Still The One - del 24

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“No! You are going to love me, I know you do! Just fucking love me again, is it so damn hard?!” utbrast han argt och tog ett steg närmre Ellie.

“I hate you!” skrek hon tillbaka. Då flög Matts hand upp emot hennes kind och innan jag själv förstod vad som skulle hända stod jag framför Ellie och tog tag i Matts hand innan han slog något. Jag bände ner den och tog ett steg närmre honom.

“You did not just try to slap her, did you?” muttrade jag mellan sammanbitna tänder.

“Maybe I did... She needs to wake up from this nightmare with you and be with me instead” svarade Matt lika surt tillbaka. Då gjorde jag något jag aldrig hade förväntat mig att jag skulle göra...

MATTS PERSPEKTIV

Jag stirrade på Niall oförmögen att få fram ett ord medan jag höll om min röda kind. Hade han just slagit till mig? Ja, det hade han faktiskt gjort. Niall hade slagit till mig i ansiktet! Det var förmodligen bara för att han var rädd för att Ellie skulle få tillbaka sina känslor för mig, något jag var övertygad om skulle hända. Min kind värkte och ilskan bubblade upp mer och mer i mig medan jag tog ett steg närmre Niall.

“WHAT THE FUCK IS WRONG WITH YOU” skrek jag argt och hade god lust att sparka honom överallt.

“She doesn’t love you, Matt. Now get away from here and don’t return” sa han lugnt och tog ett steg tillbaka innanför dörren.

“Come on, I think we all know she didn’t stop loving me in the first place” muttrade jag. Niall var den mest irriterande personen i hela världen och jag kände verkligen att jag inte gillade honom alls. Och Ellie var bara dum som förnekade att hon hade känslor kvar för mig, för det visste jag att hon hade. Jag hade blivit så förvånad över att se Ellie igen i köpcentret, hon var ännu vackrare än jag mindes henne. Och nu skulle hon gifta sig med ett litet pojkbandsäckel. Usch vad sliskig Niall var, hur kunde hon vilja vara med honom? Och hur kunde allt ha förändrats så mycket på bara sju år? Jag var ju medveten om att hon så klart inte skulle vara exakt samma person nu som då, men aldrig hade jag då trott att hon skulle gifta sig. Eller att hon hade så dålig smak när det gällde killar. Egentligen kanske jag inte borde ha varit förvånad, Niall hade ju försvarat henne och varit på hennes sida hela tiden när jag hade berättat för henne att jag hade varit otrogen. Men jag hade varit hennes första kärlek och jag hade bestämt mig för att hon skulle bli min. Niall kunde dra åt skogen, han och hans blonderade fasad. Dessutom var hon väl bara honom för att bli känd, det kunde ju vem som helst fatta. Men inte Niall, han var för dum för det.


“Matt...” Det förvånade mig att det var Ellie som sa något den här gången för hon hade stått tyst ett tag. Hon tog ett steg framåt och skymdes inte längre av Niall. Våra blickar möttes och min andning lugnades något av hennes lugna tonfall.

“Yeah?” Nu var min röst inte lika arg och jag tvingade mig själv att inte gå fram och bara kyssa henne där och då.

“Just leave. Please” sa hon tyst och tittade bedjande på mig. Jag bet mig nervöst i läppen. Det var ju inte så här det skulle sluta...


Men skulle jag ge upp om min tjej? Nej.


ELLIES PERSPEKTIV

Jag och Niall stod hand i hand i dörröppningen och tittade på när Matt strövade ner för trapporna i lägenhetshuset vi bodde i och sedan efter en liten stund ut igenom den stora dörren. Det såg ut som om han tittade ner i marken, kanske till och med skämdes lite? Det var vad jag kunde hoppas att han gjorde. Mina känslor var blandade, jag visste inte om jag skulle vara arg eller ledsen. Eller glad för att Niall hade skyddat mig. Jag visste inte hur jag skulle känna mig. Matt hade bara rusat in i mitt liv och vänt det upp och ner på en enda dag. Hur hade allt kunnat bli så tilltrasslat på bara en enda dag?


