Vi stannade bilarna, knäppte upp bältena och klev ur. Harry tittade på mig och flinade glatt.

“My dear sister can’t drive, huh?” Jag bara himlade med ögonen åt hans fråga och lät honom vara glad för att han hade slagit mig på detta.

“At least I can drive a real car better than you” mumlade jag och log lite.

“We won, we won, we won!” utbrast Sam glatt som glatt skuttade runt

Jag kunde inte låta bli att le när jag tittade på min gulliga lillasyster. Hon var den gulligaste som fanns. Ja, efter Niall förstås.

---

ELLIES PERSPEKTIV

“Why are we going to spend the night in a hotel? Isn’t our flat good enough?” frågade jag Niall som styrde bilen.

“Because my love, I want to get away from everything just for a day with you and I thought that spend a night at a hotel would be fun” svarade han och log. Jag nickade leendes och vände blicken mot fönstret, kollade på alla hus som snabbt susade förbi. Jag kände Niall lägga sin hand på min som låg på mitt lår. Jag kollade på honom och log. Han vände blicken mot mig en kort stund och jag kunde inte undgå att märka att något verkade annorlunda.

“Niall, are you okay?” frågade jag och klämde åt hans hand.

“Yeah, everything is fine” svarade han. Men något sa mig att det inte var så. Jag kollade på honom lite till men när jag insåg att han inte skulle säga något annat så vände jag ännu en gång blicken mot fönstret.

“I’m fine, really Ellie. I’m just a bit tired” sa han efter en stunds tystnad. Jag nickade. Jag förstod att det var något som han dolde men jag antog att han skulle berätta när han kände sig redo. Det brukade han göra. Men det konstigaste med den här gången var att han hade varit så här, lite borta och i andra tankar, ända sedan vi kommit hem från Irland. Först hade jag trott att han hade ångrat sig med att ha barn men sedan när jag såg hur glad han hade varit efter att hans föräldrar sagt att de var glada för vår skull så hade jag slagit bort den tanken direkt. För det hade jag också märkt. Han hade varit extra glad det senaste, även om han verkade dölja något.

Efter ungefär tio minuter var vi framme vid hotellet. Det var ett hotell som jag mycket väl kände igen. Jag kollade upp på den höga byggnaden när jag kände två armar om in midja. Jag kände Nialls doft och log. Han kysste mig på axeln och lade sedan sin haka där. Jag lade min händer på hans som låg på min mage. Ett stort leende fanns på mina läppar och just nu kändes allting så himla perfekt. Om jag bara visste vad som skulle hända ikväll...

NIALLS PERSPEKTIV

Jag tog Ellies hand i min och tillsammans gick vi in i hotellets lobby. Vi gick fram till receptionen och kvinnan som satt där kollade upp på oss.

“Hi, I’ve booked a hotel room” sa jag och hon slog in något på datorn.

“Your last name?” frågade hon.

“Horan.”

“Okay, you have room 476 on floor four” sa kvinnan och gav oss varsitt kort som skulle fungera som en nyckel.

“Thank you” sa vi och tog våra väskor och började gå mot hissen. Jag flätade in min ena hand i Ellies och kände fjärilarna i min mage. De var som galna. Fast det var de nästan hela tiden. För så fort som jag såg Ellie eller till och med hörde hennes namn så blev de galna. Vi gick in i hissen och Ellie tryckte på knappen och snart var vi på våning fyra.

FARRAHS PERSPEKTIV

“Hi babe, I’m going to the studio today to record some parts for our new album. Wanna come with me?” frågade Louis mig på andra sidan luren. Mitt hjärta dunkade extra snabbt och jag kände mig alldeles varm i kroppen när Louis kallade mig ‘babe’. Ända sedan Louis frågat mig om jag ville vara hans flickvän, som jag glatt svarat ja på, så har allt bara gått uppåt för mig. Jag kände mig genast gladare varje dag. Känslan av att veta att någon alltid finns där för en och alltid ställer upp för en i alla lägen är obeskrivlig. Louis gjorde mig så himla glad och vi var faktiskt väldigt lika. Båda var lite roliga och flummiga vilket är några av de bästa egenskaper jag vet.

“Hi Louis, um sure I’m off today so it sounds fun!” svarade jag glatt och drog en hand genom mitt mörkbruna hår.

“Great! I’ll pick you up in-” började han samtidigt som jag hörde en knackning på dörren.

“Hold on a second” sa jag och gick mot dörren. Jag öppnade den och såg Louis stå där med ett leende på läpparna.

“You wouldn’t have taken no as an answer, right?” frågade jag även om jag redan visste svaret.

“Nope, now give your boyfriend a kiss” svarade han och drog in mig mot honom. Jag lade mina armar om hans hals samtidigt som hans fann sin väg mot min midja. Han lutade sig mot mig och våra läppar möttes i en mjuk kyss. Vi drog oss långsamt ifrån varandra och jag log. Han lade sin ena hand på min kind och kollade in i mina ögon.

“Now that’s a proper ‘hi’” sa Louis och flinade. Jag fnittrade lite och gick ur Louis kram för att istället ta på mig mina skor och en jacka. Louis tog min hand i sin och vi gick ut till hans bil som stod parkerad utanför min lägenhet.

NIALLS PERSPEKTIV

“Please Ellie, please, please, please!” bad jag och pussade Ellie på munnen mellan varje please.

“You’re such a child Niall. But I love you” sa Ellie och skakade skrattandes på huvudet.

“I know” svarade jag och log minst lika stort. “Anyway, you’re gonna start to count and I will hide” fortsatte jag och kysste henne snabbt på munnen.

“Okay, I’ll count to forty” sa hon och vände sig om mot väggen med händerna för ögonen för att inte se något.

“One, two, three...” började hon och jag sprang iväg för att gömma mig. Jag visste exakt vart jag skulle gömma mig. Det hade jag planerat långt tillbaks. Jag hoppades bara att Ellie skulle hitta mig... Men det borde inte vara så svårt. Fast det är ju ändå Ellie vi pratar om, min Ellie. Ett leende spred sig på mina läppar när jag klev in i den walk in closet som fanns i ett av sovrummen i sviten. Jag kollade mig omkring för att se att allt var iordning gjort och kände efter i fickan efter det som var viktigast.

“Forty!” hörde jag Ellie ropa. Jag hörde hennes steg och hur hon kollade på flera olika ställen och gjorde allt för att inte höras.

“Why did you have to choose a big suite? It’s impossiböe to find you here” hörde jag Ellie ropa och jag höll inne ett skratt som så gärna ville komma ut. Jag hörde hur hennes steg kom in i rummet där jag var men hon försvann ut igen. Varför kollade hon inte i garderoben? Ibland undrade jag faktiskt om hon var smart nog att vara en lärare. Men sen kom jag alltid på att Ellie alltid varit bra på att skriva så då behövde man inte vara så smart.

Jag hörde ännu en gång hur Ellie kom in i sovrummet igen men den här gången stannade hon någonstans i mitten av rummet och suckade.

“Okay Niall, I can’t find you!” ropade Ellie. Istället för att låta henne leta ännu mer så gick jag ut från garderoben. Hon satte sig upp på sängen där hon tidigare hade legat.

“Seriously? I’ve checked everywhere but not in the closet. I suck at this game... Just so you know, you’ll be the one who’s going to play hide and seek with the baby” sa Ellie och jag kollade leendes på henne.

“I’m sure you’re gonna change your mind when the baby is here, and by the way. I wanna show you something” sa jag och hjälpte henne upp från sängen. Hon ställde sig framför mig och jag vände henne om så att hon stod med ryggen mot mig. Jag lade mina händer över hennes ögon och gick in i garderoben med henne. Jag tände de tre ljusen jag ställt in på byrån och vände mig om mot Ellie som nu höll sina händer över hennes ögon.

“Okay, you can look now” sa jag och log lite nervöst mot henne. Hon tog långsamt bort händerna från hennes ögon och kollade med häpnad runt i den lilla garderoben. Det var som sagt tre ljus utställda och ett par rosenblad på golvet.

“Wow Niall, this is beautiful” sa hon. “Wait! This is the wardrobe where the boys locked us in and you asked me out for the first time” fortsatte hon och jag nickade.

“I didn’t know that you would remember” mumlade jag och tog tag i hennes händer.

“Of course I’d remember. That day was one of the best days in my life” svarade hon.

“Mine too” sa jag och klämde åt hennes händer. “But this time, I need to tell you something” fortsatte jag och hon nickade. “Ellie, you’re the best thing in my life. You make me smile everyday and without you I wouldn’t be me. I love how you see me as Niall, the guy from Mullingar and not Niall from One Direction. I love that you always kiss me in the morning. I love how you bite your lip when you’re worried, stressed and sometimes when you try to keep in your laugh. This list can go on forever Ellie. Because that’s how it is. I’m going to love you forever. But the most important thing on that list is that I love you. I love you so much it hurts and I want you to know that whenever you’re happy, I’m happy. And whenever you’re sad, I’m sad because I can feel your pain. Ellie I want you to know that you’re the best thing in my life and don’t ever doubt that. Our fight a month ago was my worse mistake ever and I felt horrible. But when you forgave I was so happy and I couldn’t believe that you had forgiven me. But you did and you’re truly amazing for doing that because what I did was terrible. But from that day I knew that I would never hurt you again and that I would make a promise to keep you safe and happy. Therefore, I ask you..” sa jag och tog upp en ljusblå ask från byxfickan samtidigt som jag ställde mig på ett knä. Jag såg genast att Ellies ögon tårades och jag hoppades för allt i världen att det var glädjetårar. “Will you, Ellie Johnson, make me the happiest man in the world and marry me?” frågade jag och öppnade asken som visade en silver ring med en diamant på.

---

God morgon mina fina läsare! Hur står det till? Äntligen är vi tillbaka med den vanliga uppdateringen (som förmodligen kommer ändras när tfp är slut, men mer om det då). Vad tyckte ni om kapitlet? Ni fick lite ur Farrahs perspektiv som nu är Louis flickvän! :D Vi tyckte det var rätt tid att få med det nu. Men inget slår väl Nialls frieri? Vad tror ni Ellie kommer svara? Kommentera vad ni tror, nu ska jag (Josefin) plugga innan jag och Frida skriver klart epilogen till tfp :D Minst 5 kommentarer för att få epilogen imorrn! 

 

Ha det bäst! //Josefin & Frida ♥♥♥