Summer Love - del 30

| Postat i: Summer Love
Tidigare:

“You’re a real nerd Liam” sa Louis som satt på andra sidan om mig. Liam bara skrattade och slog sig också ner. Vi fick alla plats i soffan om vi trängdes, Louis satt med sina ben i Nialls knä men det gick. Niall hade klagat över Louis stinkade fötter ungefär tio gånger och filmen hade inte ens startat än, vilket var väldigt många gånger. Men eftersom Louis inte använde strumpor så blev det ju så.

“Just start the movie already” sa Harry till Liam som nickade och satte på filmen. Jag kände mig glad när jag satt med alla killarna, de kunde alltid göra en på bättre humör hur man än mådde innan. Batman-filmen gick igång, och entusiastiska var det minsta man kunde säga att de var.

LIAMS PERSPEKTIV

5 dagar senare

“So what are you all doing today?” frågade mamma mig när vi satt vid köksbordet och åt vår frukost som idag bestod av ägg, mackor, juice och kaffe.

“Me and Ruth are going to walk around the area and well.. Explore the things we haven’t already seen” svarade Nicola glatt med munnen fullproppad av mackor.

“Liam, do you want to join us or are you going to meet your lovie?” frågade Ruth som nu satt vänd emot mig med ett höjt ögonbryn. Jag log lite och nickade sedan.

“Yeah, I’m gonna meet Kimberly today. We’re going into the town and see the shops and stuff” svarade jag och kände genast hur jag blev gladare av tanken på Kimberly. Allt var bra och jag såg fram emot en lugn dag med henne. Killarna hade åkt hem igår och jag saknade dem redan, men jag visste också att de ville spendera lite tid med sina familjer. Dessutom skulle vi vara hela året ihop så vi skulle ses mycket ändå. Det var samtidigt skönt att få vara ensam med Kimberly och bara vara med henne, min fina tjej. De senaste dagarna hade de fyra och hon fått chans att lära känna varandra bättre vilket var ett väldigt upplyft både för mig men även för dem, för när de väl gjorde det så kom de bra överens, precis som jag hade trott att de skulle göra. Killarna hade haft det bra här, och de verkade gilla Kimberly precis som jag hade hoppats att de skulle göra. Idag var jag dock inte jätteorolig för att folk skulle vara på oss, vi skulle dessutom ha med oss en av Pauls killar med oss så det skulle nog gå bra.

“Okay, me and Geoff are going down to the beach today and hire surfboards” sa mamma glatt och skrattade hjärtligt. Jag himlade med ögonen och tänkte på vilken pinsam syn det skulle vara att se mina föräldrar försöka surfa med den pyttelilla erfarenhet de hade. Ja, jag skulle alltså hålla mig borta ifrån stranden idag, så mycket var klart för mig.


Efter frukosten tog jag en dusch och gjorde mig fin. Jag tog på mig en kortärmad skjorta och ett par jeansshorts, och efter en kort styling av mitt hår så kände jag mig faktiskt väldigt fin. Inte för att det spelade någon roll eftersom jag bara skulle träffa Kimberly, men efter att ha varit känd ganska länge visste jag att utseendet spelade stor roll för media, även om det inte gjorde det för mig. Jag log ett leende emot mig själv i spegeln och nickade sedan, det här skulle bli en kul dag och ingenting annat.


“Hey Liam” sa Kimberly glatt när jag kommit fram till busshållplatsen som inte låg så långt bort ifrån våra stugor. Vi möttes i en varm kram som fick mig att aldrig vilja släppa taget om henne, bokstavligt talat. Kimberly var så varm, mjuk och trygg, hon fick mig att känna mig älskad, en känsla jag inte upplevt förut så starkt som nu.

“Hey love, excited for today?” frågade jag med ett leende på läpparna.

“Totally, I’m not really into shopping that much like girls usually are but I’m sure it’s gonna be fun with you” svarade Kimberly och kramade mig hårdare.

“You’re so right” sa jag och skrattade lite. “I’m not a shopping girl either but there’s always coffee you know.” Vi skulle faktiskt inte ens ta bussen eftersom jag inte kunde det med tanke på alla påhopp och publicitet vi då skulle få, vi väntade bara på Tom, vår livvakt för dagen, som skulle komma och hämta upp oss här. Jag gillade egentligen inte tanken på att inte kunna få vara helt själv med Kimberly, men samtidigt skulle jag aldrig ens överväga att inte ha en vakt med oss efter vad som hade hänt henne sist gång med alla fans och paparazzis. Det kom förbi lite folk och jag fick skriva min autograf mer än en gång, men det gjorde inget för alla höll sig lugna och var trevliga emot oss, förvånansvärt nog var det ingen som skrek eller gjorde stor uppståndelse vilket var väldigt skönt eftersom jag kände att vi båda nog hade fått tillräckligt av det häromdagen utanför Kimberlys stuga. När de sista tjejerna hade gått så tog jag Kimberlys hand i min. Jag tittade ner på våra händer och kände bara värme inombords, vi hörde ihop oavsett vad. Vi hade nu delat allt och lite till med varandra, och det kändes skönt. Tänk vad mycket vi hade gått igenom tillsammans på så kort tid, vi var starka.


“So you guys actually pull down each others trousers on stage?” frågade Kimberly innan ett sött skratt for ur henne. Jag hade nyss berättat om vad jag och killarna gjorde emot varandra både bakom och framför scenen vilket var, ja, en hel del saker. Kimberly satte en slinga av sitt hår bakom örat och försökte att sluta skratta, vilket jag märkte inte gick sådär jättebra.

“Yeah, we do. It’s pretty funny actually, the fans think so too” svarade jag och tittade roat på henne.

“But, isn’t that... You know, embarassing?” frågade Kimberly när hon hade lugnat ner sig lite grann.

“It is, but very funny too. And well, we hate eachother for it like one second because, well, we can’t really stay mad at eachother” erkände jag med ett leende.

“I see. I’ve never been exposed in that way but I have to admit, I would probably laugh if I ever watched you do that.” Kimberly tog en klunk av sin kaffe och jag nickade förstående.

“I understand, you’re not the only one.” Vi satt nu på ett fik som låg på en liten sidogata där inte så många verkade vara eller bo. Men det var bara positivt, för det var inte stor uppståndelse när vi klivit in. Visst hade personalen känt igen mig, men jag och Kimberly kunde sitta här i lugn och ro, något jag inte kunde göra särskilt ofta numera. Det blev tyst en liten stund och jag studerade Kimberly medan hon drack av sin kaffe. Jag undrade om hennes huvud fortfarande gjorde ont, hon hade trotsallt slagit i det ganska hårt i asfalten. Även om hon hade sagt att det var okej så var jag osäker.

“Are you okay, with your head?” frågade jag omtänksamt och sträckte fram min hand emot hennes panna. Mina fingrar fann försiktigt sin väg över hennes ömtåliga panna medan min blick var fäst i hennes. Såret hade läkt en del de senaste dagarna men var fortfarande en blandning av rött och rosa, och det såg ut att göra ont. Hon hade ett ärr i bakhuvudet också, som var tejpat av läkarna.

“I’m okay, I promise” sa Kimberly och log lite åt mig innan hon tog ner min hand ifrån hennes panna och tog den i hennes egna hand istället.

“Okay, I’m just worried about you as always” sa jag och log lite. Min blick for till Tom som satt bredvid Kimberly, han satt med sin mobil. Han ville förmodligen störa så lite som möjligt, vilket jag ändå förstod.

“Don’t worry, it’ll be okay” svarade Kimberly och tittade varmt på mig. Hennes havsblå ögon borrade in sig djupt i mina och jag fann mig själv nästan bli förlorad i dem. Efter ett tags stirrande på varandra hörde jag en harkling ifrån andra sidan bordet som inte var Kimberly, och det fick mig att komma tillbaka till verkligheten.

“Maybe we should be heading home soon, before everyone realises we’re here” sa Tom lite ursäktande och jag nickade. Han hade rätt, det var så här det var att vara kändis. Vi reste oss upp och kom tillbaka till Toms bil utan några missöden, men vi såg allt en del fans på vägen som vi stannade lite kort för och jag tog några bilder med dem, det var ju faktiskt tack till alla våra fans som vi fick göra vad vi älskade att göra varenda dag. Bilresan hem gick snabbt, eller ja hem var det ju inte utan till våra stugor, faktiskt till Kimberlys stuga som var dit vi skulle nu. Vi hade shoppat lite grann innan vår fika, men ingen av oss hade varit på ett sådant toppen-shoppinghumör så vi hade mest vandrat runt lite grann, vilket också hade varit trevligt eftersom att England idag förvånande nog bjöd på ännu mera fint väder. När vi kom fram till Kimberlys stuga möttes vi av varma hälsningar ifrån hennes föräldrar som var mycket glada att se oss.

“Hey sweethearts, how’s your day been?” frågade hennes mamma vänligt. Jag kunde inte låta bli att le åt hur söta de var emot oss, men jag märkte att Kimberly tyckte de var lite pinsamma. Det tyckte ju jag i och för sig ganska ofta om mina föräldrar också, så det var ju ingenting konstigt med det.

“It’s been great, thank you” svarade jag medan vi tog av oss våra ytterkläder.

“Okay so Liam, are you staying for dinner?” Den här gången var det Kimberlys pappa som frågade, och jag nickade glatt.

“Sure, if you want it?” sa jag frågande med blicken på Kimberly.

“Of course, now come on let’s go upstairs” sa hon och tog tag i min hand. Hon drog mig uppför trappan och in i hennes rum, och jag följde glatt efter. Kimberly gick direkt fram till sin garderob medan jag sjönk ner i hennes mjuka säng.

“I’m just going to have a quick shower, but you can stay here and enjoy yourself with something” sa hon med lite rena kläder i famnen.

“Okay, don’t stay in there too long” sa jag skämtsamt och pussade henne på kinden. Hon skrattade kort och log sedan.

“Don’t miss me too much.”

“I already do.” Kimberly försvann ut till badrummet och jag lade mig ner i hennes säng ännu en gång. Jag bestämde mig för att skoja lite och lade mig därför under täcket, jag skulle låtsas sova när hon kom tillbaka, bara jag inte somnade på riktigt… Men det var något under madrassen som irriterade mig, förmodligen en träplanka som hamnat fel eller något. Jag satte mig trött upp och satte mig istället på huk framför sängen. Med båda händerna var det inte särskilt svårt att lyfta upp madrassen och titta vad som fanns därunder, och när jag såg vad det var tappade jag andan. Det kunde inte vara sant, det fick inte vara sant. Det var bara inte sant, det här hände inte. Jag plockade upp påsarna med vitt pulver och tittade på dem. Var det vad jag trodde att det var? Nej, aldrig i livet. Aldrig att hon skulle göra så här emot mig och gå bakom min rygg så där. Trots att jag försökte övertala mig själv om att det där vita pulvret inte alls var något olagligt så hade jag ändå en känsla som sa precis raka motsatsen. Ilska och sorg bubblade upp inom mig på samma gång och fick mig att både vilja slå ett hål i väggen och störtgråta just nu, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vi hade ju sagt inga hemligheter, hur svårt kunde det vara egentligen? Jag rusade ut ur Kimberlys rum med påsarna i mina händer och bankade febrilt på badrumsdörren där jag visste att hon var. Mitt hjärta dunkade hårt medan jag bet ihop käkarna för att inte skrika rakt ut, och jag fortsatte att banka på dörren ända tills en förvånad och väldigt blöt Kimberly i badlakan öppnade den.

“Liam, what’s the matter?” frågade hon med rynkad panna. Jag drog ett djupt andetag och mötte hennes blick så stadigt jag kunde, med påsarna fullt synliga i mina händer.

“Please tell me this isn’t what I think it is.”

Kapitel 30, allihop! Nu händer det lite saker :)
Tack för alla fina kommentarer vi får, det betyder mycket och gör att vi blir peppade till att skriva, så tusen tack!
Som sagt, inte så mycket kvar av Summer Love men en ny novell är ju på väg, ännu är den hemligstämplad :D
IMORGON AVSLUTAS TÄVLINGEN OM ATT FÅ VARA MED OCH SKRIVA HÄR PÅ BLOGGEN! Så om du vill delta har du fortfarande chansen, regler och annat finns i inlägget längre ner :)
Ha det bra, kram på er! xx
//Josefin och Frida.

Jättebra del! :) nu händer det lite grejer

ASBRA!!!!! *beroende

OMG jag älskar novellen och nästa snäääääääälla

OMG !! Vad händer nu? ilove it ❤👌

Iiigggghhh! Nästa del nästa del!! Du skriver ju hur bra som helst




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: