Snart var jag framme och parkerade snabbt bilen. Jag klev ur medan jag nynnade på One Thing, en låt som alltid hade satt sig i min hjärna sen jag hörde den första gången och jag kunde den så bra trots att den faktiskt var ifrån killarnas första album. Jag var verkligen stolt över killarna, jag mindes tydligt Harrys audition och hur nervös han hade varit inför den. Jag stängde dörren, låste bilen och skulle precis börja gå emot skolan när jag kände en arm omkring min midja och en hand ovanför min mun. Hjärtat började bulta och det kändes som om det skulle sprängas ur bröstet. Jag fick panik när jag kände att personen började dra mig bort i motsatt riktning från skolan.

“Nmgmfh” fick jag fram med min mun pressad emot personens hand.

“Shut up” Jag frös till is när jag hörde rösten som var alltför välbekant för mitt eget bästa.

---

NIALLS PERSPEKTIV

Jag stängde dörren bakom Ellie som skyndade iväg till sitt jobb och drog på mig lite rena kläder. Idag skulle vi till studion och skriva lite mer material till den nya skivan. Jag var väldigt exalterad, vi hade gjort många album genom åren och varje nytt album hade sin egen stil. Jag log när jag tänkte tillbaka på X-factortiden, det var så längesen nu. Folk hade tvivlat på att vi skulle fortsätta som ett band mer än några år men vi hade lyckats att bevisa just motsatsen. One Direction hade sina bästa år just nu och vi njöt verkligen av det.

Jag gick in på toaletten och fixade mitt hår med lite vax tills det stod upp i den quiffen jag alltid bar numera. Ellies favoritparfym stod i skåpet och jag kunde inte låta bli att spraya lite av den på min ena handled bara för att den luktade så gott. Den påminde mig också om henne och då kunde jag bära med mig hennes doft hela dagen.

“Get in the car, you lazy ass!” ropade Louis när jag kom ut ifrån min och Ellies lägenhet. Limousinen stod redan på uppfarten och väntade på mig men min väg blev helt blockerad av alla fotografer och fans som skrek alla på en gång. Jag drog snabbt på mig solglasögonen jag hade i handen medan jag försökte komma förbi dem. Det var knappt soligt ute idag men jag brukade ha dem på mig oavsett för att undvika många närbilder i tidningar. Jag försökte tränga mig förbi alla men det var omöjligt, det var så knökat med folk utanför mitt hus att allt jag såg var tjejer som skrek och kamerablixtar. Plötsligt kände jag en hand på min axel och fick syn på Paul, vilket var väldigt skönt. Han hade nog tagit sig ur bilen och fram till mig för att hjälpa mig och det var jag verkligen tacksam för. Paul hade varit med oss så många år nu och vi trivdes verkligen med honom. Han tryckte mig framför sig och lyckades efter ett litet tag få ut mig till bilen. Vi båda hoppade snabbt in och chauffören körde iväg från folkvimlet.

“Oh my god, this is crazy” sa Zayn som tittade ut genom de nedtonade rutorna på bilen.

“I know, it’s much worse than usual... It’s just because of the fight in the mall the other day” svarade jag och suckade lättat över att vara inne i bilen. Visst var vi vana vid folkmassorna efter alla år som kända men det kunde fortfarande överrumpla en. Men snart var vi framme och kunde börja vad som såg ut som en bra dag - trodde jag.

ELLIES PERSPEKTIV

Jag hade faktiskt fått ren panik. Hjärtat bultade snabbt och jag kämpade emot den som höll fast mig. Snabbt förstod jag att det var en kille för han var mycket starkare och större än mig. Känslan inom mig gick knappt att beskriva, jag kände mig både arg, ledsen och så fruktansvärt rädd. Rädd för vad han kunde göra, rädd för något sådant här hände ju bara i filmer. Det var ju inte sådant som hände, inte mig.

"Just be quiet and it won't hurt" hörde jag killen säga. Och det var inte vilken röst som helst, det var Matts röst. Jag svalde hårt medan min bröstkorg snabbt reste och sänkte sig. Nu var jag mer än rädd. Vad gjorde han här? Hur hade han hittat mig? Och framförallt, vad tänkte han göra med mig? Plötsligt saknade jag Niall mer än någonsin, varför kunde han inte vara här? Jag hade varit dum som trodde att jag kunde stå ensam emot Matt för det kunde jag verkligen inte. Matts ena arm var hårt lindad runt omkring min midja och mina armar och den andra fortfarande ovanpå min mun så jag skulle inte kunna skrika ens om jag ville. Inte för att någon skulle höra mig... Vid det här laget var skolgården helt tom, alla elever hade redan gått in till sina lektioner. Varför hade jag ens varit tvungen att vara sen? Om jag inte hade varit det kanske Matt inte hade fått tag på mig. Hans händer greppade tag hårdare om mig medan han drog mig emot en bil. När han öppnade passagerardörren och knuffade in mig i den förstod jag snabbt att det var hans bil. Hela tiden försökte jag kämpa emot men det var helt lönlöst, Matt som alltid hade varit muskulös var mycket starkare än mig och jag blev bara trött av att försöka kämpa emot honom.

När Matt hade fått in mig i bilen stängde han dörren och innan jag ens hann reagera hade han låst den. Jag tillät mig själv att andas och att försöka lugna ner mig, inget skulle bli bättre av att jag stressade upp mig. Okej, så vad skulle jag göra nu? Matt hade låst in mig i hans bil och jag hade längre ingen aning om vad han var kapabel till att göra. Jag förstod inte hur jag någonsin hade kunnat lita på honom, han var ju helt galen. Just som jag trodde att han hade gått iväg öppnades dörren vid förarsätet och Matt hoppade snabbt in i bilen innan han låste den igen.

“What the hell are you doing, I have work to do! You can’t do this!” utbrast jag argt och utan att jag själv kunde hjälpa det flög min hand upp emot hans kind. Men istället för att jag slog till honom på kinden så tog han ett hårt tag runt omkring min handled, så hårt att det gjorde ont.

“You don’t want to do that again Ellie, trust me” sa han medan hans mörka ögon brände sig in i mina. Jag stirrade på honom, nu mer rädd än jag någonsin hade känt mig.

“Just let me go, please” Jag hade menat att låda modig och inte visa att jag var rädd men det fungerade verkligen inte. Matt var så mycket mer skrämmande än han någonsin hade varit och ärligt talat kunde jag inte ens känna igen hans gamla jag ett dugg. Han hade förändrats totalt och blivit någonting jag hatade att se honom bli. Han hade blivit så känslokall och det var bara inte likt honom. Han hånlog åt mig när jag ännu en gång mötte hans blick.

“Of course Ellie, I really stayed here all morning to first get you and then let you go” sa han ironsikt och himlade lite med ögonen åt mig.

“What do you want?” mumlade jag och tittade ner på min handled. Där fanns det röda märken som Matt hade skapat när han hade hållt så hårt i mig och det gjorde ont. Men då tog han bara två fingrar under min haka och lutade mitt huvud uppåt, tvingade mig att se upp på honom. Jag rös vid hans beröring, det var alltid så Niall brukade göra när jag än var ledsen och han ville få mig på bättre humör. Och när Matt gjorde det kändes det bara så himla fel, det kändes verkligen inte rätt. Men jag vågade inte slå bort hans hand, jag var rädd för hur han skulle reagera.

“Don’t you already know what I want? I thought we’d already spoke about this” sa han och lutade huvudet lite på sned.

"I told you to leave me alone, Matt. And I meant it" svarade jag med lite mer självsäkerhet i rösten den här gången. Allt jag ville var att ha honom ur mitt liv för gott, något som jag inte tänkte ge upp om.

"Well I told you that I was going to have you back, and I also meant that" svarade Matt en aning irriterat.

"What is it that you don't understand?! I don't want you, I don't love you, I don't need you! Just stop it, okay? I love Ni-" Jag hann inte mer än säga halva Nialls namn innan Matt avbröt mig.

"DON'T SAY THAT DISGUSTING NAME" röt han argt och tog i all ilska tag i min arm i ett hårt grepp.

"He isn't disgusting, you are!" utbrast jag med tårar som vällde upp i mina ögon. Jag var så trött på att gråta, jag ville inte gråta. Men jag kunde inte hindra mig själv, det Matt sa om Niall gjorde ont att höra för det var ju verkligen inte sant. Niall var den mest underbara personen som fanns, han var verkligen mitt allt. Matt fattade verkligen inte vad han pratade om.