Jag var faktikst också förvånad över att Niall hade slagit till Matt, det var verkligen inte likt honom. Jag hatade slagsmål nästan över allt annat och även fast jag var medveten om hur jobbig Matt var mot mig så kunde jag inte låta bli att känna att det var lite... Onödigt?


“Ellie, I-” började Niall men blev snabbt avbruten av mig.

“Let’s just go inside” sa jag och gick snabbt in igen och satte mig i soffan där jag legat och sovit för någon timme sedan, innan Matt hade kommit och förstört alltihop. Jag hörde steg bakom mig och snart kände jag Niall sätta sig bredvid mig. Mitt huvud var placerat i mina händer och jag gned mig trött i pannan.

“Ellie, listen to me. I need to talk to you. Please” sa Niall och tag tag i min ena hand och kramade den hårt i sin egna.

“Can’t we just talk in the morning? I’m honestly too tired to take this right now, Niall” sa jag och försökte ignorera besvikelsen jag såg i hans ögon. Men det var tyvärr omöjligt.

“Well, sure” mumlade han och reste sig upp, styrde sina steg bort ifrån mig.

“Where are you going?” ropade jag efter honom och reste mig också upp.

“The bedroom” svarade han och jag såg hans ryggtavla försvinna in i sovrummet. Jag suckade och följde efter honom in i sovrummet. När jag kom in låg han redan där i sängen och jag kröp snabbt ner bredvid honom. Min hand greppade efter hans under täcket men han drog åt sig den och vände ryggen mot mig. Då kände jag mig verkligen hopplös. Hade Matt redan lyckats förstöra mitt och Nialls förhållande? Det fick bara inte vara så, det kunde jag inte överleva. Mitt huvud snurrade runt av tankar medan jag sakta slöt ögonen i en orolig sömn.


“OH MY GOD NO” Ett högt muttrande väckte mig ifrån min lätta sömn och jag öppnade nyvaket ögonen för att få se Niall sitta bredvid mig med en tidning i händerna. Jag gnuggade mig trött i ögonen och gäspade lite vilket fick Niall att vända sin blick emot mig. Han log smått och lite nervöst mot mig och det fick mig att genast komma ihåg gårdagens alla händelser. Herregud, det här kändes inte bra.

“What is it?” frågade jag och satte mig upp, både nyfiken och förfärad. Det hade inte låtit så bra, så som Niall hade skrikit. Han sade inget utan räckte bara över tidningen till mig. Jag svalde hårt medan mina lite mer nu darriga fingrar grabbade tag i tidningen. Jag var inte ens säker på att jag ville se vad som stod där nu när jag såg Nialls bittra min. Jag var också väldigt säker på att det som stod i tidningen var om oss. Det var alltid så när det stod något om mig, jag hatade att läsa det men gjorde det alltid ändå. Jag hade alltid haft svårt att ta allt hat som jag fick men Niall hade hjälpt mig väldigt mycket, sagt att de som skrev hatet egentligen bara var avundsjuka.


“NIALL HORAN AND HIS GIRLFRIEND - IN A FIGHT WITH HER EX?”


Jag behövde inte läsa mer än rubriken för att slänga undan tidningen långt bort ifrån mig. Jag ville inte heller läsa mera, rubriken räckte för att veta vad för skit det stod om oss i den där skvallerblaskan. Niall tittade på mig med en sorgsen blick och jag suckade och satte mig närmre honom. Jag kunde se på honom vad han tänkte. Ilska, ledsamhet och besvikelse sken i hans ögon.

“Can we have that talk now, please?” frågade han med tunn röst och jag nickade bara, koncentrerade mig helt och hållet på Niall.

“Look, Ellie.. First of all, screw that newspaper because nobody knows what happened except us and they can write what they want, it doesn’t matter. And for the second, what I did yesterday...” Han tystnade lite innan han öppnade munnen igen. “I just wanted to protect you” Han mötte blygt min blick och tog tag i min hand.

“I know and I don’t even bother reading that shit about us. And it’s great that you want to protect me but I can take care of myself, you know” sa jag med rynkad panna.

“Well, he was drunk and-”

“Niall, I’m not ten years old. And I know that what he does isn’t okay but that doesn’t mean you have to slap him...” mumlade jag. Helt plötsligt kände jag mig inte så självsäker längre och min blick flackade runt rummet. Jag hatade våra bråk och det kändes som om det höll på att bli ännu ett av dem.

“He was going to slap you! What was I supposed to do, let him hurt you?!” utbrast Niall och blinkade argt bort de tårar som nu vällde upp i hans ögon.

“No, of course not! But you didn’t have to slap him, just get him away!” Jag fick lite panik när jag märkte att jag automatiskt också hade höjt min röst och det skrämde mig.

“And how was I going to do that, huh? Without any security guards?” väste han fram mellan sammanbitna tänder.

“And I was so near to slap him yesterday yesterday at the mall, if you only knew Ellie” fortsatte han irriterat.

“I could handle him myself” sa jag med blicken fast nere i backen.

“Oh really? Because it didn’t look like that when he grabbed your wrist. What if I hadn’t come in time? What would we have done without the security guards?” frågade Niall fortfarande i samma arga ton. Jag blev nästan rädd för hans arga ton och jag ryggade instinktivt tillbaka.

“I could have-” började jag men hann inte långt innan Niall avbröt mig.

“No you couldn’t! So just stop this because I don’t even wanna know what could have happen if I weren’t with you these two moments!”

“I can take care of myself!” utbrast jag och ställde mig upp. Tårarna vällde upp i mina ögon och jag visste inte vad jag skulle göra. Nu skrek vi på varandra, igen.

“I was just trying to help you... But you know what? Never mind, just forget it! Damn it, Ellie” sa han argt och reste sig upp. Innan jag hunnit blinka var han på väg ut ifrån vårt sovrum och han gick med långa steg emot hallen. Jag skyndade mig efter honom. Nu hade jag faktiskt fått panik på riktigt.

“Niall, where the hell are you going?” utbrast jag med rädsla i rösten.

“Just out” sa han och tog sin jacka som hängde på kroken. Hans converse åkte slarvigt på. Jag fick plötsligt svårt att andas för det här var så likt sist gång vi hade bråkat att det skrämde mig, för vi båda visste ju hur det hade slutat.

“Don’t go, you can’t leave this time. I’m sorry” sa jag desperat och tog tag i hans hand.

“No Ellie, just... I’m so sorry for being by your side, I’m sorry for fucking loving you!” utbrast han med tårfyllda ögon medan han öppnade dörren och tog ett steg ut.

“No, you can't just leave!” utbrast jag medan de varma salta tårarna började rinna ner för mina kinder. Niall bara gav mig en sista blick innan han började gå nerför trapporna. Nej, nej nej. Det här fick inte bara hända. Jag tog min jacka och mina skor och följde efter. Jag kunde inte låta samma sak hända igen, jag hade redan begått ett misstag och tänkte inte begå ett till. Hela min värld skulle rasa om han gick. Hoppas bara att jag inte kom försent...

Noooo, inte ett till bråk! :( Gjorde Niall rätt i att slå Matt och tror ni att de förlorar varandra?? Kommentera vad ni tror, nästa kapitel är snart klar så desto bättre ni kommenterar desto snabbare kommer det upp här på bloggen :) Minst 7 kommentarer för att få nästa del 
 
Ha det bäst! //Josefin & Frida ♥♥♥

AAAA, Lika spännande och bra varje gång.. Kramis! :) <3

Såååååå bra!! De här va en av helgens höjdpunkter!!
Längtar till nästa!

Svar: Tack! Vad gullig du är :D //Josefin ♥♥♥
Josefin & Frida

Asså jag älskar novellen och den är såååååå spännande!! :)

åh älskar den här novellen :)

Åh varför måste de bråka? Det är synd, men det blir drama och bra delar ;) Niall kunde bara ha knuffat Matt lite, inte slå till honom i ansiktet

Nej på Gud!! Ellies och Niall måste vara tsm vad som än händer!!! Så spännande

gud vilken bra del. man vill verkligen veta hur nästa del blir. jag tycker Niall gjorde rätt. men om doms förhållande står på spel kan man undra. :)

Så sjukt bra!!

Hoppas att det löser sig och att Matt inte lyckas förstöra för dem!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: