Tidigare:

Jag skulle skydda Ellie, till varje pris. Även om det innebar att jag själv fick ta en smäll eller två. Orden han hade sagt om mig hade inte direkt påverkat mig, det brukade inte hatet vi fick göra, men att höra dem ifrån Matt hade ändå känts så fel. Vi som nästan hade varit kompisar innan, för så längesen. Och nu verkade han hata mig. Inte för att det gjorde mig något egentligen, jag hatade honom också. Jag hoppades verkligen att detta var det sista vi skulle få se av Matt, men jag kunde inte hjälpa att den krypande rädslan inom mig sa något annat. Om jag bara hade vetat hur rätt jag hade.

---

ELLIES PERSPEKTIV

Regnet smattrade emot rutan som aldrig förr. Det bara öste ner och Londons gator var fyllda av vattenpölar vart man än tittade. Vädret var verkligen deprimerande, och gjorde inte mitt olustiga humör bättre. Jag och Niall var idag tillbaka i vår lägenhet och vi hade hållt oss inne hela dagen. Vi hade lagat mat tillsammans vilket hade resulterat i en salig blandning av köttfärs, ris och grönsaker. Det kanske inte såg ut att vara det godaste men det hade faktiskt smakat jättegott. Så man kunde säga att vi nu hade en egen maträtt, Nellies rätt som Niall så fyndigt hade kommit på att kalla den.

Trots att jag hade gjort allt för att glömma Matt så var det helt omöjligt och trots att jag inte ville erkänna det så kände jag mig nästan lite... Rädd? Rädd för att Matt skulle storma in i mitt liv och förstöra för mig och Niall, rädd för att något skulle hända, något jag inte ville. Enda sedan den dagen i skolan när han hade berättat för mig att han varit otrogen så hade jag till varje pris velat undvika honom. Det borde inte ha varit så svårt i och med att vi nu befann oss i London, men tydligen hade jag aldrig turen på min sida för där hade han stått i köpcentret framför mig och försökt be om ursäkt. Men nej, jag tänkte inte acceptera den, jag ville inte acceptera den, eller honom. Han var ute ur mitt liv och vi var över, det hade vi varit länge. Ändå kunde jag inte skaka av mig känslan av att Matt inte tänkte ge upp. Eftersom vi trotsallt hade varit ett par så hade jag känt honom väldigt bra och visste att han inte var den som gav upp i första taget. Men jag ville inte vara med honom, han var hemsk. Tanken på att han hade kysst en annan tjej när han hade varit ihop med mig äcklade mig faktiskt, han var inte ens en bra människa. Varför kunde han bara inte lämna mig ifred?

Min suck fick Niall att oroligt slänga en blick på mig och att dra mig närmre honom i soffan.

“You’re thinking about him, aren’t you?” Hans fråga var mer som ett mumlade och jag kunde tydligt se rynkan i hans panna.

“Yes” svarade jag och lutade huvudet emot hans axel.

“He really doesn’t deserve you Ellie, he never did” sa han och lät sina fingrar sakta vandra igenom mitt hår.

“I know, and I don’t want him here, Niall. That’s the thing, I hate that I actually met him again, I hate what he did and I’m never going to forgive him. And what I hate the most is that he tries to come back into my life and ruin what we have and I just don’t want that to happen. I’m not gonna lose you again, just no” sa jag ledset men uppriktigt medan jag tittade in de havsblå ögonen jag så många gånger hade drunknat i. De var fortfarande lika klara som vanligt men den där glimten hade försvunnit, som den alltid gjorde när Niall var orolig eller ledsen, eller bara inte var glad. Niall suckade lätt och drog en hårslinga bakom mitt öra.

“I know what he did, and you don’t have to worry. I’m not gonna let him wander into your life just like that. I love you and you love me, it’s all that matters. I’m here, forever and always. And I mean it, now more than ever” sa Niall och blinkade med sina ögon. De var en aning vattniga och jag drog mina tummar under hans ögon för medan ett leende spred sig på mina läppar.

“I love you too, you know that. I’m just a bit afraid I guess but I know that I don’t have to be. Your the best boyfriend, no, the best fiancé I could ever ask for and I can’t wait to marry you” Hela Nialls ansikte lyste upp vid mina sista ord och han tog upp sin ena hand och sammanflätade våra fingrar. Ringen på mitt finger glänste till lite och jag kunde inte låta bli att känna alla de vilda fjärilarna i min mage som dansade runt just nu. Jag kände mig verkligen som den lyckligaste personen i hela världen. Snart möttes våra läppar också och trots att det var en välbekant känsla så kändes det som på nytt varje gång vi kysstes. Fjärilarna i min mage hade vid det här laget maratonlopp och jag och det var kanske då jag äntligen insåg hur fruktansvärt kär jag var i min irländska, blonda, blåögda kille. Det var så här det kändes att vara kär, och jag ville aldrig släppa taget om känslan. Snart avbröts kyssen av att vi båda behövde andas och jag log stort. Niall hade som vanligt fått mig på bättre tankar. Jag lutade mig emot hans bröst och mitt hjärta dunkade hårt när jag hörde orden komma ifrån hans mun.

