“And his life is just real shit right now, and he won’t let me be there, and nobody knows about it. He’s hidden, cause he doesn’t want them to know. Nobody knows who he really is, which is a really lovely person..” fick jag fram innan jag lutade mig emot hennes axel och tog ett djupt andetag.

“Summer, breathe.. I’m sure he will come back to you” mumlade Lucy medan hon strök mig över håret. Och det var som om något lättade ifrån mitt hjärta, det kändes så skönt att få dela detta med någon och inte gå runt och bära på det själv. Jag visste att Harry hade sagt att han inte ville att jag skulle berätta det här för någon, men Lucy var ett undantag, hon var min bästa vän och jag visste att hon inte skulle berätta det här för någon. Vi var ju de enda som visste, och så skulle det förbli.

---

---

SUMMERS PERSPEKTIV

Vi bröt oss ifrån kramen när vi hörde steg bakom oss. Jag vände mig om men jag kunde inte se någon. Jag ryckte lite på axlarna och vände mig sedan mot Lucy igen.

“Probably just a teacher” sa hon och jag nickade. Jag ställde mig upp och gick mot mitt skåp som fortfarande var öppet. Jag tog ut min väska och min jacka.

“Are you taking the underground?” Frågade jag Lucy och hon nickade. Jag tog på mig min jacka och stängde skåpet. “Let’s go then” log jag och tog hennes hand i min. Vi gick ut från skolan och började gå mot tunnelbanan. Vanligtvis brukade vi skratta och prata mycket, men idag gick vi i tystnad. Jag antog att Lucy var lite chockad över hur Harrys liv egentligen var, men jag dömde henne inte. Ingen visste hur han hade det, förutom jag och Lucy då, och jag trodde inte att det var någon som anade något speciellt heller.

När jag äntligen kom hem så var det som vanligt tyst. Jag suckade för mig själv och gick till köket för att äta något. Jag hade hört något om att mamma skulle åka iväg med jobbet på en konferens i Frankrike i några dagar. Kate hade jag inte sett på jätte länge men jag antog att hon var ledig. Att komma hem igen hade känts lite konstigt efter att ha bott hos Harry så länge, men jag visste att det var den rätta saken att göra. Jag plockade trött med mig en banan upp till mitt rum och slängde mig på sängen. Min blick fastnade på en blå bok på mitt skrivbord. Min dagbok. Jag mindes alla gånger jag hade skrivit i den om allt möjligt, men inte längre. Av någon anledning så hade jag bara slutat. Jag visste inte riktigt varför, det kändes bara inte viktigt längre. Kanske var det att jag hade ändrats som person, eller att andra saker hade ändrats. Jag åt lite av min banan och funderade lite granna. De mesta av mina tankar var på Harry, och den kalla blicken han hade gett mig i korridoren. Det kändes bara fel, det här var ju inte honom egentligen. Jag önskade att allt bara hade varit som vanligt.. Men med Harrys pappa död så visste jag att det kanske inte skulle bli så. Om bara Harry hade fått vara med Cara visste jag att han skulle vara gladare. Men suck, vad kunde jag göra egentigen? Jag sträckte mig efter min dator och satte på den, kanske dags för lite läxor.

Senare den kvällen när jag hade lagt mig i soffan så knackade det på dörren. Jag suckade lite och virade filten om mig medan jag gick mot dörren. Jag öppnade den och möttes av en dygnsur Harry. Utan att säga någonting så drog han in mig i hans famn som jag hade saknat så mycket. Jag släppte taget om filten och virade mina armar omkring hans kalla, blöta kropp. Jag kände hans kalla läppar pressas mot min panna och jag log. Jag drog in honom längre i huset och stängde dörren. Jag drog mig ifrån honom och kollade på honom.

“You need to change clothes or you’ll get sick..” mumlade jag och han skrockade lätt. Han nickade smått och tog av sig sin jacka.

“I think I have some clothes here actually, or at least some shirts since you steal every shirt I have” sa han och gick förbi mig för att komma till trappan. Jag skrattade lätt och följde efter honom till mitt rum.

“What can I say? I really like them.” Han skrockade och tog av sig sin blöta tröja så at jag kunde se hans bara överkropp. Jag bet mig i läppen och lät min blick vandra över hans vältränade mage.

“Like what you see babe?” frågade han och jag rodnade och kollade ner.

“Do you want to take a bath.. with me?” Frågade jag och struntade i hans tidigare kommentar. Han nickade och med det så gick jag till badrummet för att förbereda allt.

HARRYS PERSPEKTIV

Rodnaden som spred sig på hennes kinder var något jag gillade att kolla på. Att veta att jag hade den effekten på henne gjorde mig glad. Jag följde henne med blicken när hon gick ut från sitt rum för att gå till badrummet. Jag bestämde mig för att stanna kvar i hennes rum och vänta på henne. Jag nynnade lite på en låt jag nyss hade hört på radion och som hade lyckats sätta sig fast i min hjärna. Jag kollade runt lite i hennes rum och log när jag såg en bild på oss på hennes byrå. Jag gick fram till den och kollade extra noga på den. Det var från när jag och Summer hade haft en filmkväll någon gång och Summer hade fått för sig att vi skulle ta en massa foton. Jag skrattade lätt för mig själv och ställde tillbaka fotot. Jag fortsatte att kolla runt på hennes byrå och min blick stannade efter ett tag på en röd bok. Jag lyfte upp den och såg att det stod ‘Diary’ på framsidan med guldiga bokstäver, och det var även lite blommor på den. Jag kollade mot dörren för att se om Summer var nära och när jag inte kunde höra henne så öppnade jag boken. Jag funderade ett tag på om jag skulle läsa det eller inte men eftersom hon var min flickvän så skulle hon ju inte dölja något för mig. Eller?

Min nyfikenhet tog över och snart hade jag läst ett par sidor. Dock så var det inte så roligt att läsa då det var innan sommaren då jag inte kände Summer. Jag bläddrade fram lite och kom till den sista sidan. 31/8 var det daterat. Det var innan vi blev tillsammans.

Dear diary, gosh I still need to come up with something funnier to say. Dear diary sounds so boring and ordinary.. Well anyway, today was a good day. Except all the hard work in school and stupid Harry. Yes, he still follows me everywhere and he doesn’t get it when I say no.

Jag skrattade lätt, minnena från när jag gjorde allt för att få henne kom tillbaka och nu i efterhand så kan jag verkligen se hur desperat jag var.

He asked me again if I wanted to go on a date with him on Friday and maybe I should say yes… I mean how bad can it be. If he wants to sleep with me I’ll say no and if he keeps trying I’ll call the police.

Wow, hennes tankar om mig var grova. Jag hade ingen aning om att hon kände så här, det var nästan som om hon var rädd för mig..

That’s it! I’m doing it, I’m saying yes. It’s not like it will happen again and if we go on this date he’ll probably stop following me and chase after another girl instead. I don’t like him and I’ll never do. I don’t want to be close with people like Harry. He and his little “gang” can just drop school and everything would be fine! I mean it, without them it wouldn’t be any fighting. Well, now my mum calls for me. I guess I have to go. See ya!

Mina ögonbryn rynkades samman. Personer som Harry.. Jag kunde inte riktigt förstå vad det var som hade fått henne att ändra sin uppfattning om mig och jag kunde inte heller förstå varför hon hade gjort det. Allt hon trodde om mig är ju delvis sant, det är jag. Min mörka sida, den sida som alla tror är den riktiga jag. Men samtidigt så var det inte sant. För den person som jag är med Summer är mitt riktiga jag. Det är den personen som jag vill vara. Oavsett vad som händer.

Mitt tänkande avbröts av att jag hörde något ramla ut från boken. Jag kollade ner och såg ett papper vid mina fötter. Jag tog upp det och små log när jag läste rubriken. “20 things I want to do before I’m 20”. Detta skulle ta ett tag, men jag skulle hjälpa henne. Jag tog kort med min mobil på listan och lade sedan tillbaka allt på sin plats. Jag gick sedan ut från hennes rum och smög upp bakom henne i badrummet. I kramade hennes bakifrån och jag kysste hennes nacke lätt.

“Ready for a bath babe?” Frågade jag och log när hon nickade. Jag släppte taget om henne och jag tog av mig mina jeans och mina kalsonger innan jag satte mig ner i badkaret. Jag lutade mig tillbaka och log. Jag kände Summer stirra på mig men jag låtsades som om jag inte märkte något. Jag visste att hon ändå bara skulle slå till mig om jag sa någon kommentar om det.

Efter vad som kändes som en evighet så satte sig även Summer ner i badkaret. Jag virade mina armar om henne och drog henne närmre mig så hon satt mellan mina ben med sin rygg mot min mage. Jag tog hennes små händer i mina och klämde åt dem lite.

“I’m sorry that I’ve been ignoring you the last week” sa jag och kysste hennes kind. “But I’ve just been angry and I didn’t want to take it out on you. I know that it was wrong of me to ignore you but I couldn’t come up with a better solution…” mumlade jag en aning skamset. Summer vände sitt huvud och hennes ögon kollade in i mina.

“It’s okay Harry, but if you feel like this again you have to tell me. I don’t want to walk around and worry about you all the time and I don’t want to feel so alone that I’ve felt this week…” sa hon och kollade ner. Jag släppte hennes händer och lade dem på hennes kinder istället. “I’m sorry, it won’t happen again. I’ve been lonely too, but I think I needed it. I had to clear my mind” förklarade jag och hon nickade. Jag log smått och pressade mina läppar långsamt mot hennes. Gud vad jag hade saknat henne, och det hade bara gått knappt en vecka.