Summer Love - del 24

| Postat i: Summer Love
Tidigare:

“Liam, I really don’t know what to say” mumlade hon tyst. Jag suckade och blinkade flera gånger med ögonen för att försöka förhindra att tårarna skulle börja rinna.

“It’s okay, I think I already know” viskade jag medan min blick riktades emot marken. Jag kunde inte titta henne i ögonen, det var för jobbigt just nu.

“No, you don’t” svarade Kimberly vilket fick mig att rikta blicken upp emot henne igen och tålmodigt vänta på vad hon skulle säga härnäst, även fast jag var rätt säker på vad som skulle komma.


 

 


LIAMS PERSPEKTIV

Jag trodde verkligen att jag visste, jag trodde verkligen att jag hade koll. Men gud så fel jag hade. Kimberly öppnade munnen för att säga vad jag hade väntat på och jag drog in ett djupt andetag och försökte övertala mig själv om att det var okej vad hon än sa, fast jag innerst inne visste att det inte alls var så.

“Maybe you know that I’m not that good at explaining what I feel and think..” Jag svalde hårt och nickade åt henne att hon kunde fortsätta vad hon hade börjat säga. “So let me show you instead.” Kimberly lirkade ur sin hand ur mitt grepp och jag trodde för en fasansfull sekund att hon skulle gå ifrån mig, men istället så placerade hon sina armar omkring min nacke och drog oss närmre varandra. Ett ljud av förvåning for ur min mun men det svaldes snabbt av Kimberlys läppar som pressades emot mina. Jag visste inte hur det hände, men rätt som det var var mina armar kring hennes midja och vi kysstes som om det var sista gången vi skulle se varandra någonsin. Kimberly var i mina armar igen, och det var allt jag kunde tänka på just nu. Jag tog desperat ett bättre grepp om hennes midja som om hon skulle försvinna i mina armar om jag inte höll om henne tillräckligt väl, vilket jag inte skulle tillåta att hända. Värme och kyla sprudlade genom hela min kropp på en och samma gång, och jag kunde känna fjärilarna i min mage som hoppade runt. Det kändes som om jag brann inombords, jag var så varm och allt kändes så himla bra just i det ögonblicket.. Och trots våra olikheter och svårigheter att förstå varandra, så var jag ändå säker på att nu när vi stod i en park tillsammans på en semester vi nyss hade träffats på, så hörde vi ihop. Jag hörde ihop med henne och hon hörde ihop med mig, det var så det var. Våra läppar rörde sig passionerat tillsammans och vi slutade inte kyssa varandra förrän vi båda var alldeles andfådda och rosenkindiga. Då gick vi isär, men bara någon halvmeter. Jag stirrade förvånat in i Kimberlys ögon och såg att den kalla blicken hon haft tidigare var utbytt emot något varmt och välkomnande. Ett stort leende spred sig på hennes läppar medan hon drog in några djupa andetag och sträckte upp handen emot mitt hår. Hon drog den igenom det på det mjuka sättet som bara hon kunde och jag log försiktigt.

“What was that for?” frågade jag med ett höjt ögonbryn fast jag egentligen nog visste varför hon hade kysst mig.

“I think we both know the answer to that, but I can tell you anyway. It was my way to tell you that you’re right about this and that I feel the same way about you. Everything you said, Liam, you were right. I thought I needed time to think, but now I’m pretty sure what I want” svarade Kimberly fortfarande med handen intrasslad i mitt hår. Hon log lite, men inte jättestort. Hennes leende var mjukt och varmt, precis som hennes blick och hennes famn. Hennes leende blev inte större, men inte heller mindre utan det stannade bara på sin plats.

“And what is that?” frågade jag leendes trots att jag mycket väl visste vad Kimberly egentligen menade.

