---

ZAYNS PERSPEKTIV

Jag vaknade upp av att min mobil ringde. Jag gnuggade mig i ögonen och kollade på min digital klocka som visade 04.38. Jag suckade men ett leende spred sig genast när jag såg vem det var som ringde.

“Rachel” sa jag glatt när jag tryckt på svara.

“Hi Zayn” sa hon tyst och snyftade till.

“Rachel! What happened?” frågade jag oroligt.

“I just had an interview and they asked me about us” svarade hon och jag hörde hur hon stängde en dörr. “The reality is hitting on me and I can’t believe what’s happening to us. I mean I love you Zayn. But Carol is a bitch who deserves to go to hell” fortsatte hon.

“Shh baby it’s okay. Take a deep breath and stop worrying. I love you and that’s all that matters. We’ll make it through this and I also think that she should go to hell” tröstade jag och jag hörde Rachel skratta åt mig lite, vilket fick mig att le.

“Okay Zayn, we will make it” svarade hon och jag kunde höra att hon log. Vi kände i och för sig varandra så bra så att jag nästan visste när hon log och när hon inte gjorde det utan att behöva se henne.

“Have Connor said something?” frågade hon när våra skratt hade lagt sig. Jag skakade på huvudet och glömde bort att hon inte kunde se det.

“No, he haven’t. And I’m not in the mood for talking to him” svarade jag sedan med en liten suck.

“Then don’t. I’m always here even if I can’t be with you at the moment” sa hon och det fick mig att le.

“I know, I miss you” sa jag kärleksfullt och kramade om kudden i min famn.

“I miss you too, really. But I think I should go now, before Carol’s coming. I can’t let her hear me, we both know that.” sa hon och jag log svagt, visste så väl om att hon hade rätt.

“Okay Rach, see you on skype later. Love you” sa jag varmhjärtat med ett litet leende på läpparna.

“Yeah see you, I love you too Zayn” sa hon och innan vi både lade på luren. Jag bestämde mig för att få några mer timmars sömn, men det var omöjligt nu. Jag var klarvaken och mina tankar snurrade runt och runt. Jag kunde bara inte sova, det gick inte. Efter ett tag gav jag upp och satte mig upp i sängen, klockan verkade  gå i extra seg fart bara för att irritera mig, för den var bara 05.03. En film och en kopp te kanske skulle göra susen? Förmodligen skulle det hjälpa mig att koppla av lite. Jag behövde ju vara pigg ikväll då vår turné skulle starta idag. Faktiskt skulle jag ändå upp om två timmar så det var väl lika bra att kolla på en film så länge. Jag var exalterad för turnén, det var jag alltid när vi skulle någonstans. Det kändes dock skönt att europaturnén inte skulle starta än, utan att det bara var runt här i UK. Men jag saknade såklart Rachel, det gjorde jag ju hela tiden. De andra killarna hade väl säkert märkt att jag hade varit lite nedstämd igår när vi hade hängt hela kvällen. Men de visste nog vad det berodde på så de hade inte sagt något, vilket ändå var skönt. Jag satte mig upp i sängen och slängde benen över sängkanten. Jag huttrade till när det kalla golvet träffade mina bara fötter och jag letade snabbt fram strumpor och mjukiskläder jag kunde ha på mig. När jag stod vid min garderob föll en hoodtröja ut, som inte var min. Jag plockade upp den och granskade den. Det var Rachels oversizade tröja som hon hade lämnat kvar här. Ett litet leende spred sig på mina läppar när jag tryckte den i famnen och drog in Rachels doft som fortfarande satt kvar i tröjan i den. Efter ett par sekunder hade jag dragit den över huvudet. Jag ville ha den på mig, det påminde mig om Rachel och den tanken gjorde mig glad. Tröjan passade mig ganska bra eftersom det praktiskt taget var Rachels största tröja. Jag log fortfarande för mig själv medan jag gjorde min väg nedför trappan. Tanken på att jag hade på mig något som var hennes gjorde mig lycklig. Jag gick in i köket och fixade en kopp te. Vanligtvis hade jag nog sett en Harry Potter-film eller något liknande, men idag kände jag för något mera soft och romantiskt, som hängde ihop med mitt humör och alla min tankar om Rachel. Jag tittade igenom det stora skåpet med filmer och hittade den jag ville se, The Notebook. Och ja, eftersom skåpet var fullt med filmer så hade nog Harry varit här och lagt dit ett antal. Jag skrattade smått för mig själv innan jag satte i filmen i dvd-spelaren och satte mig tillrätta i soffan med min tekopp. Mörkret utanför gjorde att det även var väldigt mörkt inomhus hos mig också, jag orkade inte tända några lampor. TV-ljuset var starkt emot mina ganska nyvaknade ögon och jag kisade, lät dem vänja sig vid det. Filmen sattes igång och jag riktade uppmärksamheten mot den. Trots att Harry hade fått mig att se den säkert minst fem gånger så tyckte jag fortfarande att den var bra. Teet värmde mina smått kalla händer och snart var jag helt inne i handlingen, omedveten om omvärlden för en stund.