“Forever and ever?”

“Yes, Niall, forever and ever”

Och jag kunde inte ha menat det mer.

NIALLS PERSPEKTIV

Jag kände mig gladare än någonsin. Det skulle vem som helst ha gjort om man visste att man skulle få gifta sig med den man älskade mest, men jag kunde liksom bara inte fatta att det faktiskt skulle hända. Niall och Ellie skulle bli Nellie på riktigt.

“So what’s the wedding’s going to be like?” frågade jag Ellie som log lite och rynkade lätt på ögonbrynen som hon ofta gjorde när hon tänkte.

“I thought you had some ideas?” frågade hon lite roat efter någon minut.

“No, you know how bad I am at planning stuff... And besides, I want to plan it with you” sa jag och kunde inte hjälpa att jag automatiskt log.

“Okay, let’s see... I don’t want it in a church since none of us are really religious and I want it to be on some special place for us” sa Ellie och fick ett nickade ifrån mig. Ibland undrade jag hur hon kunde vara så smart.

“I agree” svarade jag och pussade på hennes hand.

“You’re a dog” sa hon och skrattade lite.

“I’m not” muttrade jag under ett leende.

“Yes. At least you eat like a dog. Yes, you’re a dog” envisades hon med.

“Okay, your dog” sa jag och pussade igen på hennes hand. Hon log emot mig och hennes ögon glittrade ifrån ljusskenet. Gud vad vacker hon var.

Vad var det där för ljud? Där hördes det igen, som ett långt pipande. Och det återkom med snabba mellanrum. Jag lyfte försiktigt på mitt huvud som kändes tungt och tittade mig omkring. Regnet smattrade fortfarande emot fönstren och Ellie låg ihopkurad i min famn, sovandes med ett fridfullt uttryck i ansiktet. Jag tittade ner och såg att vi fortfarande låg i soffan, där vi förmodligen hade råkat somna. Jag log men rynkade pannan åt det ringande ljudet som vägrade att upphöra. Efter några sekunder, ett till ringande och en suck satte jag mig försiktigt upp och lösgjorde mig ifrån Ellies grepp. Jag placerade försiktigt hennes huvud på en kudde och hon sov fortfarande. Mina läppar pressade en snabb puss på hennes panna innan jag ställde mig upp och gick emot hallen där det ringande ljudet nu hördes tydligare. Jag plockade snabbt upp mobilen ur fickan för att kolla vad klockan var och kisade irriterat mot den väldigt ljusskenet. Jag var fortfarande väldigt trött. Klockan visade 04:36. När jag äntligen hade förstått att det kom ifrån ytterdörren, jag var nyvaken och halvsov fortfarande, så gick jag långsamt fram emot den. Vem ringde på nu, mitt i natten? Och som dessutom fortsatte att ihärdigt ringa på dörren? Väldigt idiotiskt om någon frågade mig.

Mina fingrar greppade ett löst tag om handtaget och jag vred om låset i ytterdörren. Snart gled den upp med ett litet gnisslande och jag kisade trött upp emot personen framför mig.

“Whoever it is, what do you want?” mumlade jag trött och lade inte direkt fokus på vem det var som stod på andra sidan tröskeln.

“I want to talk to Ellie” hörde jag en kall mansröst säga. Det var då jag insåg vem det var och helt plötsligt var jag klarvaken.

“What the hell do you want, Matt? Didn’t we tell you to stay away from us” sa jag irriterat och granskade honom med en arg blick. Det var då jag såg det. Han var full, och inte heller lite full. Han stod inte upprätt och hans blick sa inget annat än ren ilska. Jag blev nästan lite rädd men jag tänkte på Ellie så rätade jag på ryggen. Hon skulle inte få stå ut med detta. Jag drog ett djupt andetag och försökte att inte bli upprörd, vi kanske kunde lösa detta på

ett bra sätt?

“I said, that I want to talk to Ellie, you deaf idiot” muttrade han surt. Vi stod så nära varandra på var sin sida om tröskeln att jag kunde känna stanken av alkohol ifrån hans mun.

“Well, she doesn’t want to talk to you. She doesn’t want to have anything to do with you. Especially when you’re drunk like this” Jag försökte hålla min röst på en stadig nivå men ärligt talat hade jag bara lust att skrika honom rakt i ansiktet och visa hur mycket ingen av oss ville ha med honom att göra.

“Shut up you little brat, who are you to say what she wants or doesn’t want? I’m pretty sure she’s only with you for your fame but you’re too dumb to realise it” sa han med ett elakt litet leende på läpparna. Det fick mig att bli arg på riktigt.

“WHO THE HELL ARE YOU TO CALL ME A BRAT?!” Nu brydde jag inte längre om vilka som kunde höra mig eller inte. Killen som hade varit otrogen mot den mest underbara människan i hela världen stod här och kallade mig för brat.

“I’m going to get her back, one way or another” väste Matt med hat i sin röst. Men det skrämde mig inte.

“I’m not a brat, Matt. And you won’t get her back because she doesn’t love you anymore. And I don’t balme her for that, why would she? You cheated on her” sa jag känslokallt och mötte modigt Matts ilskna blick.

“You can say what you want.. Niall, wasn’t it? But I think we both know that her feelings for me aren’t gone and I can make her fall for me again, wake up her old feelings she had about me” sa han medan det där elaka leendet återigen spred sig på hans läppar. Då sprack allting. All respekt jag någonsin hade haft för Matt försvann som i en blåst.

“What is it that you don’t get? SHE DOESN’T LOVE YOU ANYMORE BECAUSE YOU BROKE HER HEART INTO THOUSAND PIECES AND JUST LEFT HER” skrek jag för full hals. Mitt ansikte var förmodligen rött vid det här laget men vad brydde jag mig om det?

“Come on, the kiss with that girl was just a measly kiss and nothing else. Ellie will get over it” sa Matt självsäkert. Hans självsäkerhet gjorde mig illamående, som om han trodde att han faktiskt kunde få Ellie tillbaka. Jag skulle precis svara honom när jag kände en mjuk hand på min axel.

“What is this? What is he doing here?” frågade Ellie mig och riktade sedan sin blick emot Matt. Han tycktes mjukna upp när han fick syn på henne och han log ett nervöst leende.

“You should ask him that” muttrade jag och lade en arm runt Ellies midja i en skyddande gest.

“Hey Ellie” sa Matt och tittade bara på henne, han fullständigt ignorerade mig nu.

“I know what you want and I told you that it’s over, Matt. I don’t love you and haven’t done since you hurted me. Get over it, for gods sake! I can’t believe that you actually were the one who hurted me and now it’s you who’s coming for a new chance. It’s your own fault” sa Ellie och jag hörde att hon var lite irriterad på honom, precis som jag också var. Eller jag var väl inte lite irriterad, snarare arg.

“Please Ellie, I promise I’ll make it right this time” sa Matt ledset och hängde lite med sitt huvud.

“Don’t you realise that it’s so much too late? I’m with Niall and I really do love him. He’s the one for me, Matt” svarade Ellie och kramade min ena hand i hennes egna. Matt öppnade munnen för att säga något men hann inte långt.

“And don’t think that I didn’t hear the things you called him” fortsatte Ellie och kramade nu min hand mycket hårdare. Jag som hade varit tyst hela tiden öppnade nu munnen.

“Ellie, it’s alright. Let’s just go inside again” sa jag för jag var faktiskt orolig att det kunde bli riktigt bråk här, något jag ville undvika till varje pris.

“No Niall, just no! It’s not alright and you know it. I wanna get rid of Matt now because if I know him right he’s just gonna come back and I hate the thought of that” sa Ellie och jag insåg snabbt att vad jag än sa så skulle hon inte lyssna på mig. Så jag stod kvar på min plats, och på hennes sida.

“Ellie I love you, more than anyone could ever love someone” sa Matt desperat men lite hotande, som om han skulle kunna tvinga henne att älska honom igen, vilket han definitivt inte kunde. De orden gjorde ont, jag älskade ju Ellie mest..

“Shut up” sa Ellie argt och försökte knuffa iväg Matt. I vanliga fall skulle hon inte ha lyckats flytta honom iväg alls men eftersom han var så himla full så stapplade han bakåt lite innan han återfick balansen igen.

“No! You are going to love me, I know you do! Just fucking love me again, is it so damn hard?!” utbrast han argt och tog ett steg närmre Ellie.

“I hate you!” skrek hon tillbaka. Då flög Matts hand upp emot hennes kind och innan jag själv förstod vad som skulle hända stod jag framför Ellie och tog tag i Matts hand innan han slog något. Jag bände ner den och tog ett steg närmre honom.

“You did not just try to slap her, did you?” muttrade jag mellan sammanbitna tänder.

“Maybe I did... She needs to wake up from this nightmare with you and be with me instead” svarade Matt lika surt tillbaka. Då gjorde jag något jag aldrig hade förväntat mig att jag skulle göra...

---

Halloj! Idag är vi glada för det är FREDAG!!! Haha, därför firar vi det med att uppdatera! Tre kapitel på tre dagar, wohooo :P Kan meddela redan nu att vi inte kommer uppdatera imorgon för vi är upptagna, men det kommer ett nytt kapitel på söndag (om ni kommenterar ordentligt förstås :P) Vi älskar verkligen att ni gillar vad vi skriver och att ni kommenterar! MEN ni behöver bara skriva en kommentar per person. Även om det är olika namn så ser vi IP-addresserna. Så till nästa del, minst 7 (olika) kommentarer :D 

Ha en bra fredag, see ya soon! //Josefin & Frida ♥♥♥