“And one detail Ellie, if you don’t break up with him I can just tell you that your little boyfriend will get really hurt and will probably be in the hospital by tomorrow, if it’s any idea to try to get some life into him by then” sa Matt hotfullt. Hans blick visade att han verkligen menade vad han sa och det skrämde mig.

“Did you just say that you will... K-kill him?” stammade jag fram och svalde hårt. Jag kunde ju inte leva utan Niall. Matt ryckte bara på axlarna till svar.

“Depends on my mood tomorrow” sa han nonchalant. Jag svalde ännu en gång och kände mina tårar bränna bakom ögonlocken. Vad skulle jag göra nu?

---

ELLIES PERSPEKTIV

Rädsla. Kärlek. Hat. Svek. Allt det och lite till kunde jag känna just nu. Mitt hjärta höll på att brista och jag var så rädd så att jag inte ens visste vad jag själv tänkte. Jag kunde bara inte tro det, Matt hade i princip sagt att han tänkte döda Niall. Han var helt sjuk i huvudet. Vad som helst förutom att Niall skadades, vad som helst.

“I’m not gonna break up with him, I’m not. You can hurt me or do whatever you want as long as you don’t touch him but I’m not gonna do that” sa jag argt till Matt.

“Well then, One Direction is continuing without their irish lad” sa han som om det hade varit den mest enkla saken i hela världen, och hade man inte vetat vad han pratade om kunde det lika gärna ha varit vädret. Då började mina tårar att rinna ner för kinderna. De blötte ner mitt ansikte och förstörde mitt smink, men hur kunde jag någonsin bry mig om det? Tårarna droppade ner på min tröja och gjorde mig blöt men ärligt talat brydde jag mig inte. Allt jag brydde mig om just nu var Niall och hur viktig han var för mig. När mina tårar väl hade börjat rinna kunde jag inte få stopp på dem, de bara rann och rann och snart skakade hela jag av gråt.

“I hate you” fick jag fram mellan mina tårar. Och jag visste, att jag aldrig hade menat det mer än jag gjorde nu.

Där satt vi i bilen, jag med min blick ut emot fönstret så att jag slapp se på Matt och han med hans blick på mig. Efter ett tag kände jag att min mobil vibrerade och jag drog snabbt upp den. Jag drog ut en lättat suck när jag såg vem det var; Niall. Tack gode Gud. Just som jag skulle svara tog Matt mobilen ifrån mig och gav mig en lång blick.

“You know what you have to do” sa han hotfullt och gav sedan tillbaka mobilen till mig. Jag bet mig nervöst i läppen och försökte komma på ett sätt att ta mig ut ur situationen men jag visste bara inte hur. Mina darriga fingrar tryckte långsamt på svara-knappen och jag tryckte telefonen emot örat. Nialls röst fick mitt hjärta att hoppa över ett slag, hur skulle jag någonsin klara av att göra detta? Jag kunde bara hoppas att jag kunde göra allt rätt igen med Niall efteråt, men vad visste jag? Jag drog ett djupt andetag och tvingade mig själv att andas normalt. Men jag visste fortfarande inte hur jag skulle få ur mig de ord som mitt hjärta vägrade att säga.

NIALLS PERSPEKTIV

“Ellie, how’s work? I miss you” sa jag glatt medan jag satte mig ner i en av fåtöljerna i studion och placerade min tallrik med sallad i knät. Men jag fick inget svar, bara en snyftning.

“Honey, what’s wrong?” frågade jag oroligt och mina tankar på att äta hade redan försvunnit trots att jag var hungrig. Det lät som Ellie grät och inget var viktigare för mig än att hon mådde bra.

"Ellie?" frågade jag igen när jag bara hade fått snyftningar till svar.

“Niall, I have to tell you something...” mumlade hon mellan snyftningarna. Mitt grepp om min telefon hårdnade och jag tryckte den emot örat och undrade vad som var fel.

“Please tell me what’s wrong, did something happened at work?” Jag svalde hårt när jag hade ställt frågan, Ellie hade nästan aldrig oroat mig så mycket som hon gjorde just nu. De andra killarna gav mig frågande blickar och då reste jag mig upp och gick ut till toaletten för att få prata ifred med henne. När jag hade låst om mig satte jag mig ner på toalettstolen och drog ett djupt andetag. Jag hade faktiskt ingen aning om vad Ellie hade tänkt säga och jag kunde inte hjälpa att jag kände mig en aning nervös.

“Okay, you can tell me now” sa jag i en lugn ton medan jag drog en hand igenom mitt hår.

“I... We... I want to...” stammade Ellie nervöst fram och jag svalde ännu en gång. Hennes nervösa tonfall gjorde mig nästan lite rädd, vad var det hon hade tänkt att berätta?

“Ellie, take your time. You can tell me anything, you know that” sa jag mjukt och försökte lugna ner henne. Jag hörde hur hon drog ett djupt andetag och då kom det.

“I want to break up with you, I’m breaking up with you Niall” viskade hon med gråt i halsen. Jag hörde hon började storgråta innan linjen blev död. Jag var helt i chock. Min mobil gled ur mina händer och träffade det lite smått dammiga golvet med en smäll. Men jag hörde inte smällen. Allt jag kunde höra och tänka på var hennes ord som om och om igen upprepades i mitt huvud. Hon ville göra slut med mig. Hon ville inte ha mig längre. Tårarna började att rinna ner för mina kinder i en rasande fart och jag visste inte vad jag skulle göra med mig själv. Jag vägrade tro att det var sant, vägrade tro att hon faktiskt hade sagt de orden till mig.

Efter ett tag hörde jag en mjuk knackning på dörren och jag plockade upp mobilen ifrån golvet. Skärmen hade fått sig en spricka men annars verkade den vara okej. Bakgrundsbilden av mig och Ellie lyste upp i mitt ansikte och fick mig att fälla ännu mera tårar.

“Niall?” hördes en mörk röst på andra sidan dörren som jag kände igen som Harrys. Jag hävde mig upp ifrån toalettstolen vilket kändes som en kraftansträngning, jag hade inte lust att göra någonting längre. Ändå kunde jag inte fatta att hon hade sagt det på telefon och inte sagt det till mig personligen, det var verkligen inte likt Ellie. Mina snyftningar upphörde inte heller utan blev bara högre och högre, något som jag varken kunde eller ville kontrollera. Jag lade ner mobilen i fickan och öppnade dörren ganska mycket. Där utanför stod Harry som jag trott och jag bara klev in i hans famn medan jag grät emot hans axel. Jag kände hans armar slinka runt min midja och dra mig in i en varm kram.

“Niall, what’s the matter?” frågade han mjukt medan han strök mig lugnande över ryggen med ena handen.

“She broke up with me” mumlade jag. När jag hörde orden själv brast mitt hjärta ännu en gång och jag började återigen att snyfta. Jag kände hur Harry stelnade till i kramen för att sedan försiktigt dra sig ur den och titta på mig.

“She would never do that, she loves you more than the world itself” sa han förvånat och slängde sin ena arm omkring min axel. Jag lutade tungt huvudet emot hans axel och torkade bort tårarna ifrån mitt ansikte.

“But she did” mumlade jag ledset. Jag hade aldrig känt mig så tom i hela mitt liv.

“Niall, go” sa Harry och tittade bestämt på mig.

“Where?” frågade jag förvirrat och tittade mig omkring.

“To the school, of course” sa han som om det hade varit den mest självklara saken i hela världen.

“But, why?” Frågorna snurrade runt i mitt huvud och jag förstod inte vart Harry ville komma med detta.

“Because you should hear her say it, face to face. I just don’t believe it, it’s not like her to do it over a phone call. You need to hear why, Niall” sa han minst lika bestämt som förut och knuffade mig lätt i riktning emot ytterdörren till studion.

“But-” började jag men blev snabbt avbruten.

“No Niall, just do it. You need it, you both do. The recording can wait” Harry knuffade mig den sista biten fram emot dörren och nickade sedan bestämt för sig själv. Han kanske hade rätt? Jag behövde höra Ellie säga det till mig öga mot öga och veta varför, jag ville inte tro på det hon hade sagt.

“Thank you, Harry” sa jag tyst innan jag öppnade dörren och gick ut. Kylan i luften slog emot mig hårt och jag önskade snabbt att jag hade tagit min jacka med mig. Men det struntade jag i nu, jag skulle dit och jag skulle prata med henne, öga emot öga.

Jag hade nog aldrig kört så fort förut. Jo, kanske den gången när jag skulle till Ellie, innan jag krockade. Men jag ville ju trots allt inte att det skulle hända igen så jag saktade ner en aning. Det gick fortare att komma till skolan än jag hade trott, trafiken var inte jättehemsk idag. Snart parkerade jag bilen på parkeringsplatsen och hoppade snabbt ur. Jag såg snabbt den röda, välbekanta bilen som tillhörde oss. Japp, hon var ju iallafall här.

“What do you mean with that she’s not here?” frågade jag oförstående till en lärare som jag hade stått och pratat med i någon minut nu.

“Well, she hasn’t been here on the whole day. I’m sorry sir” sa hon ursäktande till mig.

“I’m her fiancé and I know that she drove to work this morning, her car is on the parking lot for God’s sake” sa jag högt och ganska irriterat.

“Oh, okay, well a student spotted a woman getting forced into a car this morning by a guy. The student think that it was Ellie, but it was hard to see” sa hon med låg röst. Då stelnade hela jag till. Tvingad in i en bil av en kille? Det fanns bara ett enda namn som ekade om och om igen i min skalle. Jag rusade ut från skolan och skyndade mig till bilen. Hade Matt verkligen kidnappat Ellie? Min Ellie! Jag kunde inte fatta det. Efter allt som vi gått igenom de senaste dagarna så trodde jag faktiskt att Matt skulle försvinna ur våra liv och allt skulle bli som vanligt igen. Men gud vad jag hade fel.

Efter bara några minuter var jag vid studion igen. Mina ögon var röda och puffiga eftersom jag gråtit hela bilresan hem. Fansen som var här utanför kollade konstigt på mig och jag visste mycket väl att detta skulle vara ute på internet om bara några sekunder. Jag drog upp dörren till studion och fick alla killarnas blickar på mig.

“Where’s Paul?” frågade jag och drog en hand under mina ögon.

“In there” svarade Harry och pekade på en vit dörr längst in  i studion. Jag gick in dit och fann även vår röstcoach.

“Paul, you need to help me find Ellie!” utbrast jag. Han kollade förvånat på mig.

“What are you talking about, Niall?” frågade Paul och lade ner papprena han höll i på bordet.

“Matt, Matt took Ellie. She’s gone!” utbrast jag och började ännu en gång att gråta. Jag föll ner på marken med ansiktet i händerna och grät som aldrig förr. Varför skulle detta hända mig? Jag visste att Ellie inte hade gjort slut med mig. Hon grät och om hon skulle göra slut med mig så skulle hon göra det ansikte mot ansikte. Ellie hade absolut aldrig gjort det över telefon. Plötsligt kände jag en hand på min axel. Jag kollade upp pch mötte Pauls blick.

“We’ll find her Niall” sa han och gick ut från rummet. Jag följde snabbt efter och mötte ännu en gång killarnas blickar.

“Niall, what’s going on?” frågade Harry och reste sig upp.

“She didn’t brek up with me. Matt made her break up with me” svarade jag och kollade ner i marken.

“Matt? What has he to do with this?” frågade Harry förvånat.

“He took her, Harry! He took Ellie!” utbrast jag ännu en gång. Harry och de andra kollade förvånat på mig.

“I’m gonna kill that idiot!” sa Harry argt.

“Niall!” ropade Paul och jag gick till honom.

“When did you find out that she was gone?” frågade han och kollade medlidande på mig.

“Ten minutes ago” svarade jag och kollade på klockan. “She called me crying, and said that she wanted to break up. That she didn’t want me any more. Then she hung up. So Harry made me go to her school and when I came there a teacher said that she hadn’t been there for the whole day and that a student had seen her being forced in to a car” berättade jag. Han nickade och satte handen under hakan med armbågen på skrivbordet. Rynkan i pannan visade ett tydligt tecken på att han tänkte .

“Wait! Did you say that she called you?” sa han efter en stunds tänkande. Jag nickade som svar och han klickade runt lite på datorn.

“Give me your phone” sa han och jag gav honom snabbt den nu söndriga telefonen. Jag visste att Paul skulle sitta greja där ett tag så jag gick ut till resten av killarna igen. Jag satte mig i en av de svarta fåtöljerna och suckade. Allt jag ville var att ha Ellie i mina armar.

“Niall! I found her! I know where she is!” hörde jag Paul ropa.

---

Ahh hata oss inte för ännu en cliffhanger! :P Haha vad tyckte ni? Stackars Niall och Ellie :( Matt är en psykopat, eller vad tycker ni? Kommentera vad ni tyckte och vad ni tror kommer hända! :D Minst 8 kommentarer för att får nästa del! 

Kan även berätta att vi har bestämt kön och namn till bebisen :D Men det får ni veta senare så tack för alla förslag :D 

//Josefin & Frida ♥♥♥