Efter ca 1 ½ timme, en kopp te och någon enstaka tår så hade jag kollat klart filmen och den hade varit lika bra som alltid. Det enda som kunde varit bättre hade varit om Rachel hade varit här, och inte bara jag med hennes tröja. Men när fick man någonsin som man ville? Jag suckade lite. Ännu en dag utan Rachel, ännu en dag närmre tills jag skulle få se henne igen.

RACHELS PERSPEKTIV

“Who were you talking to on the phone?” frågade Carol när hon klev in i mitt rum. Det var födmiddag och klockan var nästan tolv, jag hade nyss avslutat mitt korta telefonsamtal med Zayn. Men även fast det inte var ett långt samtal, hade han fått mig att få bättre. Det kändes underbart att höra hans röst och veta att han brydde sig. Men det kunde jag ju förstås inte säga till Carol. Aldrig förut hade jag ljugit för henne om en så här stor sak, men efter allt hon hade gjort mot mig så undrade jag vad hon egentligen förtjänade. Ja, inte min tillit iallafall. Jag log lite mot henne.

“I was talking with Marcus, he wished me good luck for today” svarade jag och Carol nickade.

“Yeah, best for you that you don’t screw this one up” sa hon med blicken på mig. Hon synade mg uppifrån och ner, som om hon bedömde om det jag hade på mig var okej eller inte. Som om hon kunde bestämma det! Jag klistrade på ännu ett leende medan jag försökte att tolerera henne.

“We’re going soon, so get ready. The cab is waiting outside” sa hon medan hon gick ut genom mitt hotellrum och styrde stegen mot sitt eget som var bredvid. Jag suckade frusterat och drog händerna genom mitt hår. Gud vad jag ville sabba min audition, gud vad jag ville sabba det för Carol. Men jag visste inte vad hon var kapabel till att göra om jag sabbade rollen medvetet och hon på något sätt fick reda på att jag gjort det med flit. Så det var egentligen inget alternativ. Jag antog att jag bara fick göra mitt bästa och se vart det ledde. Jag klickade upp min mobil och tittade på bakgrundsbilden av oss. Jag saknade honom så mycket redan, men vad kunde jag göra åt saken?

“Rachel, let’s go” sa Carol som hade dykt upp i dörröppningen.

“Coming!” svarade jag och försökte låta glad på rösten så att hon inte skulle förstå hur mycket jag faktiskt saknade Zayn. Jag tog min väska ifrån den stora luxulösa sängen, tog en sista titt i spegeln i badrummet på mig själv och gick sedan ut till henne. Hon stängde dörren bakom mig och krokade sin arm i min. Det var inte förrän nu jag började känna mig nervös, hur skulle det här egentligen gå?

