Summer Love - del 29

| Postat i: Summer Love
Tidigare:

“Do you know what my last thought was before I passed out?” frågade jag och placerade försiktigt mina armar kring hans hals. Som tur var så hade ju nålen i min arm tagits ut för en stund sedan, annars hade jag nog knappt vågat röra på den.

“Yeah?” svarade Liam nyfiket med blicken djupt inborrad i min.

“That I love you” sa jag och kände färgen stiga på mina kinder. Det kändes så bra att säga det, och Liam var underbar och förtjänade verkligen att få höra det.

“Well that’s good because I love you too” svarade han innan våra läppar möttes i en kyss som skulle slagit romantiska filmer med hästlängder.

 


KIMBERLYS PERSPEKTIV

“When can I go home?” frågade jag när en sjuksköterska kommit in i rummet.

“Tomorrow sweetie” svarade hon och tog bort min bricka med mat. Jag nickade och suckade.

“It’s not that bad babe” tröstade Liam och jag blängde på honom.

“I can’t do anything here” muttrade jag och kollade runt i det tomma rummet. Sjukhus borde vara lite roligare. Om man hade ont så borde det ju ändå finnas något att göra.

“The visit time is over, you have to go home” sa sjuksköterskan till Liam.

“Can’t he stay over the night? I don’t want to be alone” sa jag och kollade upp på den gamla tanten.

“We don’t have an extra bed and he’s not allowed to sleep in the same bed as you. He can hurt you” sa hon och jag himlade med ögonen.

“It’s a sofa over there, he can sleep there. Right Liam?” sa jag och han nickade.

“Yeah, I don’t want to leave my girlfriend alone here” sa han och hon suckade.

“Fine, you can stay. But only if you sleep on the sofa” sa hon och gick sedan ut från rummet samtidigt som ett leende spred sig på mina läppar.

“That was easy” sa jag och han nickade. Liam tog mina händer i sina och det sände elektriska stötar genom hela min kropp.

“You should sleep love” sa han och jag kollade på klockan som var halv elva. Jag nickade och lade mig försiktigt ner igen. Liam kysste mig snabbt på mina läppar innan han ställde sig upp. Han tog av sig sin tröja och sina byxor som han sedan hängde på stolen han nyss suttit på. Jag bet mig läppen, han såg så himla bra och snygg ut. Hans vältränade kropp och några tatueringar här och var. Jag flyttade min blick neråt lite och en rodnad spred sig på mina kinder när jag tänkte på hur stor... nej bort med tankarna!

“Good night” sa han och gick mot soffan. Jag kollade upp på honom och han log smått mot mig.  

“Where are you going?” frågade jag och han kollade på mig med en rynka i pannan.

“I’m gonna sleep” sa han och satte sig ner.

“Are you seriously going to listen to her? I want you here, next to me” sa jag och flyttade lite på mig för att göra plats åt Liam.

“I don’t want to hurt you Kim, it’s better if I just sleep here” sa han och jag himlade med ögonen.

“Don’t be silly, just get over here” sa jag bestämt.

“You’re the one who’s going to deal with the concequenses later” sa han med ett flin och lade sig försiktigt ner bredvid mig. Han lade en arm om min midja och drog mig tätt intill honom. “Happy now?” frågade han och jag nickade glatt. Jag lutade mig fram och snodde en kyss innan jag slöt ögonen för att försöka sova.


Trots den obekväma sängen hade jag på något sätt lyckats somnat igår kväll för jag vaknade av att jag hörde Liam stöna till.

“What’s going on Liam?” frågade jag sömnigt och gnuggade mig i ögonen. “Didn’t you sleep well?”

“No..” sa han med pipig röst och ett fnitter for ur min mun.

“Okay Liam, that was the funniest voice you’ve ever made” utbrast jag och skrattade. Han blängde på mig innan han stängde ögonen i vad jag förmodar smärta.

“Liam, what has happened?” frågade jag nu oroligt och lade en hand på hans muskulösa arm.

“You kicked me in the balls four times when you slept” sa han och mitt ansikte blev genast rött.

“Oh my god Liam! I’m so sorry” sa jag och tog min hand framför min mun för att hålla inne mitt skratt.

“It’s okay, I guess you didn’t mean to” sa han med någorlunda normal röst och jag skakade på huvudet.

“Of course not” sa jag och lade mitt huvud på hans bara bröst. Han lade en hand på min nedre rygg och strök försiktigt upp och ner.

“Are you feeling better today?” frågade han och jag nickade.  

“Yeah, my head hurts a bit but that’s all” sa jag och kysste hans bröst.

“That’s good” mumlade han och lekte lite med mitt hår. Ett leende spred sig på mina läppar samtidigt som jag flätade samman våra fingrar. Liam böjde sig ner och placerade försiktigt sina läppar på min panna.

“Can we watch Batman when I get out of here?” frågade jag och Liam skrockade. Han visste hur svag jag var för Batman, vi hade sett alla Batman filmer MINST tre gånger var.

“Sure, but I decide the food.”

“Deal!”


Jag hade precis blivit utskriven från sjukhuset och jag kände mig mycket bättre. Självklart så värkte huvudet men att äntligen vara ute från sjukhuset gjorde allt bättre. Jag kunde äntligen andas vanlig luft och slapp sitta instängd i ett urtråkigt rum. Jag satte mig försiktigt i vår bil och stoppade i hörlurarna i mina öron. Avril Lavignes nya singel “Here’s to never growing up” var på hög nivå och jag sjöng tyst med. Jag orkade inte med att prata med min familj just nu. Jag visste att de bara skulle ställa en massa frågor och Emma skulle bara prata om hur mycket snyggare One Direction var i verkligheten än på bild. Vilket kanske var sant men jag visste att hennes tjat skulle bli alldeles för mycket. “Singin Radiohead at the top of our lungs, with the boom box blaring as we’re falling in love…” När jag hörde de tre sista orden så spred sig ett leende på mina läppar. Falling in love… en underbar känsla som jag fick uppleva med en underbar person. Jag var fortfarande inte bra på att visa mina känslor, vilket Liam visste, men jag gjorde mitt bästa. Liam och jag hade varit tillsammans i snart en månad, vilket betydde att om ungefär två månader skulle sommaren vara slut. Tanken om att skiljas åt från Liam hade slagit mig flera gånger. Men jag vägrade att tänka på det förrän det närmade sig. Trots att det hade gått en sådan kort tid så hade jag och Liam kommit väldigt nära varandra och vi träffades nästan varje dag. Jag mådde bra och hade snabbt bestämt mig för att glömma bort denna händelsen och blicka framåt. Dessutom visste jag att detta inte skulle hända igen, jag var säker nu.


“Kimberly, how are you?!” utbrast min mamma så fort jag klev innanför ytterdörren till stugan. Jag skulle träffa Liam och de andra killarna lite senare och var nu hemma för att vila lite och bara ta det lugnt. Men mina föräldrar ville tydligen inte ta det särskilt lugnt.

“I’m fine, just hitted my head but the hospital released me today. I’m just gonna rest” sa jag och plockade snabbt av mig alla ytterkläder. Mamma kom kram till mig och gav mig en stor kram.

“Are you sure that you’re okay? We’ve been so worried.”

