Summer Love - del 34

| Postat i: Summer Love
 Tidigare:
Jag hade kommit på ett sätt att förklara för Liam, men det behövde planeras. Jag skulle bevisa för honom att jag inte tar droger längre, att det ligger bakom mig. Det första steget kunde jag göra redan nu. Radera mina " vänners" kontakter så att jag inte tar några mer droger eller går på fester o.sv., och köpa ett nytt simkort. Om jag köper ett nytt simkort så kan inte Victoria eller någon annan skicka elaka sms och då tar jag inte åt mig. Jag bestämde mig för att börja med min plan redan nu. Att få Liam att förstå eller åtminstone lyssna skulle bli svårt, men jag skulle försöka. Om det inte gick... då är det slut för alltid. Vi går tillbaka till våra vanliga liv och träffas aldrig mer. Jag kunde inte låta det hända.

KIMBERLYS PERSPEKTIV

Allt var redo nu. Jag hade skaffat nytt simkort och förberett allt. Mitt gamla liv låg nu bakom mig mer än någonsin, och jag var redo att prata med Liam. Ja,redo och redo, jag visste knappt vad jag skulle säga, men det spelade ingen roll. Jag tänkte att om det kom direkt från hjärtat och var lite spontant så skulle han lyssna. Bättre än något inövat tal iallafall.


“Are you ready?” Frågade jag Noah otåligt. Hur mycket jag än ville prata med Liam så ville jag bara att det skulle vara över. Jag hade aldrig gjort något sådant här förut, det var inte direkt något man gjorde då och då för att bli bättre på det. Nervös är nog en underdrift, jag var rädd för vad som skulle hända. Det sämsta som kunde hända nu var att Liam inte lyssnade på mig och gick hem. Det bästa vore att han förstod och förlät mig. Frågan var bara hur bra det skulle gå, han hade inte direkt varit pratsam på sistone. Planen var enkel: Noah skulle på något sätt få ner Liam till stranden där jag skulle vänta. Vi skulle prata och sedan skulle allt ordna sig. Får se hur det går med den planen.

“No! You have no patience do you know that?” Sa Noah smått irriterat. Han knöt sina skor och det tog längre tid är en snigels.

“Yes I know, you remind me every chance you get.” Jag ville verkligen inte att den här planen skulle gå snett. Jag var jättenervös och tänkte hela tiden på vad som skulle kunna gå fel. Noah rätade på sig och tog ner sin jacka från kroken.

“There, done. Have you got everything?” Frågade han.

“Eehh…” Jag skulle ta med mig lite saker och kollade fickorna så att allt var med. “Yeah. Let´s go.” Noah nickade och öppnade dörren. Jag tog ett steg utanför och kände den svala brisen blåsa förbi. Jag stängde dörren bakom mig och började gå mot stranden. Nervositeten bara byggdes upp och jag började spänna mig. Tänk om han inte ville lyssna? Tänk om han inte kom alls? Ju närmare stranden jag kom, desto mer nervös blev jag. Snart hade det bildats en klump i magen och jag kände mig värre och värre. Nej nu får du skärpa dig, tänkte jag, du ska bara prata med Liam inte med Obama. När jag kom fram till stranden ställde jag mig bredvid stället där man kunde hyra surfingbrädor. Jag log och kom ihåg när Liam och jag hade hyrt varsin bräda och surfat. Det hade gått dåligt för mig men Liam hade varit jättebra. Han hade också sagt att jag var vacker när jag inte vågat visa mig i bikini. Det hade varit första gången någon kallat mig vacker och jag hade varit så glad. Liam är den enda som har kallat mig vacker, förutom mina föräldrar. Det betydde så mycket för mig och hade verkligen hjälpt med mitt självförtroende. Jag ville så gärna att vi skulle bli sams igen, men jag visste att den chansen var väldigt liten. Jag suckade för mig själv medan jag kollade ut på havet. Vågorna skvalpade lugnt in mot stranden och jag lugnade ner mig en aning. Om jag skulle vara nervös hela tiden så skulle det garanterat inte gå bra. Det här var lugnet före stormen, tänkte jag.


LIAMS PERSPEKTIV

Jag satt vid twitter och kollade min timeline när det knackade på dörren. Resten av min familj hade precis gått ut för att äta middag på någon restaurang, så det var inte dem. Dessutom skulle de inte knacka eftersom de har varsin nyckel.  Vem kunde det vara? Jag fällde ner min laptop och gick ner för trappan. Det stod någon utanför men jag kunde inte se vem det var. Jag öppnade dörren och där ute stod Noah. Vad gjorde Kimberly´s bror här? tänkte jag. Visst vi kom överens, men vi var inte direkt kompisar. Det kanske hade hänt något med Kimberly?  Vi hade gjort slut men jag brydde mig fortfarande om henne. Jag tittade med en frågande blick på Noah.

“Eh hi” Sa han en aning obekvämt.

“Hi.” Svarade jag.” What are you doing here? Has something happened?”

“Here´s the thing.” började han. “Kimberly wants me to make you go down to the beach to talk to her. She wants me to tell you something; anything, to make you go down there. But I won´t. She didn’t think you would come if you knew she was there, but I hope to prove her wrong. I know you’re going through rough time, and I really want you guys to work things out. I’ve never seen her as happy as when she’s with you. And I can tell she makes you happy too.” Han tog en paus och kollade allvarligt på mig.

“She´ll be standing next to the shack were you can rent surfboards. Go down there if you want to. Just remember, she won’t be there for ever. So if you still have feelings for her, any at all; please go down and talk to her. Even if it is to break up with her for good. I know you’ll make the right choice.” Sa han som avslutning och gick sedan iväg. När han gått några steg vände han sig om och sa

“Good luck.” Och log lite smått. Jag nickade mot honom och han fortsatte att gå. Långsamt stängde jag dörren och gick tillbaka upp  till mitt rum. Så Kimberly stod nere vid stranden och väntade på mig. Jag kände mig kluven. Det Kimberly gjort mot mig var… Hemskt, men sanningen var… Jag älskade henne fortfarande. Kärlek försvinner inte på en vecka, och jag saknade henne. Jag saknade hennes hår, hennes skratt, hennes mjuka läppar mot mina. Samtidigt som jag ville gå ner, ville jag ändå inte. Jag saknade henne men hon hade ljugit för mig om något ganska allvarligt. Vad skulle jag göra? Jag kunde stanna hemma. Då skulle jag slippa ett jobbigt samtal och visa Kimberly att jag inte ville prata med henne mer. Men det ville jag ju. Om jag gick ner och pratade med henne visste jag inte vad som skulle hända. Vi kunde bli sams, vi kunde göra slut för alltid, eller något annat. Jag insåg att jag stod vid ett vägskäl. Ena vägen var ledsen och ensam, men inte komplicerad. Den andra vägen var glad och full av kärlek, men den var krånglig och komplicerad. Ville jag verkligen ta den ensamma vägen? Eller ville jag hellre ta den svåra vägen som var kärleksfylld?

Jag kollade på klockan och märkte att jag stått här och tänkt i säkert 20 minuter. Nej, nu måste jag bestämma mig: det är nu eller aldrig. Jag tog ett djupt andetag: jag hade bestämt mig.

Kapitel 34, här är det!
Även detta är Lisas verk, riktigt bra tycker vi det var. Vad tycker ni? :)
Lisa kommer att skriva några kapitel till innan vi tar över igen, så att ni vet! Vad tror ni kommer hända nu då, vad har Liam valt?
Ha det så bra, vi hörs på lördag!
Kram Josefin, Frida, och Lisa :)
 

Asbra!!

Igghhh!! Nästa del!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: