Still The One - del 25

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“No Ellie, just... I’m so sorry for being by your side, I’m sorry for fucking loving you!” utbrast han med tårfyllda ögon medan han öppnade dörren och tog ett steg ut.
“No, you just can’t leave!” utbrast jag medan de varma salta tårarna började rinna ner för mina kinder. Niall bara gav mig en sista blick innan han började gå nerför trapporna. Nej, nej nej. Det här fick inte bara hända. Jag tog min jacka och mina skor och följde efter. Jag kunde inte låta samma sak hända igen, jag hade redan begått ett misstag och tänkte inte begå ett till. Hela min värld skulle rasa om han gick. Hoppas bara att jag inte kom försent...

ELLIES PERSPEKTIV

Mitt hjärta hade aldrig bultat så hårt och snabbt i hela mitt liv. Jag var andfådd men kände det knappt och jag vägrade att sluta springa trots att jag var gravid och allt. Jag var på väg att förlora Niall - igen. Det fick bara inte hända.

“NIALL! NIALL JAMES HORAN, WAIT!” skrek jag medan jag sprang efter honom ner för alla trappor i vårt hus och ut genom dörren. Där fick jag tag i hans ärm och höll hårt i den, jag hade nog aldrig hållit så hårt i någonting förut.

“What?!” utbrast han och vände sig om emot mig. Hans ansikte var rött av alla tårar som fortfarande rann nerför hans kinder och hans ögon genomvåta och mörka av sorg och ilska.

“I can’t lose you again, don’t you remember last time?” frågade jag andfått medan jag försökte återhämta andan.

“Of course I do, how could I ever forget?” mumlade han. Min hand sökte efter hans och han tog tag i den, kramade den hårt. Och det var då jag visste. Jag hade inte förlorat honom.

“I love you” sa jag medan jag stirrade in i hans blå ögon. Jag drog min tumme under hans ögon för att ta bort tårarna på hans kinder och drog sedan in honom i en kram.

“I love you too, your little idiot” sa han lite skämtsamt och drog mig hårdade in i hans famn.

“And I’m sorry, I know that you were just looking out for me. Sorry for overreacting” sa jag och borrade in ansiktet i hans nacke.

“It’s alright, you were right anyway.. I shouldn’t have slapped him, violence is never a good thing” Nialls röst var nu mjuk och jag log genom mina tårar.

“Forever and ever was the promise and I’m gonna keep that” Hans ord fick mig att le stort.

“By the way, you shouldn’t run while you’re pregnant” sa han med en oroligt rynka i pannan.

“Well, it was totally worth it” sa jag och två leenden spred sig på båda våra läppar. Jag skulle ha sprungit till världens ände för min kille, om det så vore på liv och död.


Jag satte mig ner på en av köksstolarna i köket och tog ett djupt andetag. Det var på håret att jag hade förlorat Niall igen. Men som tur var så löste vi vårat bråk. Något som jag var väldigt glad över. Niall kom in köket efter mig och log mot mig.

“Are you hungry?” frågade han mig och jag nickade ivrigt.

“Okay, I’ll make some pasta then” fortsatte han och tog fram ingredienser till pasta med tomatsås.

“Do you need any help?” frågade jag.

“Nope, you look tired. You can go to the sofa and rest ad I’ll tell you when dinner’s ready” svarade han och jag nickade. Jag gick in i sovrummet för att byta om från mina jeans till ett par mjukisbyxor. Än kunde jag ha jeans, som inte var för tighta, men jag kände hur min mage var svullen och det skulle nog inte dröja länge innan man kunde se en lite bula. Jag var ju trotsallt inne i tredje månaden. Jag drog på mig mina byxor och såg till att det inte stramade åt för hårt vid magen innan jag gick till vardagsrummet. Jag satte mig i soffan och tog en av kuddarna för att vila mitt huvud på den. Jag drog en filt omkring min kropp och lät den värma min frusna kropp.


“Honey, wake up” hörde jag en röst långt borta säga. Jag öppnade försiktigt ögonen och mötte Nialls leende ansikte.

“Dinner’s ready” sa han och drog undan lite hår som låg i mitt ansikte. Jag nickade och satte mig upp.

“Can’t we eat in here?” frågade jag och han nickade innan han gick ut i köket för att hämta mat. Han kom snart tillbaka och satte sig ner bredvid mig. Jag skulle precis stoppa in en bit i munnen när en röst från hallen hördes.

“Lovebirds!? Are you home?!” och en annan som sa;

“Lou, you can’t just barge in to their home”

“Who cares, it’s just Ellie and Niall. It’s not like they’re having sex now, Ellie’s pregnant” sa en tredje röst. Jag kollade på Niall som himlade med ögonen.

“Oh, there you are” hördes Louis röst och jag kollade åt vänster där han stod i dörrkarmen till vardagsrummet.

“Hi Louis” sa jag och ställde mig upp. Istället för att svara så kom han springandes mot mig och kramade om mig.

“YOU’RE GETTING MARRIED! FINALLY!” skrek han i mitt öra.

“Yeah, I am. But can you stop screaming in my ear?”

“Sorry” mumlade han och släppte taget om mig. Jag kollade bakom mig och såg Farrah och Harry där.

“Farrah!” utbrast jag och omfamnade henne i en kram.

“Hi Ellie, long time no see” sa hon och besvarade min kram. Jag nickade mot hennes axel innan jag drog mig ur kramen och kramade om Harry istället.

“How are you?” frågade han mig.

“I’m good, and you?”

“Also good” svarade han och drog sig ur kramen för att sätta sina händer på mina axlar istället. “Ellie you should know that I’m really happy for you and Niall” sa han seriöst och kollade in i mina ögon.

“Thanks Harry, it means a lot” svarade jag och log. Han drog in mig i en till kram innan han gick fram till Niall och kramade honom också.

“So, Ellie. Have you decided how you want the wedding yet?” frågade Louis mig och satte sig ner i soffan. Han tog min tallrik och skulle precis ta lite mat när jag stoppade honom.

“No Louis! That’s my food” utbrast jag och drog tallriken ur hans händer.

“Calm down woman, I was just going to taste a bit” svarade han och höll upp hans händer i försvar.

“Don’t mess with a pregnant woman. You should know that” svarade jag och satte mig i Nialls knä. “And for an answer on your question, no I haven’t decided how I want my wedding yet. Niall proposed three days ago.” Jag kollade på Niall som log mot mig.

“Well, I know how you want it” började Louis med ett flin. “Everything is going to be blue and striped” fortsatte han och jag himlade med ögonen.

“Okay, at least I know how I don’t want my wedding to be” sa jag vilket fick de andra att skratta.

“That’s mean” mumlade Louis.

“You can at least choose what clothes the baby’s going to have” sa Niall vilket fick Louis att spricka upp i ett leende igen.

“Right! When are we going baby shopping?” frågade han uppspelt.

“I don’t know. Maybe next weekend, I have work this week” sa jag och reste mig upp för att lämna de tomma tallrikarna i köket. Jag och Niall hade äntligen lyckats få i oss lite mat.

“Sounds good!” utbrast Louis.


Nästa morgon vaknade jag av att jag kände upprepande kyssar i mitt ansikte.

“I don’t want to wake up” mumlade jag.

“You have to, you have work today” sa Niall och jag förstod genast att han stod bredvid sängen redo för dagen. Även fast han inte behövde gå upp tidigt. Jag mumlade något ohörbart och Niall skrockade.

“Come on baby, you don’t want to be late don’t you?” Jag skakade på huvudet.

“I thought so.” Jag vände mig om så att jag såg Niall och log mot honom. Jag sträckte upp armarna i luften och sa;

“Just a hug.” Han log mot mig innan han böjde sig ner och slog armarna om mig. Men istället för att krama om honom som en normal person så drog jag ner honom på sängen bredvid mig. Han kollade roande på mig.

“Ellie, you’re going to-” började Niall men jag avbröt honom med en kyss. Vi båda log mot kyssen och när jag äntligen trodde att Niall hade glömt av att jag behövde gå upp drog han sig ifrån kyssen.   

“Now you need to get up you stubborn girl” sa han och jag räckte ut tungan mot honom.

“I really hope that the baby becomes stubborn like you” sa han retandes vilket resulterade i att han fick en kudde i huvudet av mig.

“I hate you” sa jag skrattandes och gick ur sängen för att byta om.

“No you love me, remember?”


Efter en skål flingor och en kopp kaffe, min hårborste och lite smink stod jag redo i hallen för att gå.

“Have fun today” sa Niall och kom fram till mig. Vi möttes i en hård kram och han gav mig en snabb puss på munnen.

“I will. And you too, I hope you can come up with some new song ideas today” svarade jag och log mot honom.

“Thanks Ellie, I love you”

“I love you too” Niall kramade min hand och jag gav honom ett till litet leende innan jag stängde dörren efter mig. En blick på klockan på min arm fick mig att inse att jag var sen till första lektionen jag skulle ha med barnen, inte precis smart även om det inte direkt var första gången det hände. Jag rusade ut igenom dörren till vårt hus och skyndade mig ut till bilen som stod på parkeringsplatsen. Just den här morgonen stod det extra mycket fotografer och fans utanför vårt hus vilket fick mig att bara bli irriterad. Jag älskade verkligen att killarna hade så hängivna fans men ibland kunde det bli lite jobbigt, till exempel som när man hade bråttom till jobbet. Men de var förmodligen här på grund av all uppståndelse om oss i tidningen.

“Ellie, can you comment your ex-boyfriend?”

“Here, Ellie, here! Can you say something?”

“Where is Niall?”

“Can you tell us about the incident in the mall?”


Frågorna bara kom och kom, de tog aldrig slut. Jag låste snabbt upp bilen och hoppade in i förarsätet utan att svara på någon av dem. Vad hade jag att säga till dem? Jag var inte skyldig dem att säga någonting alls. Det var min och Nialls ensak och det gjorde mig trött bara av att tänka på hur irriterande alla var. Ibland brukade jag stanna och svara på några frågor om Niall var med, men det var oftast han som pratade eftersom det var honom alla ville prata med men idag orkade jag inte med det. Mitt humör som varit så bra förut var som bortblåst.


Jag körde snabbt emot skolan där jag jobbade medan jag rensade tankarna lite. Mitt och Nialls bråk hade varit helt onödigt, jag visste ju att han bara skyddade mig för att han älskade mig. Jag hade reagerat barnsligt, för Matt skrämde mig faktiskt. Jag var jätteglad att vi hade löst det och att allt var som vanligt igen. Matt skulle vi nog inte heller se något mer av, något jag var mer än glad över. Han var ju dum i huvudet som försökte att hela tiden få min förlåtelse när han inte ens förtjänade den. Men nu skulle allt bli bra igen. Jag hade både bröllop och en bebis att se fram emot och jag kände mig jättelycklig.


Snart var jag framme och parkerade snabbt bilen. Jag klev ur medan jag nynnade på One Thing, en låt som alltid hade satt sig i min hjärna sen jag hörde den första gången och jag kunde den så bra trots att den faktiskt var ifrån killarnas första album. Jag var verkligen stolt över killarna, jag mindes tydligt Harrys audition och hur nervös han hade varit inför den. Jag stängde dörren, låste bilen och skulle precis börja gå emot skolan när jag kände en arm omkring min midja och en hand ovanför min mun. Hjärtat började bulta och det kändes som om det skulle sprängas ur bröstet. Jag fick panik när jag kände att personen började dra mig bort i motsatt riktning från skolan.

“Nmgmfh” fick jag fram med min mun pressad emot personens hand.

“Shut up” Jag frös till is när jag hörde rösten som var alltför välbekant för mitt eget bästa.

CLIFFHANGER! Haha :P Äntligen när de löste bråket så händer något annat. drama drama drama... Iaf, vad tyckte ni? Vem tror ni det är i slutet? Hur kommer Niall reagera? Kommentera bra för att få nästa del och då få reda på vad som händer :D Minst 8 kommentarer för att få nästa del (som snart är klar).
 
Ha en trevlig måndag. Nu ska jag (Josefin) plugga och sedan skriva så att fingrarna glöder :D
 
Ha det gött! //Josefin & Frida ♥♥♥
 

Åååhhh cliffhanger! Jättebra del, dramaa! :) så fort jag läste "Matt är nog långt borta, honom kommer vi inte se igen" visste jag att något skulle hända... Och jag hade rätt

Nejjj nu vart de då spännande!! Men så bra!!!
Hoppas nästa kommer snart :)

gud vad bra del. jag blev så lycklig när hon han stoppa Niall. men slutet. jag som trodde han var ute ur leken. :)

AAAA! Spännande!! <3

Shhiiiiiittt vad spännandeeeee! <3

Ni är så sjukt bra på att skriva!

Åh, usch. Matt (som jag antar att det är) är ju helt sjuuuuuk.

Men ändå gillar jag verkligen hur ni skriver! Även denna händelse var riktigt verklighetstrogen :) Älskar er novell, och längtar tills nästa! Kram! <3

Mer :D

Åh spännande älskar novellen :-)

DRAAMMA!! OMG är så nervös inför nästa del! Du skriver så sjukt bra puss puss!

Varför sluta så freaking spännande?




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: