---

KIMBERLYS PERSPEKTIV

En massa blixtrar och kameror bländade mina ögon och jag kunde knappt höra mina egna tankar i havet av röster som alla försökte prata med mig på en och samma gång. Utan att förstå vad det faktiskt var som hände så kände jag mig som om alla människor utanför min dörr på samma gång försökte skrika och hoppa på mig. Jag hade aldrig varit med om något liknande och förstod inte vad alla dessa människor gjorde här, hos oss. Kanske hade de gått till fel person och egentligen skulle till Liam? Ja, så var det förmodligen.

“Kimberly, over here! Is it true about you and Liam dating?”

“Tell us the truth about you and the star!”

“Is Liam single or not?” Alla frågor fick mig att bli förvirrad när jag insåg att de faktiskt var här på grund av mig, och att de faktiskt hade kommit rätt. Jag hade redan ont på så många ställen och min hals kändes torr som en öken. Jag kisade på grund av alla blixtrar innan jag smällde igen dörren. Jag ville inte bli uppmärksammad men det jag nu på något vis lyckats bli. Jag låste dörren och gick upp på mitt rum igen. Jag tog fram min mobil och skrev in Liams nummer. Signalerna gick fram och efter tredje så svarade han.

"Hi love" svarade han och ett leende skapades på mina läppar. Men det suddades genast ut när jag kom på varför jag ringde.

"Hey Li, I think we have a problem.." sa jag och satte mig ner på sängen.

"What are you talking about? Are you okay?" frågade han oroligt och jag suckade.

"There's a lot of paparazzis outside my door" sa jag och kollade ut genom mitt fönster för att se att det var ännu mer folk där nu.

"What? How could they find you?" frågade han och jag kunde höra de andra killarnas röster i bakgrunden som frågade vad det var som hände.

"I don't know Li, just don't come here. I don't want it to get worse and I definitely don't want you to get hurt" sa jag och drog sedan ner persiennerna.

"Okay, we'll stay home at me. Are your parents home?"

"No, I'm alone" sa jag och jag kunde se Liams rynka på pannan, han alltid fick, framför mig.

"Babe, I don't want you to be alone. The paparazzis can be a bit... Rough."

"Yeah but it's a bit hard to get in and out of the house. I don't want to get killed" muttrade jag och gick fram och tillbaka i rummet.

“Just stay inside, I’ll fix this” sa han och jag nickade.

“Okay Li” sa jag och lade på. Jag suckade och tog fram min svarta bag från garderoben. Jag tog fram en cigarett som jag snabbt tände på. Hur kunde det bli såhär? Jag visste att jag varit med i tidningar. Men mitt ansikte hade ju inte visats. Hur fan kunde de veta vart jag bodde? Jag drog in ett djupt bloss för att försöka lugna ner mig själv. Jag ville inte få en massa uppmärksamhet jag visste bara vad det ledde till. Hat. En massa jävla hat. Jag ville inte att fler skulle tycka att jag var ful som ett svin. Jag ville inte bli kallad fet. Jag hade berättat för Liam att jag inte var redo för att gå ut med vårt förhållande vilket han hade förstått. Men ändå så hade det blivit såhär. En suck for ur mig samtidigt som jag fimpade min cigarett. Jag ställde mig upp och gick ner för trappan till undervåningen men när jag kom ner fick jag en chock. Fotografer tryckte sig mot fönsterena och bankade. Jag kollade skrämt på dem innan jag sprang upp på mitt rum igen. Jag smällde igen dörren. Jag satte på min dator och loggade in på facebook och tumblr. På facebook hände typ ingenting, som vanligt så hade jag fått ganska många elaka kommentarer i chatten. Men när jag gick in på tumblr så höll jag på att tappa datorn från mitt knä. Mina följare var över två tusen och jag hade fått väldigt många meddelanden. “Stay away from Liam, he’s mine bitch!!” var en av dem. Jag lade argt ifrån mig datorn och ställde mig snabbt upp. Jag drog hårt i mitt hår för att få ur min ilska och sparkade i väggen. Något som jag ångrade. Smärtan spred sig i min fot och tog mina händer om den  och hoppade omkring i rummet.

“Fucking paparazzis, I hate you!” skrek jag argt och satte mig surt ner på golvet. Jag satte armarna i kors  och blundade. Att hantera arghet hade aldrig varit min grej. Med en suck tände jag ännu en cigarett. Lugnet spred sig och jag suckade. Livet var verkligen inte det enklaste.

FROM: Batman <3

We have a plan :D ♥♥♥

Ett sms från Liam fick mig att vakna till. Jag lade undan min bag och satte mig i sängen med mobilen i handen.

TO: Batman <3

It better be good babe... xx

FROM: Batman <3

It is, see ya soon <3

Ses snart? Vadå snart? Hade han inte fattat att det INTE gick att komma in i mitt hus. Speciellt för han eftersom han var en popstjärna. Ja, jag kunde ju bara säga att jag inte alls visste hur Liam tänkte ibland. Jag ställde mig upp med en suck. Om Liam sa att vi snart skulle ses så betydde väl det att han skulle komma hit. Jag sprayade parfym i rummet för att få bort röklukten och stoppade in tre mint tuggummin i munnen. Om Liam skulle få reda på att jag hade rökt så skulle allt bara gå snett. Det behövdes verkligen inte i vårt förhållande nu. Jag visste att det var fel av mig att inte berätta för honom men jag vågade inte. Jag ville inte veta vad konsekvenserna skulle bli. Antingen så kunde han förstå och hjälpa mig att sluta. Eller så kunde allt gå tvärtom. Han lämnade mig. Det skulle jag inte klara. Inte nu. Inte sen. Inte någonsin. Liam var en stor pelare i mitt liv som jag kunde luta mig mot. Men jag visste att den skulle välta om jag inte var försiktig. Jag visste att Liam inte skulle klara hur mycket som helst. Han var ju trotsallt en människa. En mycket älskvärd sådan.

En tuta hördes utifrån vilket fick mig att kolla ut. Min haka föll till golvet när jag såg vad som hände. Där ute i en svart Range Rover satt fyra killar från One Direction. De hade vevat ner rutorna och tutade hur mycket som helst. Fotograferna var som flygor brukar va vid socker och sprang snabbt till sina egna bilar för att köra efter killarna. Jag kollade ner vid min dörr och såg att inte en enda fotograf var kvarsamtidigt som ett leende spred sig på mina läppar. Liam hade ju hållt sitt ord om att han skulle fixa detta. Och det var som om han visste att jag tänkte på honom för helt plötsligt så kom han gående mot dörren. Ringklockan ringde och jag gick ner och öppnade dörren.

“Hi” sa Liam och log smått.

“Hey” sa jag och klev åt sidan så att han skulle kunna komma in.

“I’m sorry for what happened, I know that you don’t want to go out with our relationship and well this didn’t exactly help” sa han kollade ner i marken.

“It’s not your fault Li” sa jag och tog hans händer i mina.

“I don’t want this to happen again. You never know what they can do” sa han och kramade om mina händer.

“I’m fine, right.”

“Are you sure?” frågade han oroligt och kollade in i mina ögon. Nej, såklart jag inte var säker. Jag ville inte uppmärksammas i media men jag ville så himla vara med Liam att jag fick stå ut med det. Jag visste ju att jag ändå hade Liam som kunde hjälpa mig. Men någonstans inom mig var det någon röst som sa nej. Jag visste inte till vad, jag bara hörde ordet nej. Kanske var inte jag redo för detta. Kanske var detta ett för stort steg för mig. Oavsett vad det var så vägrade jag att lyssna på det. Liam var min och jag var hans.

“Yeah Liam, I’m sure” sa jag och log ett övertygande leende. Han log mot mig och drog mig närmre honom. Hans blick vandrade mellan mina ögon och mina läppar innan han långsamt pressade sina läppar mot mina i en passionerad kyss.