“Nervous?” frågade Carol medan vi stod i hissen på väg ner till lobbyn. Det var som om hon kände av min nervositet på något sätt. Jag nickade till svar.

“A bit”

“Just relax, it will be fine if you do your really best” svarade hon med blicken fäst på mig. Jag nickade ännu en gång. Hennes ögon var vänliga, men de hade något hårt i sig som sa; Fixa det här. Förstör inte det här. Egentligen var jag nog inte nervös inför själva auditionen, det var mer Carols reaktion jag var nervös över. Vad hon skulle göra om jag failade totalt. Skulle hon skicka hem mig till England igen, eller vad? Jag skakade på huvudet och försökte istället att fokusera på dagens uppgift. Jag hade lärt mig replikerna jag skulle tills idag, jag skulle bara ge allt när det väl gällde. Och det tänkte jag göra också. Vi båda satte oss i caben och Carol höll ögonen fästa vid mig hela tiden vilket inte precis förbättrade den redan nervösa situationen. Resan dit var ganska tyst, vi hade väl inget att prata om och ärligt talat så trodde jag nog att Carol avskydde mig minst lika mycket som jag avskydde henne. Inte för att det gjorde mig något, det gjorde det verkligen inte.

När jag äntligen stod där utanför scenen och skulle gå in började mina tankar vandra iväg mot den brunögda, underbara kille jag älskade och jag slappnade sakta av.

“Rachel Moore” hörde jag det ropas ut och jag drog ett djupt andetag och mumlade orden tyst för mig själv.

“This is for you, Zayn”.

ZAYNS PERSPEKTIV

“Yeah Liam I’m coming, I’m coming” sa jag med telefonen fast mellan axeln och örat medan jag slängde ner de sista sakerna i mina resväskor.

“I know, but I’m almost done” fortsatte jag prata med Liam som uppenbarligen var sur för att jag var sen. Det kanske inte var första gången vilket han påpekade, men ändå. Jag var faktiskt inte alltid den som var sen, ofta kunde det också vara Louis. Det försökte jag iallafall att övertyga mig själv om. Jag drog igen det sista blixtlåset med lite kraft och gick sedan ut till hallen med alla väskor. Tungt var det, men vi skulle ju trots allt vara borta länge. Först hela Storbritannien, sedan också Europa. Jag hörde hur dörren öppnades och in kom Liam med rynkad panna.

“Come on Zayn, the bus is waiting, we are waitng outside” sa han och tog två av mina väskor. Vi bar dem tillsammans ut till turnébussen som stod redo utanför mitt hus efter att jag hade låst dörren för sista gången på länge. Liam klev direkt in men jag stannade precis utanför bussdörren och vände min blick emot huset och log lite innan jag gick på bussen. Jag skulle sakna mitt hus i London, men att turnera var inte särskilt dåligt det heller. Jag dumpade väskorna där de andra hade lagt sina och satte mig ner bredvid Niall på en av de rödsvarta sofforna.

“Vas happenin guys?” frågade jag och de skrattade bara lite medan bussen började köra igen.

“Nothing much, waited for you to come cause you’re always so slow” sa Louis och jag skakade på huvudet.

“I’m not the only one” svarade jag med ett litet flin på läpparna.

“Oh, shut up bradford bad boi” svarade han och jag slog till honom lekfullt på armen.

“I don’t even say that anymore, you should shut up” sa jag och log lite. Jag hade nog allt saknat att turnera väldigt mycket. Hela upplevelsen, liksom. Dessutom med de fyra bästa killarna i världen, mina fyra bästa kompisar.

---

Okej, vi firar in påsklovet med att ge ut ett kapitel till er! :) Hoppas ni får en underbra påsk och ett underbart lov :D 

Hur tror ni att Rachels audition går? Kommentera vad ni tror och nästa del på STO kommer på söndag :) 

Kram!! //Josefin xxx