“You, us. I want it to be us again, Liam. You made me realise that I almost lost the one who makes me strong and the one I want to be the most with. We both made mistakes and I know neither of us meant to hurt the other one. But I’m in love with you, and even if I sometimes can’t understand how you can be in love with me I’m glad you are” sa Kimberly och jag log stort och lutade mitt ansikte närmre hennes igen.

“I can hear the lads cheering” sa jag med rösten full av skratt. Kimberly tittade förvirrat på mig och jag skrattade medan jag nickade emot buskarna längre bort där vi båda såg killarna, Emma och Noah se väldigt glada ut. Vi båda förstod att det var för oss, och ett ögonblick av pinsam tystnad passerade förbi innan Kimberly tog mina händer i sina och flätade ihop dem. Mina var mycket större och mer solbrända emot hennes som var mindre och lite ljusare. Men våra händer passade så bra ihop ändå, och det kändes så rätt.

“Let them cheer, they’ve waited for this” svarade hon och jag nickade.

“Have you ever eskimo kissed someone?” frågade jag nyfiket och fick en nyfiken huvudskakning ifrån Kimberly som svar.

“What’s that?”

“It’s like, nose kissing. Like this” svarade jag och böjde mig fram emot henne så att våra näsor nuddade varandra. Jag gnuggade sedan näsan emot hennes näsa i en så kallad eskimokyss. Kimberly förstod snabbt och gnuggade tillbaka sin näsa emot min. Men snart så började hon att skratta.

“It tickles” sa hon innan vred sitt ansikte en aning och kysste mig lätt. Jag log i kyssen innan jag burade in mitt huvud i hennes nacke och kramade henne hårt. Hon doftade så gott, precis som vanligt. Åh, vad jag hade saknat den doften alltså. Kimberlys fingertoppar skrapade lätt över min hårbotten och det kändes som massage, jag gav ifrån mig en lätt men nöjd suck till svar.

“So we’re fine then?” frågade jag och Kimberly nickade direkt.

“We totally are, I really need to thank my siblings for bringing me here” svarade hon leendes med armarna kring min hals.

“Yeah you should” sa jag och lade armarna om hennes midja.

“Yes! My favourite celebrity couple are back together!” hörde jag Emma ropa. Jag kollade på henne och såg henne stå där med ett stort leende på läpparna.

“Oh my god, she’s so embarrassing” sa Kimberly och gömde sitt huvud i min nacke. Jag skrockade och kollade ner på Kimberly.

“She’s cute” sa jag och Kimberly kollade upp på mig med stora ögon.

“Cute? You know she talks about you all the time, it’s creepy because she knows more about you than what I do” sa hon och pillade lite med mina hårtoppar.

“Well there is crazier fans than her.”

“You’re kidding right? I thought Emma was the worst.”

“Haha nope, a girl once flashed us in Sweden” förklarade jag och hennes mun öppnades.

“Should I be worried?”

“No, not at all.”

 

KIMBERLYS PERSPEKTIV

“Are you sure they won’t judge me?” frågade jag Liam. Jag skulle träffa resten av One Direction och ja, jag var väldigt nervös. Jag hade sett dem tidigare idag men inte pratat med dem och nu stod jag här i Liams hall för att träffa dem.

“I’m positive” svarade han och kramade om min hand.

“I’m nervous Liam” sa jag och suckade.

“Don’t be, they are really kind and they will like you” sa Liam och log uppmuntrande mot mig. Jag andades in ett djupt andetag och kollade in i Liams ögon.

“You’re right, I’m just a pussy.”

“Watch your language young woman” sa Liam och jag himlade med ögonen. Jag visste att Liam inte gillade när jag sa något fult ord, men jag var van vid det.

“Whatever Liam” sa jag och han log smått mot mig.

“It will be fine” sa han och pussade mig snabbt på munnen. Han drog med mig mot trappan till övervåningen och snart stod vi utanför hans sovrumsdörr. Skratt hördes innefrån men tystandes när Liam öppnade dörren. Jag gick bakom Liam, i hopp om att han skulle vara en sköld och ta emot alla elaka ord som de kanske sa.

