The Fame Project - del 42
När jag tänkte efter kanske det skulle vara enkelt att få Rachel kickad, Zayn också. På något sätt hade det känts som att hon inte hade släppt honom helt, även om jag otaliga gånger hade sagt åt henne att göra just det. Jag bestämde mig snabbt för att snacka med Connor och kolla upp om Rachel verkligen hade släppt Zayn helt. Och hade hon inte gjort det, skulle nog hennes liv ta en intressant vändning.
1 månad senare
RACHELS PERSPEKTIV
“I told you that I’m not speaking to you. For the last time, just shut up” sa jag surt till Carol.
“You can’t ignore me forever, I’m your manager” svarade Carol lite irriterat.
“Oh I doubt that wouldn’t be hard, to ignore you” sa jag och vände ryggen emot henne.
Jag hade kommit till hotellet efter en jobbig inspelningsdag och hon försökte fortfarande att hela tiden få kontakt med mig. Den senaste månaden hade varit hemsk, det enda som hade varit bra var mina filmkollegor och samtalen med Zayn. Carol hade varit en plåga vilket hon fortfarande var och jag stod nästan inte ut med henne. Hon skulle alltid kontrollera allt jag gjorde och en gång hade jag till och med blivit medsläpad bort ifrån ett köpcenter för att Carol tyckte att jag hade uppfört mig ohövligt. Den där killen jag hade sett den dagen som hade varit otrogen mot sin tjej hade faktiskt förtjänat att få mina ord skrikna i ansiktet. Men självklart skulle Carol alltid kontrollera allt jag gjorde så att hon inte på något sätt skulle kunna bli utskämd på grund av mig. De senaste veckorna hade hon varit värre än vanligt, gud vet vad det kunde bero på. Jag kunde inte njuta av min vistelse här när hon var som en svans som följde efter mig vart jag än gick. Jag kunde inte ens minnas senaste gången hon faktiskt hade varit snäll mot mig. Ingen av oss hade nämnt ett ord om Zayn, jag ville göra det men jag antog att hon förväntade sig att jag skulle ha glömt honom för länge sen. Ja, det kunde hon väl drömma om. Jag och Zayn hade försökt vara försiktiga men det slutade ändå alltid med att vi satt och smsade till sent på natten. Det gick inte att inte vara kär när det var allt man ville vara. Jag trodde iallafall inte att Carol hade märkt något. Och om hon hade det, skitsamma. Jag tänkte inte ge upp Zayn för någonting i hela världen. Och snart skulle vi ju ses igen. Mer än halva sommaren hade gått och det hade varit ungefär min sämsta sommar bara på grund av Carol, men också den första sommaren med Zayn i mitt liv. Det han hade gjort för mig den här sommaren... Han hade fått mig att tro på oss gånger när jag bara hade velat krypa in i ett svart hål och stanna där förevigt. Vi skulle ju ses snart och det skulle bli bra. Jag önskade att jag på något sätt hade kunnat avskeda Carol, hon brydde sig ändå bara om att få pengar. Hon hade aldrig brytt sig ett piss om mig.
Jag kände mig så himla otålig. Jag hade skickat ett antal sms till Zayn och han svarade inte. Han brukade alltid svara jättesnabbt, det hände liksom aldrig att han inte svarade. Men det var väl inget att oroa sig för. Han kanske var ute eller något. Äsch, jag var bara löjlig. Jag stängde ute Carol från mitt rum och ringde upp Zayn, men även där fick jag inte något svar. Jag suckade för mig själv. Jag kanske bara skulle sova, drömma om Zayn och hoppas att han på något magiskt sätt skulle vara här när jag vaknade upp? Ja, drömma kunde man ju alltid göra. Våga drömma, som One Directions bok faktiskt hette. Och visst var det sant, våga drömma. För vem hade någonsin kunnat tro att jag skulle få världens mest underbara kille? Ja, inte jag iallafall.
CONNORS PERSPEKTIV
Ända sedan jag hade fått det där samtalet ifrån Carol hade jag känt mig arg. Jag trodde i och för sig inte att det var sant, men eftersom det hade väckt misstankar hos Carol så var jag nyfiken på att få kolla upp om det verkligen var sant. Jag hade ärligt talat inte trott att Zayn och Rachel skulle släppa varandra bara sådär, inte med tanke på hur mycket de kämpade emot mig och Carol. Men vi hade varit tydliga med reglerna i detta spelet, och spelet var slut. Kunde inte bara skitungarna göra som vi sa och strunta i varandra? Jag hade varit många kändisars chef men aldrig hade jag mött några så jobbiga som Rachel och Zayn. De kunde inte ens lyssna på en simpel order och det var riktigt frustrerande Barnrungarna förstod ingenting om affärsvärlden, man kunde inte låta något så fånigt som känslor komma i vägen för affärer och kändisskap. Det var iallafall en sak som jag hade lärt mig, att om man ville en sak var man tvungen att fokusera bara på det och göra vad som än krävdes för att få det. Men jag var ju trots allt Connor, den som satt med Zayns karriär i min hand. Och den kunde jag förstöra med bara ett knäpp med fingrarna. Och det var precis vad jag hade tänkt att göra. Nu hade jag kanske fått en anledning att äntligen sparka Zayn, och den chansen tänkte jag inte gå miste om. Jag hade aldrig gillat den där idiotiska muslimen, han förstörde bara för resten av bandmedlemmarna. De klarade sig jättebra utan honom, det hade de alltid gjort, enligt min åsikt. De var ett sött pojkband och Zayn med sin muslimska bakgrund och en massa skit förstörde bara deras image. Dessutom var fyra medlemmar alltid bättre än fem, för fem betydde en utanför. Nu hade jag honom precis där jag ville. Och min plan var genialisk, jag kunde bara inte misslyckas. Ingen förväntade sig det här. Jag kände mig stolt över mig själv för att jag var så fruktansvärt smart. Men usch ändå, hur kunde Rachel gilla en sådan kille? Fast å andra sidan var hon ungefär lika fel som han så de passade bra ihop. Så synd bara att de inte kunde vara tillsammans då. Jag gick fram till tjejen bakom disken när det var min tur och lämnade fram mitt pass. Snart fick jag ett okej och jag kunde gå vidare in mot planet. Snart skulle jag ha den fula idioten sparkad, då kunde jag bara tjäna ännu mera på de mer normala fyra killarna som var kvar. Det hade varit mitt mål ända sedan Zayn hade klivit in i rummet för första gången, när vi hade setts för första gången. Från den stunden jag hade sett honom hade jag vetat att jag ville ha bort honom. Han var fel, han hade aldrig passat in. Vi alla visste det nog egentligen, han borde aldrig ha blivit en del av One Direction ifrån hela början.
RACHELS PERSPEKTIV
Med Ben & Jerry’s i handen och filtar runt mig så satt jag i soffan på hotellrummet och kollade på Twilight. Zayn hade fortfarande inte svarat och även om jag inte försökte tänka på det så kunde jag inte undgå att låta det komma in i min hjärna. Men jag visste att om det var något fel så skulle jag få reda på det. Men tänk om Connor och Carol hade kommit på oss? Connor hade kanske tagit hans mobil. Nej. Connor var inte lika mycket som en svans som Carol. Jag låste upp min mobil och gick in på min och Zayns sms-konversation.
From Zayn<3:
Good night babe, sleep tight. Just 2 months left and then you’ll be in my arms again :D xx
Det var det senaste smset från honom och det skickades igår kväll. Jag suckade och lade ifrån mig mobilen i soffan bredvid mig. Jag vände blicken mot tv:n och filmen hade kommit till att Bella kommit på att Edward var en vampyr.
Med trötta steg begav jag mig mot min säng och slängde mig ner på den. Jag drog täcket upp till hakan och lät värmen omfamna mig. Jag gäspade stort och blundade och snart var jag i det omedvetna.
Nästa morgon vaknade jag av att solen lös in i rummet. Jag kände en arm om mig och att jag var uppressad mot något. Eller någon kanske jag skulle säga. Mitt hjärta började genast att dunka extra snabbt. Vem hade tagit sig in i mitt rum och dessutom lagt sig bredvid mig i min säng? Jag tog ett djupt andetag i ett försök att lugna ner mig själv och blev genast lugn när jag kände igen den välkända doften. Zayn. Jag gnuggade ögonen och när jag vände mig om i sängen så var det tomt bredvid mig. Såklart. Det var bara en dröm. Jag suckade besviket och lade mig med huvudet ner mot kudden. Att sakna Zayn var jobbigt men att nu faktiskt tro att han var här inne i rummet var ännu jobbigare. Jag suckade tungt innan jag sträckte mig efter min mobil som låg på nattduksbordet. Jag låste upp den och såg att Zayn fortfarande inte svarat på mina sms. Jag lade tillbaka den och återgick till det jag gjorde innan. Kolla ner i kudden. Jag låg så ett bra tag innan jag kände att sängen tryckas ner på högra sidan om mig. Såklart att Carol skulle komma nu också. Men mina tankar ändrades snabbt när personen strök undan mitt hår och började lämna kyssar från axeln till precis under örat.
“I’ve missed you so much” viskade rösten som jag gillade så mycket i mitt öra. Ett leende spred sig på mina läppar och jag satte mig upp i sängen. Där bredvid mig satt Zayn. Jag kastade mig på honom och slog armarna om hans hals. Han skrockade lite och kramade om mig hårt.
“I’ve missed you too Zayn” svarade jag. Zayn placerade sina händer på mina kinder och pressade sedan sina läppar mot mina. Jag kysste direkt tillbaka och insåg genast hur mycket jag saknat detta. Vi drog oss ifrån varandra efter ett tag och vi kollade in i varandras ögon.
“I hope you’re hungry cause I’ve ordered room-service” sa han och jag nickade innan vi begav oss ut till köket.
“I love you” sa Zayn när vi hade ätit klart och nu satt i soffan.
“I love you too, and I have really missed you” sa jag och log.
“But why are you here and not in UK?” frågade jag. Jag hade inget minne om att han skulle komma till LA.
“Oh, the tour got extended so now we’re here in the US before we go Australia, New Zeeland and Japan” svarade han.
“That’s awesome! But won’t Connor notice that you’re gone?”
“Since we live in the same hotel as you it’s not so hard to sneak out.” Och med det sagt så kom fyra galna killar inspringandes genom dörren.
“Rachel!!” ropade de och hoppade på oss i soffan.
“How did you get in here?” frågade jag förvånat när vårt kramkalas var över.
“Zayn gave us a key, and Zayn got the key from the reception” svarade Louis och ryckte på axlarna.
“Okay, now you’ve met me. Can you go now?” frågade jag och Harry flinade.
“Aww, the lovebirds want some alone time” sa han och jag himlade med ögonen.
“No we can’t leave. We came here to tell you that we saw Carol in the lobby” sa Liam och mina ögon spärrades upp. Jag kollade på Zayn som också såg ut att ha panik innan jag snabbt ställde mig upp från sängen.
“You need to get out of here!” utbrast jag och drog upp Zayn ur soffan. Han tog på sig sin tröja och jag gick med dem ut till den lilla hallen. Jag kysste Zayn snabbt på munnen samtidigt som jag hörde en harkling vid dörren.
Hoppas ni gillade det här kapitlet för vi älskade att skriva det. Är inte Zayn för gullig? :) Men vem tror ni det är som står vid dörren? Tack för alla fina kommentarer på förra delen, kan ni kommentera lika bra denna gång? Minst 5 kommentarer för att få nästa del av STO på onsdag :)
Ha det gött //Josefin xxx
Jättejättebra del! :) Zayn är så gulligt. Det var fint. Jag tror tyvärr att det är Carol eller Connor som står utanför och de ska sabotera som vanligt.
Suuuper!!
MERA
Haha, yep Zayn är verkligen hur gullig som helst!
Vem som står vid dörren?
Hmm...jag tror det är Carol eller Connor. Men förhoppningsvis så är det bara en städerska som vill in på hotell rummet för att städa...
Jättebra kapitel btw :) KRAAAAM!
Åh vad glad jag blev då det var Zayn som hade kommit! Det var verkligen gulligt av honom :)
Super awesome!!!!!!!!!!!!! Zayn är ju bara för gullig...<3 Antagligen är det väl Carol eller Conner som ska komma och förstöra allt... :( Hoppas inte!!!!! Kram!!!<3<3<3
Jätte bra del
Såå sjukt bra!
Läste igenom alla delar för ett tag sedan, men har bara inte hunnit kommentera något eller så... Men i alla fall så tänkte jag göra det nu, för det är ni värda tjejer!
Jag tror aldrig att jag har läst en fanfiction med en såhär bra handling (och jag överdriver faktiskt inte nu), handlingen är verkligen bland de bästa någonsin. Ni har fått hela handlingen att låta så himla trovärdig och verklig. Jag tycker verkligen att ni har tänkt till och valt ett intressant ämne att skriva om, för det är faktiskt delvis såhär kändisar har det! I alla fall tänker jag inte skriva att allt är helt perfekt (för det känns så falskt i alla fall), och visst, ni har lite grammatiska fel här och där, men vad spelar det för roll? Det här är det bästa på mycket länge och jag har verkligen blivit berörd av hela handlingen. Kram! :)
