“And it was so great, the sound, the light and everything!” fortsatte jag glatt att berätta för mamma och pappa om konserten. Michael satt bredvid mig, han hade sovit över här inatt. Jag tittade på honom, han såg lite bortkommen och dagdrömmande ut. Mamma log mot mig.

“It sounds amazing honey, I’m glad you had fun, and that you two could agree so good with Rachel and Zayn” sa hon och jag nickade instämmande.

“Yeah, Zayn’s cool”

“Rachel’s also cool” sa Michael helt plötsligt och jag skrattade.

“No she’s not, she’s my annoying sister” sa jag till honom och han ryckte på axlarna till svar.

“Anyway, thanks for the breakfast. Let’s go upstairs Michael” fortsatte jag och reste mig upp. Michael följde efter mig och tackade också för frukosten innan vi gick upp till mitt rum. Jag satte mig på min säng och Marcus satte sig på min skrivbordsstol.

“What did you think of the concert?” frågade jag honom och han ryckte på axlarna.

“It was good” svarade han.

“Marcus c’mon, stop think about my sister” sa jag. Han blängde på mig och återgick sedan till att kolla ut genom fönstret igen. Jag suckade. Jag visste mycket väl att han tänkte på Rachel och att han gillade henne. Om jag ska vara ärlig så var det kanske inte något jag gillade. Men jag visste mycket väl att man inte kan styra sina känslor. Jag tog upp min mobil från fickan när jag kände att den vibrerade till. Jag låste upp den och läste det nya smset jag fått.

From Robin

Party my house 9pm, wanna join?

“It’s a party at Robin’s tonight, wanna go?” frågade jag Michael som nickade glatt. Att festa var nog en av de sakerna som han gillade mest.

To Robin 

Sure! Me and Michael will be there :)

RACHELS PERSPEKTIV

“Zayn turn it off!!” sa jag till honom och försökte ta fjärrkontrollen från hans hand.

“No, I want to watch it” svarade han och flinade. Jag och Zayn hade bestämt oss för att kolla på tv nu på morgonen och självklart så hade en av mina filmer varit på. Jag hade aldrig gillat att kolla på filmer jag gjort. Speciellt inte med sådana som jag känner. Det var pinsamt och även om jag visste att Zayn inte skulle säga något elakt eller skratta åt mig så ville jag ändå inte kolla på min film med honom.

“C’mon Rach, you should be proud of what you have done” sa han.

“I am, I just dont like to watch the film with people I know” svarade jag.

“It’s not that terrible” svarade han och riktade blicken mot tv:n igen. Jag suckade.

“Fine watch it, but you’re the one who don’t get a kiss today then!” sa jag och flinade. Han kollade storögt på mig.

“You wouldn’t do that” svarade han. Jag nickade bara och gick ut i hans kök för att slippa kolla på filmen. Jag tog fram te och började koka vatten. En kopp te var alltid en bra start på dagen. Även om det var varmt ute.

Jag kollade på min mobil och såg att det redan var den trettonde juni. Det betydde att jag skulle åka till USA om 5 dagar. Jag suckade tungt. Hur skulle jag klara mig utan Zayn nu när vi praktiskt taget hade träffats nästan varje dag det senaste? Jag ville inte göra det, men det kanske var bra för oss att öva på att ha ett distansförhållande? Det skulle vi ju ändå  behöva ha i framtiden när vi båda reste runt så mycket. Men jag skulle så klart sakna honom, väldigt mycket.

Plötsligt kände jag en arm på min axel och jag hoppade till, i tanke på att en galen yxmördare hade kommit för att ha ihjäl mig. Men när jag vände mig om så stod ju bara min Zayn där. Han skrattade lite åt min reaktion och lade sin hand på min kind.

“Zayn! Don’t scare me like that, you always do that! I thought you were an axemurderer that would kill me” sa jag med ett lättat leende och han skrattade bara och skakade på huvudet åt min reaktion.

“Well, firstly if a axemurderer camer in here I would be the first one to protect you, plus it’s getting quite lonely without you” sa han och placerade sin andra arm omkring min midja.

“It’s your fault, no kisses” sa jag retsamt och räckte ut tungan åt honom. Han suckade och skakade på huvudet åt mig.

“Now you’re acting like Louis” sa han leendes och jag gapade åt honom.

“I’m not, shut up!” utbrast jag och slog till honom lekfullt på armen.

“Make me” sa han retsamt och flinade.

Jag höjde på ena ögonbrynet medan ett litet skratt for ur min mun.

“You have to catch me first if you want a kiss” sa jag och drog mig ur Zayns grepp. Jag rusade ut ur hans kök och ut till vardagsrummet där det fanns en dörr ut till hans altan. Han följde snabbt efter mig med ett barnsligt leende på läpparna men jag hade tur. Dörren var inte låst utan bara stängd och jag öppnade den snabbt och rusade utomhus. Skrattandes sprang jag runt huskruten i bara strumpor och jag hörde Zayns steg tätt efter mig. Jag sprang runt huset och in genom ytterdörren igen. Väl inne tog jag trappan upp till övervåningen där jag stannade för att hämta andan och lyssnade efter Zayn. Men det var knäpptyst. Nästan för tyst. Jag bestämde mig för att gömma mig bakom Zayns sovrumsdörr. Jag andades så tyst som möjligt och försökte leta efter vilket tecken som helst på att Zayn var inomhus. Plötsligt hörde jag trappan knaka till och jag förstod då att Zayn försökte så tyst som möjligt att ta sig upp för trappan. Jag sprang till hans badrum som hade en dörr från Zayns dörr samt en dörr som ledde till hallen. Jag satte på dushen så att han skulle tro att jag var där inne innan jag rusade smög ut från den andra dörren. Jag hann precis se Zayn gå in i sitt rum innan jag sprang ner till hallen och gömde mig i hans lilla städskrubb. Jag satte mig ned bakom dammsugaren och hörde samtidigt hur Zayn rusade ner för trappan. Jag försökte hålla inne skrattet som bubblade inom mig. Han kunde inte ens fånga mig, inga kyssar för hans del inte. Just som jag trodde att jag var säker flög dörren upp och där stod Zayn, med ett malligt leende på läpparna.

“Gotcha”.

ZAYNS PERSPEKTIV, 5 dagar senare 

“Do you have everything?” frågade jag Rachel för kanske tionde gången.

“Yes, you don’t need to worry. And besides, you sounds like my mom” svarade hon och flinade.

“Is that a compliment?” frågade jag och kollade på när hon stängde sina tre väskor.

“I’m gonna miss you Zayn” sa hon och struntade i min fråga.

“I’m gonna miss you too baby” svarade jag och drog henne tätt intill mig. Jag kände något blött på min ena axel och fröstod genast att Rachel grät. Jag drog ifrån mig från kramen och ställde mig framför Rachel med mina händer på hennes kinder som torkade bort tårarna.

“Don’t cry. We’ll see eachother soon” svarade jag och försökte pressa fram ett leende. Fast egentligen var jag nära tårar. Men jag kunde inte gråta nu framför Rachel. Då skulle det vara ännu svårare för henne att åka. Hon nickade lätt och kollade ner i marken. Jag lyfte upp hennes huvud med mina fingrar under hennes haka.

“Three months, it’ll go fast” sa jag tröstande och kysste henne på munnen. Vi drog oss ifrån varandra efter en liten stund och lutade våra pannor mot varandra. Efter några sekunder hördes en tutning utanför. Jag kollade ut genom fönstret och såg Rachels taxi stå där. Rachel kollade på mig och strök mig över kinden.

“I gotta go” sa hon. Jag nickade och tog två av hennes väskor och följde sedan med henne ut i hallen.

“Why can’t I go with you to the airport?” frågade jag även om jag visste svaret.

“I wish you could but we need to keep a low profile, remember?” svarade hon och tog på sig sina ytterkläder.

“Yeah I know, but I want to spend as much time that I can with you” sa jag. Hon kollade upp på mig och ställde sig upp efter att hon knytit klart sina skor. Hon kastade sig i min famn och kramade om mig hårt. Jag kramade om henne tillbaks och ville inte släppa taget. men jag visste att jag var tvungen. Om inte Carol och Connor hade bestämt sig för att lägga sig i vår realation så hade jag sluppit att säga hej då till Rachel nu och istället haft henne i mina armar. Men så var det inte. Vi var tvungna att säga hej då för attjag skulle på någon min-tour som inte alls hade varit planerad från början medan Rachel skulle till USA för någon film audition.

“I love you Zayn” sa hon.

“I love you too Rachel” svarade jag och böjde mig ner för att kyssa henne. Hon besvarade den men avslutade den när taxi chauffören ännu en gång tutade. Rachel öppnade dörren och tog sin ena väska. Jag följde med ut med de andra två och öppnade bagage dörren. Vi lastade in väskorna och stängde sedan dörren. Jag vände mig mot Rachel som såg ut som om hon var nära på att börja gråta.

“Call me when you’re there” sa jag och hon nickade.

“Bye Zayn” sa hon och kysste mig en sista gång innan hon satte sig i baksätet på taxin. Hon kollade ut genom fönstret och jag vinkade till henne. Hon formade ett hjärta med sin händer och jag gjorde det samma innan taxin började köra mot flygplatsen. Jag kollade på taxin så långt jag kunde. Innan jag gick in i huset igen. Det kändes tomt utan Rachel. hur skulle jag klara att vara utan min underbara flickvän i tre hela månader?

---

Okej äntligen är TFP del 34 uppe! Vi vet att uppdateringen har varit kass men nu rä vi tillbaka på banan igen :D Det är såhär, till varje kapitel så ägnar vi en massa tid åt det och vi har et mål varje gång. Att skriva mins tre sidor. Annars tycker vi det blir för kort och vill inte lägga upp något då för det blir så händelserikslöst... Hoppas att ni förstår, och det är ni läsare som får oss att fortsätta skriva, glöm inte det! :D Ni är bäst! 

 

Iaf, glöm inte att kommentera och var gärna med i tävlingen. Inlägget om tävlingen hittar ni HÄR :) 

Ha en awesome fredag, själv har jag lust att kolla på GG hela kvällen :D //Josefin & Frida xxx