“Hey guys, this is like you already know Kimberly. My girlfriend” sa Liam med ett leende och drog fram mig så att jag stod framför honom med hans händer på mina axlar. Jag kollade på de andra killarna som kollade på mig med små leenden.

“Hi” sa jag tyst och den blonda, Niall tror jag, ställde sig upp.

“Hey, I’m Niall it’s nice to meet you” sa han och sträckte fram sin hand emot mig. Jag tog den och skakade. De andra presenterade sig likadant och jag tror att jag greppade namnen.

“Umm, it’s nice to meet you” sa jag och kollade på Liam som log uppmuntrande mot mig.

“I’m gonna go and get som snacks, be right back” sa Liam och gick ut genom dörren. Jag blängde på honom och gjorde en notering i mitt huvud att jag skulle slå honom senare för att han lämnade mig ensam med fyra killar jag inte alls kände.

“So, are you in school?” frågade Harry och jag nickade.

“Yes, I-I’m starting my last year after the summer” sa jag och ville ge mig själv en face-palm. Stammar? Sen när stammade jag? Ta dig samman Kim, det är bara fyra killar och Liam hade ju faktiskt sagt att de var hur snälla som helst.

“What do you want to do after school?” frågade Louis mig och log smått. Jag satte mig på golvet och lutade mig mot väggen så att jag kunde se killarna som satt i Liams säng.

“I want to be a photographer” sa jag och de nickade.

“That’s cool, what kind?” frågade Zayn. Gud, var detta någon slags intervju?

“What is this, some kind of interview?” sa jag en aning irriterat och ångrade mig genast när jag sagt det. De andra killarna kollade på varandra och jag bet mig läppen. Fan också, var jag tvungen att säga fel sak. Just då kom Liam in i rummet med en skål med godis. Han måste ha märkt den pinsamma tystnaden eftersom han kollade på oss med en bekymrad min. Jag ställde mig upp och kollade på Liam. Jag tog Liams hand och kollade in i hans ögon.

“I can’t do this, I suck at making new friends” viskade jag och han kollade på mig med en ledsen min. Han ställde ner skålen på golvet och drog med mig ut i hallen.

“Please Kim, it would mean a lot to me if you became friends with them” sa Liam och kollade bedjande på mig.

“I snapped at them, I was rude. Liam, they are stupid if they want to be friends with me” sa jag och satte armarna i kors.

“Kim, they aren’t people who judge others. Just please stay, I can talk to them if you want to” fortsatte Liam.

“Talk to them about what Liam? That I’m a weird person who can’t make friends?” sa jag en aning surt.

“Don’t say that. I know that it may be hard to you, but they’re really good guys. And I know that they want to get to know you” sa Liam och tog ett steg närmre mig. Jag kollade upp i hans bruna ögon som kollade hoppfullt på mig. Jag suckade och drog in honom i en kram.

“How can you put up with me?” frågade jag mot hans axel.

“Because I know you better than anyone and who you really are” svarade han och kramade mig tillbaka. Plötsligt var det som om verkligheten slog till mig. Jag drog mig ur hans famn och slog till honom på armen.

“Ow, why did you do that?” frågade han och strök med sin hand på stället där jag hade slagit honom.

“You deserved it, since you left me all alone with four guys I barely know in your room” sa jag och han skrockade.

“You’re funny Kim” sa han och drog in mig i en till kram.


Kapitel 24 allihop, det blev som många av er väntat er! :)

Hoppas ni gillade det, kommentera gärna vad ni tyckte! Minst 8 kommentarer för nästa del. :)

Ha det bra!

//Josefin och Frida xx

 

Jättebra del! :) gullig också

Grymt bra del ! 👍👌😍😘

jätte bra! väldigt söt och roligt. :)

Väldigt bra del!

Asbra kapitel!!

Superbare del!

Mer!!

Awesome! Nästa del tack :D!!

Grym del!!

Mysig del




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: