“But he has no right to do it. I hate him, he’s not even my dad anymore” sa jag och kunde inte hejda mina tårar längre. De rann ner för min kind i samma takt som Harry strök bort dem med sina tummar. Han öppnade munnen och tänkte nog säga emot mig men jag hejdade honom.

“Harry what I’m saying is true. I don’t have a dad anymore” sa jag och suckade tungt.

“Then we’re two about that.”

---

“Harry, can we please check in at a hotel for the night? I don’t want to be home and I know that you don’t want me to be at your place. We can bring Cara” sa jag i ett desperat försök för att slippa vara hemma.

“It sounds lovely babe, Cara is at my aunt’s so we don’t have to bring her” sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag när han kallade mig babe.

“You have an aunt?” frågade jag förvånat. Harry hade aldrig berättat något om sina släktingar och om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att han hade några.

“Yeah, but I don’t like her” svarade han ärligt. Jag suckade.

“Why do we have so messed up lives?” frågade jag och lutade mitt huvud mot hans axel. Han lade sin ena hand på mitt lår och strök det försiktigt.

“I don’t know baby, but we have eachother” sa han och jag nickade. Vi hade varandra. Något som betydde mycket för mig. För bara några veckor sedan så gillade jag inte Harry alls, men han hade verkligen visat för mig vem han verkligen var. Harry var en underbar kille. Han var rolig, charmig, omtänksam och självklart så var han väldigt väldigt flörtig.

“Let’s go” sa jag efter en stunds tystnad. Jag ställde mig upp och borstade av gräset från mina byxor. Sedan började jag gå mot sidan av huset.

“Where are you going?” frågade Harry bakom mig.

“To my room” svarade jag och stannade framför trappan som ledde upp till min balkong. Jag lyfte på en blomkruka och tog fram min nyckel som jag alltid gömde där och gick sedan upp för trapporna.

“What are you going to do there?”

“Pack some stuff.” Jag öppnade balkongdörren och gick in i mitt vita rum. Jag hörde Harry bakom mig samtidigt som jag låste dörren till rummet så att mamma eller pa- jag menade Chad inte skulle komma in. Jag suckade och tog fram en svart bag från min garderob.

“You have a nice room” hörde jag Harry säga samtidigt som han kollade runt.

“Thanks” svarade jag och gick sedan in i mitt badrum för att samla ihop alla saker jag behövde.

“Harry, can you pack some clothes for me please?” frågade jag och jag hörde honom säga ja som svar. Jag lade ner tandborste och tandkräm i min necessär och även lite smink och parfym. Sedan gick jag ut från toaletten och fann Harry i garderoben. Han kom ut med ett flin på läpparna.

“I put some clothes on the bed” sa han och jag nickade. Jag vände mig om och gick mot sängen där jag fann ett par tajta jeans och ett linne samt ett par röda stringtrosor och en röd bh. Jag suckade, såklart skulle han välja det.

“Nice choice huh?” frågade han och lade armarna om min midja bakifrån.

“Very” svarade jag och lade sedan ner det i bagen.

“Okay, let’s go to my house and I’ll get myself some clothes” sa han och drog sedan med mig ut igenom min balkongdörr och ner för trappan igen. Jag följde efter honom medan jag slängde min väska över axeln och lade tillbaka nyckeln på rätt plats.

“Okay, so we need to take the underground again then” sa Harry när vi stod vid mitt garage.

“No we can take my car” sa jag och skrattade åt hans förvånade ansiktsuttryck.

“You have a car?”

“Yeah, my mum got if for me. She wants me to have a car when I decide to start with my driving test” förklarade jag och Harry såg ännu mer förvånad ut nu.

“So you have a car, but you can’t drive it?”

“That’s right” svarade jag och tog ut nyckeln till bilen som jag hade i min väska som en säkerhet ifall jag någon gång skulle behöva använda bilen även fast jag inte hade körkort. Jag gav den till Harry som glatt tog emot den och ledde sedan honom in i garaget. Och där stod den, en silvrig bil med något märke jag inte visste namnet på. Jag var ju inte den som var bäst på olika bilmärken och sådant.

“Wow, your car is amazing Summer” sa Harry imponerat när vi hade satt oss i den. Jag skrattade lite och tittade på honom.

“Well, it wouldn’t be that amazing without the driver” sa jag sedan och förvånades av mig själv. Harry hade visst påverkat mig ganska mycket och nu var det jag som kommit med den flörtiga kommentaren. Mycket förvånande, faktiskt. Inte för att jag egentligen såg just det som negativt, snarare tvärtom.

“Hello, a room for two for the night” sa Harry till receptionisten som satt bakom kassan på hotellet vi nyss hade kommit in på. Det var inte ett jättedyrt hotell, men inte heller det billigaste. Faktum var att jag tyckte att det var skönt, för ärligt talat hade jag fått nog av dyra hotell som ändå i slutändan inte var bättre än de som var billigare.

“Okay, I’ve got one on the third floor. Your room number is 318 and you need to check out before 12pm. Breakfast is served between 7 and 11” sa tjejen som jag märkte log extra stort emot Harry. Hon tittade knappt på mig och det gjorde mig irriterad, som att hon inte såg mig trots att jag var fullt lika synlig som Harry.

“Okay, how much will that be?” frågade jag och tjejen gav mig ett snabbt ögonkast innan hennes blick drogs till Harry igen. Visst var jag medveten om att tjejer säkert gillade honom. men nu såg väl den här tjejen att han var här med mig?

“It’ll be 52 pounds and 50 pence” sa tjejen och Harry plockade genast upp sin plånbok ur bakfickan. Men jag hejdade honom snabbt med min hand på hans arm.

“I’ll pay” sa jag och hans gröna ögon borrade in sig i mina medan han rynkade lite på pannan.

“Summer, it’s okay” mumlade han och jag suckade.

“Look, I’ve got so much money that I don’t even know what to do with. Please let me do this for you” sa jag och ett litet leende spred sig sakta på Harry läppar.

“Okay, thank you” sa han medan jag tog upp mitt kontokort och betalade för oss.

“Your names?” frågade tjejen mig spydigt och fick mig att vilja skrika på henne. Vad hade jag gjort henne egentligen?

“Williams, Summer Williams. And his name is Harry Styles” svarade jag och kramade Harrys hand i min.

Receptionisten kastade sura blickar på mig som om jag hade gjort något fel, vilket jag verkligen inte hade. Hon skrev in några saker på sin dator och gav sedan nyckeln till Harry och inte till mig, vilket inte förvånade mig.

“Have a good night, guys. And just come down if you’re free some night, Harry” sa tjejen och fyrade av ett leende emot Harry igen. Men han såg ganska irriterad ut, precis som jag kände mig.

“Sorry, I really don’t want to be rude but don’t you see that I’m here with a girl? I’m not available” sa Harry och drog sedan med mig bort till hissarna. När vi väl stod ensamma inne i hissen suckade jag.

“Are you okay?” frågade Harry och lade armarna omkring min midja. Han drog mig närmre sig och jag nickade.

“Yeah. I mean, I know that so many girls like you but it was like she ignored me” sa jag lite smått sorgset.

“Yeah, but I don’t like her. I like you and I would never ignore you” sa han och mina mungipor drogs genast uppåt i ett leende. När hissdörrarna öppnades gick vi hand i hand till hotellrummet och Harry öppnade dörren till vårt hotellrum. Jag slängde genast av mig väska, ytterkläder och skor och kastade mig sedan på dubbelsängen som stod där inne. Den var lagom mjuk och jag tittade upp på Harry som skrattade åt mig.

“I see you like the bed” sa han och lade sig ner bredvid mig. Han lade kassen med kinamat emellan oss som vi hade handlat på vägen hit och vi hjälptes åt att lägga ut allting på sängen. Maten var fortfarande varm och smakade gott, särskilt nu när jag var riktigt hungrig.

“Summer?” frågade Harry efter en liten stund.

“Yeah?”

“Earlier, with your dad... You called me your boyfriend” sa han med en lite förbryllad min. Jag kände mina kinder hetta till och förstod att jag rodnade. Tänk att han tog upp det här... Det kunde bara betyda en sak. Han ville inte vara min pojkvän, och nu hade jag förstört allting emellan oss. Väldigt smart Summer, väldigt smart. Nu skulle säkert Harry gå till den där receptionisten och lämna mig ensam kvar här.

“Yeah, I just... I’m sorry” sa jag och tittade ner på det vita täcket som fanns under mig.

“Why are you sorry? What you said made me happy” hörde jag Harry säga. Det fick mig att vända huvudet uppåt och stirra in i Harrys gröna vackra ögon.

“What?” fick jag fram och nu var det Harrys tur att rodna lite.

“Yeah. I want to be yours and I want you to be mine. Be mine, Summer?” frågade han en aning tyst och jag började att le stort.

“Yes, I wanna be yours. I’ll be your girlfriend and you’ll be my boyfriend, yes” svarade jag och kravlade närmre honom. Det han just hade sagt hade fått mig att känna mig så speciell, ingen hade någonsin sagt något så fint till mig. Jag drog armarna kring hans hals och kände hans händer hitta sin väg runt min midja. Ja, allt jag ville var att vara Harrys. Våra läppar möttes och jag kände mig som världens lyckligaste tjej... Och det kanske jag var också.