OBS! Läs one shoten om Zayn före denna delen!! (Den finns under kategorierna Moments och One Shots) 

AMANDAS PERSPEKTIV

2 månader senare

"Hi baby" hördes en röst bakom mig. Jag vände mig om och sprack upp i ett leende när jag såg Zayn.

"Hi Zaynie" sa jag glatt och tog hans hand i min. Jag sträckte mig upp och placerade mina läppar på hans i en snabb kyss.

"It's our anniversary today, wanna come over to my place?" frågade han mig samtidigt som vi gick hand i hand genom korridoren i skolan.

"No, I rather stay home and pat my dog that I don't have" svarade jag med ett flin vilket fick Zayn att himla med ögonen. "Of course I'll be there, what time?" fortsatte jag.

"At six, then my family won't be home" sa han och jag nickade. Jag släppte Zayns hand när vi kom till delen av korridoren där den delades i två. Åt höger var killkorridoren och åt vänster var tjejkorridoren. Det var absolut förbjudet att gå in i det motsatta könets korridor. Något som Zayn klagat högljutt om. Jag själv tyckte inte heller om det. Dels så var det helt idiotiskt. Det var ju ändå blandade klasser. Men också för att jag och Zayn inte kunde träffas lika mycket under rasterna.

Jag vände mig om mot Zayn som suckade.

"I'll see you in class" sa jag och började gå åt vänster men stoppades av att Zayn drog mig till sig i en kram. Han gav mig en puss på munnen innan vi gick åt varsitt håll.

När jag kom fram till mitt skåp såg jag min bästa vän Ida stå där. Vi möttes i en kram och började genast att småprata.

"So, it's yours and Zayn's second month anniversary today. What are you going to do?" frågade hon.

"I'm going home to him, I don't know what he has planned but it will probably be perfect" svarade jag leendes och började ta ut mina engelska böcker.

"Ooohh, what are you going to do?" frågade hon retsamt och blinkade med ena ögat.

"Shut it Ida" mumlade jag samtidigt som en rodnad spred sig på mina kinder. Ida skrattade bara innan vi började gå mot klassrummet.

Vi gick in genom den öppna dörren till klassrummet. Några elever var redan där inne bland annat Zayn och hans kompisar, Louis, Harry, Niall och Liam. Jag satte mig ner bredvid Zayn som gav mig ett leende.

"Hi" sa han och lade sin hand på mitt lår. Det var som en stöt for igenom min kropp samtidigt som fjärilarna i min mage dansade omkring. Och det var inte någon vals kan jag säga er. Jag lade min hand ovanför hans och lutade mitt huvud mot hans axel.

Skoldagen var äntligen över. Det hade varit segt och tråkigt som vanligt men Zayn hade iallafall gjort närvaron roligare.

"I'll see you tonight then, babe" sa Zayn när han stod bakom mig vid mitt skåp.

"Yup" svarade jag och tog på mig min jeansjacka som hängde i skåpet. Jag låste sedan skåpet och tog Zayns hand innan vi tillsammans gick ut från skolan.

"I can't believe we've already been together two months, feels like so much longer" sa jag och svingade våra händer fram och tillbaka i takt med att vi gick emot parkeringsplatsen där skolbussen skulle komma och hämta mig. Zayn hade så nära hem så han kunde gå men brukade alltid vara snäll och vänta med mig vilket jag uppskattade mycket. Han nickade och kramade mig hårt.

“Take care” sa han innan jag klev på bussen för att åka hem. Jag såg verkligen fram emot ikväll, jag var säker på att det skulle bli något alldeles speciellt.

“Hi love” sa Zayn och gav mig en stor kram när jag stop på hans trappa och hade ringt på hans dörr. Jag hade ingen aning om vad vi skulle göra ikväll, men jag var väldigt nyfiken.

“So what are we doing?” frågade jag nyfiket och Zayn skrattade.

“You’re always curious, aren’t you?”

“Of course.”

“Well, as the greatest boyfriend ever I have actually cooked for you” sa han och ett leende spred sig på mina läppar.

“Wow Zayn, that’s surprising” sa jag retfullt och han himlade med ögonen.

“Just come in” sa han och jag tog av mig mina skor och min jacka. Zayn gick ut i köket igen, och efter några sekunder hörde jag en massa svordomar, som kom enbart ifrån honom.

“Zayn, is everything alright?” frågade jag medan jag gick in i köket och fick se honom stå vid spisen. Då kände jag hur bränt det luktade... Min pojkvän kunde mycket, men laga mat var inte hans starka sida.

“No, I think I burned the food..” sa han lite skamset. Jag ställde mig bakom honom och tittade på all mat som han hade tagit ut ur ugnen. Den var svart, till och med potatisen. Jag började skratta när jag såg det, Zayn såg så ledsen ut. Vi hjälptes åt att tillsammans slänga all mat, för den gick inte att äta.

“Amanda, I’m so sorry. I really wanted to make dinner for us but I screwed it up” sa han sorgset och tog mina händer i sina. Jag log mjukt och drog in honom i en hård kram.

“It’s okay, I’m really happy that you did this for me. Thank you” sa jag glatt. Att Zayn gjorde detta för mig betydde väldigt mycket, och det gjorde inget att det inte hade blivit som han tänkt ifrån början.

“But I wanted it to be perfect tonight, just like the latest months have been with you.” Hans ord värmde djupt och fick mig att känna mig som en 12-åring som just fått sin första kyss.

“It is perfect. As long as I’m with you, it is” svarade jag och kramade honom hårdare.

“Thank you.. Well I think we’re both hungry, so what do you say about pizza? That can’t go wrong” sa Zayn och log emot mig.

“Sounds lovely” svarade jag med en nick.

En halvtimme senare satt vi båda i soffan med pizza framför oss och pratade.

“So what are we going to do this summer?” frågade jag och tog ännu en bit av min pizza.

“Well I’m going to be home for the most, I’m maybe meeting up my grandparents’ for a week or two in Bradford. But maybe you can come with me” föreslog Zayn glatt och jag nickade.

“There’s so much we can do” sa jag glatt och kurade ihop mig bredvid Zayn i hans famn.

“We can go to lots on dates together, and watch the sun together, and have a bunch of sleepovers. We can go swim and stuff.” Våra sommarplaner lät oroligt bra och jag kunde knappt vänta, för jag visste att vi skulle spendera mycket av den ihop.

“And you can come with me to my family. It’ll be amazing” sa jag och log stort.

“Yeah, it really will.” En lugn tystnad lade sig över oss, men snart bröt han den igen.

“Amanda?”

“Yeah?”

“I think that I really love you.” Jag började att le som en galning och krama honom igen.

“I love you too.” En gäsp for sedan ur mig och Zayn skrattade.

“Already tired?” frågade han och drog en hand igenom mitt hår. Jag nickade och gäspade igen.

“Wanna sleep here?” frågade han med ett leende. Jag hade gjort det så många gånger, men bara någon gång när vi hade varit ett par. Men jag älskade att sova över hos Zayn, det var tryggt och varmt i hans famn och när jag var med honom, kunde jag stanna där förevigt. Jag nickade åt hans fråga och vi reste på oss och gick upp till hans sovrum. Zayns sovrum var som de flesta andra killars, men det var mysigt. Han hade en snedvägg och ett foto på oss två uppsatt på sitt nattduksbord. Sängen var också stor, så vi båda fick plats i den. När vi hade borstat tänderna kröp vi båda ner i hans säng, i varandras armar.

“This was a perfect way to celebrate two months with you. I’m so glad I met you” viskade Zayn i mitt öra.

“I’m more than glad than you are.”

“No, I win.”

“No, I do”

“Fine, Amanda. I’ll let you win this time” sa han och vi möttes i en kyss.

“Thank you” svarade jag sedan innan jag slöt ögonen. Mitt liv var verkligen helt perfekt.