“You wanna go and play?” frågade jag Cara när hon ätit upp sin glass. Hon nickade glatt mot mig och drog med mig till gungorna. Jag tog fart på henne och hennes skratt hördes högt och tydligt. Något som var väldigt gulligt.

“Hmm, I’m afraid that she likes you more than me” hördes en hes röst bakom mig.

“I doubt that Harry, she loves you” svarade jag honom samtidigt som hans armar slank omkring min midja.

“Well, I’m the best brother ever so that’s not so weird” sa han och jag skrattade lite.

---

FÖRLÅT FÖR INGET KOLLAGE, MEN JAG HITTADE INGA BILDER SOM PASSADE...

SUMMERS PERSPEKTIV

FROM: Harry Styles

I’m bored can you please come over, Cara is sleeping and I’m alone :(

TO: Harry Styles

I have to study... :/

FROM: Harry Styles

We can study together :) x

TO: Harry Styles

Okay, send me your address and I’ll be there in a few :) x

Harry hade skickat adressen till hans hus och nu var jag på väg dit. Kate hade erbjudit sig att köra mig vilket gjorde att jag skulle slippa sitta i ett tåg fullt med folk.

“Just call or text me when you want to get picked up” sa Kate när vi var framme vid Harrys hus. Jag nickade, sa hej då och gick sedan ur bilen. Hon körde genast iväg och kvar stod jag framför ett brunt högt tegelhus som inte var i det fräschaste laget. Jag gick fram till dörren som verkade trasig eftersom det inte fanns något lås. Jag tog trapporna upp till Harrys våning eftersom Harry tidigare berättat att hissen inte fungerade. Jag knackade på den dörr där det stod Styles på och en man öppnade. Han liknade Harry och jag förstod genast att det var hans pappa.

“Hi, I’m Summer. I guess you’re his dad?” Han kollade på mig med ett flin och jag kunde känna stanken av rök och alkohol från honom vilket fick mig att backa undan ett steg.

“Well, Harry’s not here right now. But I think he’ll be back soon. Come in” sa han och stakade sig på vissa ord. Japp, man kunde lätt säga att han var full. Men det jag inte förstod var att Harry inte var här. Han hade ju sagt att han var här och att han var ensam hemma förutom Cara då. Jag gick in i hallen och kollade mig lite omkring. Det var hål i väggen på ett ställe och hatthyllan hängde på snedden. Jag tog av mig min jacka och mina skor och tog sedan med mig väskan in i vardagsrummet dit Harrys pappa hade gått. Han kom fram mot mig med ett flin på läpparna.

“So, you’re Harrys girl. I hope he doesn’t mind t share you with me” sa han och började stryka mig över kinden. Jag tog snabbt bort hans hand och såg hur han blev arg. Han tog en hand på min rygg och förde mig mot honom. Var det det här som Harry menade att jag skulle bli rädd? För i sådana fall hade han rätt.

“W-what are you doing?” frågade jag och försökte låta så minst rädd som möjligt.

“I’m going to show you something” mumlade han innan hans ansikte kom närmre mitt. Hans händer började röra sig över min kropp samtidigt som jag försökte ta mig ur hans grepp.

“Stop!” utbrast jag och kände att tårarna var på väg att börja rinna.

“What’s going on?!” hördes en röst bakom mig.

“Not now Harry, can’t you see that I’m having some fun with your little friend here”

“Let her go” sa han argt samtidigt som jag hörde honom komma närmre.

“Fine, take your little toy” sa han och puttade mig mot Harry som fångade mig i hans armar. Han kollade oroligt på mig innan han vände sig mot sin pappa.

“She’s not a toy!” skrek han argt och gick närmre honom. Hans pappa skrattade.

“Don’t lie to me Harry, I know that you just want her for sex. Your just like me” sa hans pappa tillbaka.

“I’m not like you at all! You’re a disgusting alcoholic and you don’t know how to treat a woman! I bet that’s why mum left, because you can’t treat your wife and your family right!” skrek Harry och jag flämtade till. Hade Harrys mamma lämnat dem?

“Enough!” skrek Des innan han slog till Harry på kinden. Jag satte ena handen för ögonen, jag ville inte se detta. Men istället för att höra något mer skrik så hördes en dörr smällas igen. Direkt efter det så kände jag två armar omfamna mig i en kram. Jag drog in ett andetag och kände Harrys doft fylla mina näsborrar. Jag slog armarna om honom och lät tårarna rinna ner för mina kinder.

“Shh it’s okay, he won’t touch you. He’s not here anymore. Summer I’m so sorry, I thought that he was out” sa Harry och strök mig lugnande över ryggen.

“It’s not your fault Harry” fick jag fram.

“Yes it is Summer! I knew that something like this would happen. I don’t want you to be afraid of me.”

“I’m not afraid of you Harry” sa jag och drog mig ur kramen. Jag kollade honom i ögonen och drog ett finger under mina. “I just want you to explain some things” fortsatte jag och han nickade.

“Of course” sa han och drog med mig till soffan. Vi satte oss ner och Harry tog min hand i sin.

“Two years ago, when I was sixteen, my mum left us. I have no idea why, I just came home from school one day and dad told me that she had left” började han och drog in ett djupt andetag. Jag strök han med min tumme över hans hand. “In the beginning I thought that it was my fault. I mean, I wasn’t the greatest son. But I soon changed my mind when dad came home drunk every night. He was always mad at me and Cara, and he still is, and he think that we’re just two annoying kids that can’t do anything. He hits me a lot, just because I get mad at him. Fuck, he can’t even take care of this damn house! He hasn’t cooked for us in years and I need to take care of Cara. I’m eighteen years old. I’m supposed to live my life. Not take care of my little sister. But I can’t let her down. She means so much to me and I don’t want her to get into a foster care. Whenever dad is angry he takes it out on us. He’s not hitting Cara normally but a few days ago he did. Therefore I don’t want to leave her alone. Cara is the only one I have left and the thing is, I don’t know how to control all of this so therefore I drink, smoke and fuck girls all the time. But I’m trying to change. But it’s not that easy. I don’t want people to feel sorry for me. Therefore I haven’t told anyone, except for Zayn and Louis. But they just laughed it off and said that everything would be alright. But it won’t be alright!” förklarade han samtidigt som tårar rann ner för hans kinder. Jag drog in honom i en hård kram. Av allting som Harry höll undan från folk så trodde jag verkligen inte att det skulle vara såhär hemskt. Han hade praktiskt taget inga föräldrar och han behövde ta hand om en hel lägenhet samt hans lillasyster helt själv. Harry skrattade lite mitt i gråten.

“It’s pathetic that I can’t even pay a damn ice-cream for my little sister” sa han och jag strök honom för ryggen.

“Shh Harry, it’s not your fault that it has become like this. You’re a strong person Harry and I just want you to know that I’m here for you. I know what you’re going through and I know that it’s tough. But I will help you as much as I can because I care about you and Cara. I’m glad that you told me this Harry, it means a lot to me” sa jag och kunde inte låta bli att själv börja gråta. Harry hade ett sådant tufft liv och han hade gått igenom det alldeles själv. Han behövde någon vid sin sida, förutom hans lillasyster, som alltid kunde vara där för honom.

“I don’t want you to look at me diffrently Summer. I need you” sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag.

“I won’t do that and I need you too Harry.”