“The only thing I was asking about was a second chance, Ellie. It was quite simple, if I could say it myself” sa Matt och tittade på mig med trots i blicken.

“Matt. I don’t love you, and I never will. It’s too late, just leave me alone” sa jag en aning lugnare. Inget skulle ju bli bättre av att jag skrek på honom.

“I can’t Ellie, don’t you get it?! I just can’t because I love you!” utbrast han. Genast hårdnade hans grepp om min handled och det gjorde ont.

“Let me go” mumlade jag medan en ensam tår sakta rullade ner för min kind.

“I will, but first you have to do something” sa Matt och drog på sig säkerhetsbältet.

“What are you doing?” frågade jag och tittade förvånat på honom. Då drog han bara mitt säkerhertsbälte över mig, spände fast mig och startade sedan bilen.

“We’re going somewhere, and don’t try to do something cause the car’s locked and you will just hurt yourself if you do” varnade han medan han i väldigt hög fart styrde bort ifrån skolan.

“But I’m missing my work, and this is kidnapping” mumlade jag medan jag tittade ut igenom fönstret. Hur kunde Matt ens göra så här emot mig?

“I don’t care about your work, I care about getting you back” muttrade Matt och ignorerade tydligen det sista jag hade sagt.

“How can you ever think that I’m gonna love you?” frågade jag argt och vägrade att se på honom.

“Well, you don’t have much of a choice, do you?” frågade Matt med ett litet hånleende.

“I won’t be with you and you know it” svarade jag argt.

Tystnaden som lade sig i bilen var hemsk. Helst av allt ville jag ringa Niall men jag visste att Matt förmodligen skulle slå mig om jag gjorde det. Matt bara körde och körde, till ett kvarter jag inte ens kände igen eller någonsin hade varit i. Jag visste att vi fortfarande var i London, men här hade jag aldrig varit förut. Efter ett tag stannade Matt bilen. Jag tittade mig omkring och insåg snabbt att vi befann oss i en gränd. Även om det var mitt på ljusa dagen så såg det inte trevligt ut och bara synen av detta stället gav mig oroliga tankar. Matt stannade snabbt bilen och knäppte upp sitt bälte innan han vände sig emot mig.

“What are we doing here?” Min röst lät svagare än förut och jag kände mig ganska rädd vi det här laget. Vad gjore vi här, vad ville Matt mig?

“Well, you see, I have something I need you to do...” började Matt och log lite, som om det skulle lugna mig. För det gjorde det inte direkt.

“What are you talking about?” viskade jag oroligt. Jag var inte säker på att jag faktiskt ville veta svaret på min egen fråga.

“I need you to call Niall...” började han långsamt. “And break up with him” fortsatte han innan han tittade på mig för att se hur jag skulle reagera. I just den sekunden kändes det som om mitt hjärta skulle stanna. Göra slut med Niall? Aldrig i livet, och särskilt inte för Matts skull. Nej, nej, nej. Det kunde jag inte göra, hellre skulle jag dö.

“I’m never ever going to do that!” utbrast jag och knäppte snabbt upp mitt säkerhetsbälte. Jag drog desperat i dörrhandtaget på bilen men när jag märkte att den fortfarande var låst gav jag upp och lutade mig tungt emot bilsätet.

“And one detail Ellie, if you don’t break up with him I can just tell you that your little boyfriend will get really hurt and will probably be in the hospital by tomorrow, if it’s any idea to try to get some life into him by then” sa Matt hotfullt. Hans blick visade att han verkligen menade vad han sa och det skrämde mig.

“Did you just say that you will... K-kill him?” stammade jag fram och svalde hårt. Jag kunde ju inte leva utan Niall. Matt ryckte bara på axlarna till svar.

“Depends on my mood tomorrow” sa han nonchalant. Jag svalde ännu en gång och kände mina tårar bränna bakom ögonlocken. Vad skulle jag göra nu?

---

Whaaaat?! Vad är det för fel på Matt? Vad tror ni kommer hända? Kommentera!  Minst 8 kommentarer för nästa!

 

//Josefin & Frida ♥♥♥