“Like what you see Haz?” Jag blinkade med ena ögat och han skrockade för sig själv innan han började ta på sig kläder.  

“Babe, I have to go and leave Cara for her daycare now” sa han när han hade klätt sig själv. Jag vände mig om mot honom med min plattång i handen.

“Now? Don’t you want breakfast first?” Han skakade på huvudet.

“I’m already running late, and so are you. I’ll see you at school later. Okay?” Han kysste mig lätt på munnen och jag nickade. “And by the way, nice marks you’ve got there” retades han och nuddade lätt mina sugmärken på nacken, vilket resulterade till att jag daskade till honom på rumpan innan han lämnade rummet.

---

---

SUMMERS PERSPEKTIV

Med Niall vid min sida gick vi skrattandes in i skolan. Niall hade som vanligt sagt ett dåligt skämt som ingen utav oss kunde sluta skratta åt. Niall slängde sin arm om mina axlar och tillsammans gick vi till våra skåp.

“What class do you have now?” frågade Niall när vi äntligen lyckats lugna ner oss.

“Maths” muttrade jag och gjorde en trumpen min. Niall skrattade och öppnade sitt skåp.

“Well at least we have it together” log han och jag nickade samtidigt som jag tog fram min alldeles för tjocka mattebok. “Remind me again why I chose to study maths..” muttrade jag och stängde mitt skåp.

“Because you’re a girl and wants to have A in every subject” svarade han och kämpade med att stänga sitt skåp som såg ut som om innehållet skulle ramla ut när som helst. Jag slog till honom på armen och himlade med ögonen innan vi började gå till klassrummet. Jag kände blickar på mig men jag orkade ärligt talat inte att bry mig. Harrys popularitet hade smittat av sig på mig och tydligen så var vi skolans mest intressanta par just nu. Plötsligt kände jag ett par armar om mig bakifrån.

“Hey Sandy my lovely girlfriend. How are you today?” sa Louis i mitt öra och jag suckade bara och tog mig ur hans grepp. Jag vände mig om och mötte Louis flin och en tyst Harry som stod lite bakom honom. Harry log smått mot mig och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Men såklart så var mitt lilla moln tvunget att förstöras när Louis knäppte med fingrarna framför mina ögon. “Hello, earth to Summer” flinade han och jag korsade bara armarna framför mitt bröst.

“What do you want Louis, and don’t call me Sandy. That’s not my name and you know that” sa jag och han ryckte bara på axlarna.

“Well I thought that we could start to practice to the play, what about my place tonight. We can practice the kissing scene” flinade han och blinkade med ena ögat. Jag gjorde en äcklad min och tog ett steg ifrån Louis.

“Eww never Louis, I have a boyfriend and you know that” sa jag och kollade på Harry som kollade med sur blick på Louis.

“Yeah right, you and Harry…” han himlade med ögonen och innan han hann säga något mer så tog jag tag i Nialls arm och drog med honom mot klassrummet. Men såklart så var det något eller ska jag kanske säga någon som stoppade oss igen. Jag kände ännu en gång ett par armar om mig men nu kunde jag känna den doft som jag gillade mest av alla. Harry pussade lätt min nacke och lade sina händer på min mage.

“Will I see you tonight?” viskade han i mitt öra och jag nickade, det var svårt att prata när han gjorde sådant här. Effekten han hade på mig var läskig men ändå så underbar. “Good, I’ll see you later then” fortsatte han och pussade min nacke igen innan han gick tillbaka till Louis och Zayn som stod lite längre bort.

“Can we go to class now?” flinade Niall och jag krokade bara arm med honom innan vi fortsatte vår ovanligt långa promenad till matten.

En halvtimme hade gått av lektionen och jag, som alla andra, höll på att somna. När kommer jag ha nytta av att kunna räkna ekvationer? Och vem var det som kom på att vi skulle ha med alfabetet i matten? Jag suckade och vilade mitt huvud mot bänken. Rätt som det var så öppnades klassrums dörren och in kom Harry och Louis. Läraren brydde sig inte ens om att ge dem en tillsägelse om deras sena ankomst. Han hade nog förstått att det inte var någon idé längre. När Harry passerade mig log han och en stark lukt av rök följde honom. Jag vände mig om mot Niall som pratade med en av de andra killarna i klassen. Jag knackade honom lätt på armen och han vände sig om mot mig.

“I’m bored…” muttrade jag och han skakade skrattandes på huvudet.

“Don’t bother me then, me and Sam are talking about the football game yesterday” skrattade han och vände sig om mot Sam igen. Jag himlade med ögonen och skulle precis börja arbeta igen, för att försöka få något gjort, när jag kände något på min rygg. Jag kollade back och såg att ett ihopskrynklat papper låg bakom min stol. Jag rynkade på pannan och såg att det var en text.

Forgot to tell you, you look really beautiful today! And I can’t forget the way you screamed my name last night ;) /Harry xxx

En rodnad spred sig direkt på mina kinder och jag skrynklade ihop pappret igen innan jag kollade bak på en flinande Harry. Jag skakade leendes på mitt huvud innan jag vände mig om mot min mattebok igen. Harry var hopplös… Men också gullig. Väldigt, väldigt gullig.

HARRYS PERSPEKTIV

Skoldagen var äntligen slut och nu kunde jag bara njuta av en hel kväll med Summer. Ett leende spred sig på mina läppar när jag tänkte på henne. Aldrig trodde jag att jag skulle få en sådan relation som jag och Summer hade. Aldrig trodde jag att jag skulle hitta en sådan fin tjej som kollade förbi alla de dåliga sidorna med mig. För tro mig, det fanns många. Men Summer fick mig att känna mig som en bra person och det var för henne som jag ville vara en bra person. Jag ville inte att hon skulle tycka att jag var en player som inte brydde sig om andras känslor. För sådan var inte den riktiga jag och Summer hade lyckats inse det och jag var mer än glad för det.  

Jag tog de sista stegen till dörren till Caras dagis. Som vanligt satt det barn lite överallt och de stirrade på mig när jag gick in. Jag mötte en av lärarna och hon kollade med en rynka i pannan på mig.

“Where’s Cara?” frågade jag och hon kom fram till mig.

“Harry, why don’t you sit down” sa hon och pekade mot en stol.

“I asked where Cara was, not for a fucking chair” sa jag genom sammanbitna tänder och korsade mina armar över mitt bröst. Hon suckade och kollade medlidsamt på mig.

“A social worker and your aunt were here earlier” började hon och mina ögon vidgades. Socialen och min faster? Vad skulle det här betyda? “Since your father died… You-you lost the custudy for Cara. The social services thought it would be better if Cara lived with your aunt instead” sa hon och ilska byggdes genast upp inom mig och fick mig att vilja slå något eller någon. Hårt.

“What?! They can’t fucking do that! They didn’t even tell me those damn fuckers!!” röt jag argt och såg i ögonvrån hur de små barnen backade undan, men ärligt talat så brydde jag mig inte om dem ett skit. Allt jag ville var att detta skulle vara en dröm och att jag snart skulle vakna upp från den. Men jag visste att det inte var sant. Detta fick mig att bli ännu mer rasande och jag kunde känna hur mitt ansikte blev rött av ilska. Jag tog stolen som stod nära mig och kastade den på väggen. Läraren backade undan.

“Harry calm down, you’re scaring the children” sa hon och jag stirrade bara på henne.

“Does it look like I give a damn about those kids!? Why didn’t you stop them from taking her!? You’re a fucking idiot like everyone else in this damn world!” skrek jag argt och drog ner folks kläder från alla krokar så att de hamnade på golvet. Aldrig tidigare hade jag känt en sådan här känsla och jag skyllde det bara på en enda person. Min pappa.

SUMMERS PERSPEKTIV

Jag gick in i trappuppgången till Harrys lägenhet och stanken av rök, svett och unket tog genast över mitt luktsinne. Som vanligt så var hissen ur funktion och det verkade nästan allt annat vara också. Lamporna i taket blinkade hela tiden och det var hål i väggarna lite här och var. De smala trappuppgångarna gjorde allt så mycket jobbigare men snart var jag på Harrys våning. Jag knackade på men när ingen öppnade så gjorde jag det och gick in i hans hall.

“Haz?!” ropade jag och snart kom en rödgråten och argsen Harry ut från sitt rum. “Oh my God, Harry what happened?!” utbrast jag och sprang fram till honom. Jag kupade hans kinder med mina händer och kollade oroligt på honom. Hans ögon som brukade ha den där glimten i ögat var borta och istället var de alldeles blodsprängda. Jag förstod att han hade gråtit men med tanke på hans andedräkt som luktade alkohol så var jag även ganska säker på att han hade druckit. Hans blick mötte inte min och jag kollade ner på hans spritflaska som han höll i sin ena hand.

“Harry please talk to me..” bad jag och strök hans ena kind med min tumme.

“Don’t touch me” muttrade han och tog bort mina händer från hans kinder. En sårad känsla spred sig i min kropp och jag kollade ner en aning skamset.

“Please Harry, just tell me what happened. I’m here for you. You know that.” Han drack upp det allra sista av flaskan innan han slängde iväg den på golvet så att den gick sönder i flera tusen bitar.

“The social services took Cara. Apparently I’m not good enough to take care of her. Do you know how that feels huh?! No you don’t, you have no idea how it feels to loose someone that means so much to you! Go back to your perfect life Summer, I don’t need your fucking sympathy!” Även om orden som Harry nyss sa sårade mig djupt, så visste jag att han egentligen inte menade det. Både han och jag visste hur jag hade det hemma och det var inte perfekt.

“Harry come back to me, don’t let the anger get over your head” sa jag och kollade upp på honom. Efter all den tid som vi spenderat tillsammans så visste jag att Harry lätt kunde förlora sin kontroll när han blev arg.

“Get out of here, beofore I do something that I’ll regret” sa han och stirrade in i mina ögon.

“No Harry, I’m not-”

“Get out!” skrek han och avbröt mig mitt i min mening. Jag stirrade på honom och kände hur mina ögon började tåras. Hans ansiktsuttryck mjuknade och han tog ett steg närmre mig.

“Summer I didn’t mean it…” sa han och kollade skamset ner.Jag skakade på huvudet och backade undan från honom.

“No Harry, I’ll leave you alone so you can get your anger out. Next time, please don’t take your anger out on me…” sa jag och torkade tårarna som nu rann ner för mina kinder. Utan några mer ord sagda mellan oss så vände jag mig om och gick ut från hans lägenhet med lika blodsprängda ögon som Harry.