jag var nervös, för jag ville inte få ännu ett underkänt betyg som jag skulle få om detta gick skit. Men Summer hjälpte mig ändå på så många sätt. Hon skulle göra detta, det hade hon bestämt sig för. Och om jag kunde få hennes motspelarroll skulle jag ha så mycket roligare under alla dramalektioner. Då skulle jag få vara med Summer, utan att någon i skolan skulle höja på ögonbrynen. Visst var inte teater eller musik min eller Louis grej men vi gjorde det ju bara för att inte bli underkända och det fattade ju alla här. Egentligen gillade jag faktiskt att sjunga, men jag gjorde det bara på bageriet när jag jobbade eller ibland för Cara.

En stund senare var jag helt förbluffad. Inte hade jag trott att Louis faktiskt skulle göra sitt bästa på sin audition för att enkelt sagt så gjorde han aldrig det eftersom att han aldrig brydde sig. Men jag hade tydligen fel... På scenen hade Louis stått väldigt självsäkert och sjungit så att man nästan fick gåshud på armarna. Det var så fint, och jag trodde aldrig att Louis skulle ha en sådan fin stämma. Han hade en ljus men väldigt vacker röst och han satte verkligen känsla på det som han sjöng. Och han var också en väldigt bra skådespelare, vilket jag heller inte hade någon aning om. Jag blev helt förundrad, och jag märkte tydligt att jag inte var den enda som var det. Ingen hade nog förväntat sig det här.

Men publiken hann knappt ta in allting innan hans audition var över och det gick upp någon annan. Louis kom och satte sig bredvid mig igen, den här gången med ett kaxigt flin på läpparna.

“Wasn’t expecting that, were you?” frågade han med ett höjt ögonbryn. Jag skakade snabbt på huvudet och log lite innan jag vände mig framåt igen. Det som jag undrade över mest var hur Louis helt plötsligt hade gjort sitt yttersta för att få den här rollen. Var satt haken? Kanske fanns det ingen, kanske var det bara så att han helt enkelt hade fått en varning om att bli utkastad ur skolan och att det var därför. Jag lade tankarna åt sidan en stund och förberedde mig istället för min audition, jag blev mer och mer nervös när jag såg alla som uppträdde före mig. Det var många som var duktiga och sjöng bra, något som jag aldrig hade brytt mig om att lägga märke till fram tills nu. Det fanns även de som var dåliga men som inte verkade fatta det, vilket var lite sorgligt kanske, mest för de själva. Summers audition var också helt fantastisk, hon sjöng så fint att jag bara hade lust att springa upp på scenen och kyssa henne där, framför alla. Men det gjorde jag ju såklart inte, det skulle ju ha varit ganska dumt...

Jag kunde väl ha haft lite mer tur än att få hamna sist ut, men nej. När det blev min tur såg Mr Clark lite trött ut, och det var väl förståeligt eftersom det hade kommit fler än väntat hit. Men jag gick upp på stadiga ben och tvingade mig själv att vara lugn. Visst ville jag det här så mycket om Summer också kunde få en huvudroll, men jag var samtidigt nervös att jag inte skulle göra bra ifrån mig. Ingen visste det för mitt ansiktsuttryck var, vad jag hoppades, uttryckslöst. Jag gick fram till mikrofonen och såg Mr Clark nicka åt mig. Jag kunde ha svurit på att jag såg förvåning i hans ögon, men det försvann knappt ett ögonblick senare. Han förväntade nog sig inte varken Louis eller mig här idag och det kunde jag väl förstå - vår närvaro i skolan var ju inte precis den högsta. Mr Clark nickade emot mig och antecknade något på sitt papper.

“Mr Styles, you’re the last one out for today. Please, go ahead and show us what you’ve got” sa han och jag nickade. Ett djupt andetag senare började jag prata i mikrofonen jag hade i ena handen. Jag hade innan förberett en karaktär som jag nu presenterade för dem alla och nervositeten försvann sakta men säkert. Det gick bra och jag pratade på, fick publiken att skratta flera gånger vilket jag antog var bra. Sist men inte minst, så skulle jag sjunga. Jag hade haft väldiga problem med att välja en låt att framföra, någon som passade mig men ändå gjorde sig bra med min röst. Det kanske lät löjligt att lägga ner så mycket arbete på det här, men jag kände inte att jag behövde bli underkänd i ännu ett ämne. Visserligen fanns det inte så många låtar att välja mellan, men det var ändå en sak som jag hade funderat en del över. Efter en stunds tänkande hemma igår kväll hade jag kommit fram till att sjunga Greased Lightning. Första tonen var lite osäker och ganska låg, men genom låten steg både min röst och mitt självförtroende. Jag kunde den här låten utantill och innantill eftersom att jag hade sett Grease så många gånger, fast Cara var visserligen den enda som visste om det. Jag sjöng och gav precis allt vad jag hade, för vad hade jag att förlora? Louis hade också gjort det. När jag tystnade så blev det tyst för några sekunder innan alla applåderade, precis som vi hade gjort med alla andra. Jag kunde inte hindra att ett leende spred sig över mina läppar och jag fångade Summers blick. Hon såg så glad ut och klappade i händerna. När hon såg att jag tittade på henne så log hon stort och gjorde en diskret tummen upp emot mig. Det fick mig att le ännu större, om det nu var möjligt. Att Summer hade gillat min sång gjorde allting så himla mycket bättre.

“Thanks, Mr Styles. Now I’m gonna deliberate all your auditions and pick out roles for  everyone. You all did a fantastic job, thank you so much to everyone who came here today. On friday it’ll be up a list of the roles in the cafeteria, be sure to look it up. Thank you guys once again, now you can go back to your lessions” sa Mr Clark när jag hade satt mig på min plats och han själv stod uppe på scenen med mikrofonen i handen. Jag flinade emot Louis som nickade emot mig, han kanske inte hade förväntat sig att jag skulle göra mitt bästa. Snart tömdes hela dramasalen på elever och vi gick ut med alla andra, och det var fortfarande så att folk flyttade sig ur vägen när vi kom gåendes. På något sätt kändes det skönt att saker fortfarande var “som de skulle”. När vi kom ut gick jag och Louis ut för att ta en rökpaus, där vi mötte Zayn som hade haft en tråkig bildlektion. Jaha, nu var det bara att vänta på resultatet tills på fredag då.

 

Hej allihopa! Hoppas ni har det bra och att ni gillade delen :) Vilka tror ni det är som har fått huvudrollerna? Kommentera gärna vad ni tycker/tänker m.m.

 

Ha det bäst iallafall och vi ses NÄSTA ÅR!!!! GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS :D //Josefin xxx