“I’m sure, just let me rest now, okay?” försäkrade jag och fick en nick av henne till svar. Jag log ett smått leende innan jag gick uppför trappan och in i mitt rum. Min stora säng var obäddad som vanligt men jag brydde mig inte utan slängde mig bara i den. När jag låg där kände jag en knöl under sängen och jag påmindes genast om vad som fanns därunder, mina droger. Jag hade gömt allting där, den enda biten av mig som jag höll gömd för Liam och alla andra. Jag drog upp påsen med kokain och tittade på det vita pulvret som låg däri och bara väntade på att jag skulle plocka upp det. Ett plötsligt sug kom till mig och jag ville så gärna ha det där pulvret, även om jag visste hur fel det faktiskt var. Inte bara emot lagen och mig själv utan även emot Liam och alla andra, särskilt emot Liam. Han förtjänade att veta, men vad skulle han tycka om mig efter jag berättat allting? Skulle han ens vilja vara med mig efter det? Jag var inte säker på det, och jag kunde bara inte förlora honom. Min blick vandrade tillbaka till påsen jag fortfarande höll i handen och jag drog den närmre mitt ansikte. Kunde jag ens stå emot? Jag hade aldrig gjort det förut, aldrig velat kämpa emot. Men nu hade jag ju faktiskt något att kämpa för. Jag spände argt käkarna och slöt ögonen, drog ett djupt andetag och lugnade ner mig en aning. Jag behövde inte det här, jo det gjorde jag. Jag ville inte det här, jo det gjorde jag. Mina tankar slogs emot varandra och jag ville stå emot samtidigt som jag visste vilken lugn känsla jag skulle få i kroppen ifall jag lät mig själv sluta stå emot det. Liam kom som alltid upp i mina tankar och jag mindes sist gång, när jag hade tänkt på honom, men ändå inte lyckats stå emot. Var jag inte starkare än så här? Jag ville väl något annat i mitt liv än detta? Jag tänkte på alla de gånger Liam sagt att han älskade mig precis för den jag var och det fick mig att bli alldeles varm inombords. Nej, jag skulle stå emot det här. Jag kastade argt iväg påsen i ett hörn där den inte syntes och tryckte ner mitt huvud i min kudde så hårt som jag kunde. Mina andetag var häftiga och vad jag behövde nu var att vila, men utan droger. Jag hade redan en drog som var större än alla andra, och den drogen hette Liam Payne.


“Got everything for Batman?” frågade Zayn som satt på vänster sida om mig. Jag nickade och tittade ner på godispåsen som för tillfället var i mitt knä.

“No Batman without candy!” ropade Liam som kom in genom rummet med glas och två flaskor cola.

“You’re a real nerd Liam” sa Louis som satt på andra sidan om mig. Liam bara skrattade och slog sig också ner. Vi fick alla plats i soffan om vi trängdes, Louis satt med sina ben i Nialls knä men det gick. Niall hade klagat över Louis stinkade fötter ungefär tio gånger och filmen hade inte ens startat än, vilket var väldigt många gånger. Men eftersom Louis inte använde strumpor så blev det ju så

“Just start the movie already” sa Harry till Liam som nickade och satte på filmen. Jag kände mig glad när jag satt med alla killarna, de kunde alltid göra en på bättre humör hur man än mådde innan. Batman-filmen gick igång, och entusiastiska var det minsta man kunde säga att de var.

Kapitel 29 som lovat, allihop! Hoppas ni gillar det. :)
Kommentera gärna vad ni tycker, och oroa er inte snart händer det kanske saker.
Det är faktiskt så att vi inte har supermånga kapitel kvar på denna novellen :(, men vi har en annan på gång som kommer att komma upp efter denna! :)
Ha det bra allihopa, vi hörs på onsdag!
Kram Josefin & Frida.

Nice jag gillar novellen men jag tror oxå det igentligen ä bästa att det inte ä en sådär jättelång novell utan på typ max 50 kapitel

Skönt att höra att hon mår bättre! Super kapitell som alltid

Asbra kapitel :)

Jätte bra del :) Längtar efter nästa :*

Jättebra del! :) lite Batman sitter aldrig fel :P

Bra del jag längtar efter att få reda på slutet på novellen och vad den nya handlar om :) Förstå mig rätt denna Nobel är as bra men som Clara säger det är nog en novell som ska ha mellan 30-45 kapitel :) Ni kanske inte vet det än men om ni vet vad ska den nya novellen heta :) Tacksam för svar :) Älskar era noveller PUSS💋

Svar: Gud vad gullig du är!! :D tack så jättemycket! Jodå vi vet vad den nya ska heta men vi tänker inte avslöja något ännu :P ha det bäst, puss! 😃❤
ettdstories.blogg.se

Guuuud vad bra! Kolla gärna min om ni har tid.
Kraaam xx

Okej det är lugnt det blirbmer spännande då :*

hej! Jag såg att ni ville ha en ny header! jag kan tänka mig att göra en åt er. ni kan maila mig eller kika mig på 'ellietheboss' !




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: