---

       

 

ZAYNS PERSPEKTIV
“Bye guys, see you later” ropade jag och gick hand i hand med Rachel ut från Eleanors och Louis hus. Vi gick mot min bil och jag satte mig i förarsätet och Rachel i passagerarsätet. En suck for ur henne och hon lutade huvudet mot fönstret.
“Tired?” frågade jag henne.
“Very” svarade hon och gäspade.
Jag tog hennes vänstra hand i min och pussade den snabbt innan jag lade tillbaka handen på ratten.
Efter bara några minuter var vi framme vid mitt hus. Vi gick in och Rachel skyndade sig upp på övervåningen. Jag gick in i köket och gjorde snabbt iordning några smörgåsar för att sedan gå upp till mitt sovrum där jag antog att Rachel var. Jag öppnade sovrumsdörren och såg Rachel sitta på sängen.
“I thought you were hungry, so I made some sandwiches” sa jag och hon log tacksamt mot mig.
Hon tog emot den jag gav henne och satte mig ner bredvid henne. Vi åt snabbt upp mackorna och Rachel kröp under täcket och drog upp det ända till hakan. Jag tog av mig min tröja och mina byxor innan jag lade mig ner bredvid henne. Jag drog henne tätt intill mig och kysste henne på pannan.
“It’s been a long day” sa hon och lade sitt huvud på mitt bröst.
“I know, and I can’t believe that Carol and Connor are doing this to us” svarade jag och strök undan en hårslinga som fallit fram för hennes ögon.
“I love you Zayn” sa hon och kollade in i mina ögon.
Jag log och böjde mig ner och pressade mina läppar mot hennes.
“I love you too” svarade jag när vi dragit oss tillbaka.

RACHELS PERSPEKTIV
“It’s good, don’t you worry. You know I can take care of myself. Yeah, she’s amazing. I hope you can meet her soon. Okay, yes love you too. See you soon I hope, bye!” sa någon i bakrunden.
Men för mig hördes det mer som mummel i min halvvakna lilla bubbla. Jag gnuggade mig trött i ögonen och en stor gäspning for ur min mun medan jag vände mig om och tryckte huvudet ner i kudden.
“Awake?” hörde jag Zayn säga och jag kände en liten duns i sängen och hans hand som strök min axel som skymtade fram ur täcket jag hade lyckats rulla in mig i.
“Yes, now I am” svarade jag trött och vände mig leendes upp emot honom.
“Morning then” sa han och log tillbaka.
Zayn var inte alls tillfixad men ändå såg han perfekt ut som vanligt. Mycket bättre än han hade gjort kvällen innan när han hade fått sin makeover. Jag log åt minnet och satte mig upp.
“Good morning” sa jag och kramade om honom.
“Are you hungry?” frågade han och innan jag hunnit svara så kurrade min mage till.
“I’ll take that as a yes” fortsatte han och skrattade. Vi gick upp från sängen tillsammans och gick ner till köket.
“What do you want?” frågade jag och öppnade kylskåpet.
“Coffee, definitely coffee” svarade Zayn och började plocka i ett av skåpen.
“Something more than coffee?” frågade jag medan jag satte på kaffemaskinen.
“What about scrambled eggs?” frågade han.
“Sure” svarade jag och tog fram ägg.
“I’ll let you do it since it didn’t went that well when I did it last time” sa han och jag skrattade lite.
“Okay, but on your own risk” Zayn skrattade lite åt mig och jag började ta fram alla ingredienser till äggröran.  
“Okay, so what’s today’s plans? Any stuff going on?” frågade jag Zayn som skakade på huvudet.
“Maybe we can do something then?” sa jag och rörde om lite i äggröran.
“Of course” svarade han och log. Han ställde sig bakom mig vid spisen och lade armarna om min midja. Han började kyssa mig på nacken och hittade snart min svaga punkt under örat.
“Zayn... You’re distracting me” sa jag.
Han verkade inte bry sig utan började istället att suga på ett och samma ställe.
“Zayn, the eggs are getting burned” mumlade jag.
Efter ett tag så drog han sig undan med ett flin fastklistrat på hans läppar.
“That wasn’t really nice so no eggs for you” sa jag retsamt och ställde fram stekpannan på köksbordet med en liten smäll.
“Oh that’s mean” sa han och satte sig ner.
Jag satte mig mittemot honom och mötte hans blick.
“Admit that you liked it” sa han och log. Jag försökte hålla ansiktet känslolöst men det gick inte så bra, ett litet leende spred sig på mina läppar. Han skrattade åt mig eftersom han visste att jag faktiskt gillade det men inte ville erkänna det. Jag tog lite äggröra och lade det på min tallrik.
“So I heard that you talked to someone earlier?” frågade jag nyfiket.
Zayn nickade.
“Yes, my mum. She and the rest of my family wants to meet you” svarade han sedan och jag log lite smått.
“That would be fun, with all your sisters” sa jag glatt innan jag proppade munnen full med äggröra.
“Yeah they can be quite mean sometimes but I’m sure you would get along with them. By the way, my mum asked if we wanted to come to Bradford and stay there for some days? I promise they’re all nice” sa Zayn och tittade på mig.
Jag började le stort vid tanken att få åka iväg med Zayn till hans familj.
“That would be amazing, when are we leaving?” frågade jag exalterat och Zayn skrattade lite åt min entusiasm.
“This afternoon I think. It takes some hours to drive so then we’ll be there later tonight”
Jag nickade medan jag fortfarande log.
“It’s gonna be fun! How long do you wanna stay?”
Zayn ryckte lite löst på axlarna och log mot mig.
“It’s up to us, no time’s said”
“That’s good. I need to think about what I’m going to wear and which clothes I’m gonna bring and-” började jag men avbröts av en leendes Zayn som satte handen över min mun.
“I don’t need to hear that, it’s girls talk” sa han och hade fortfarande handen över min mun.
“If you don’t take your hand away I’m gonna lick it” sa jag dovt i hans hand.
Zayn skrattade.
“Oh, you wouldn’t”
Jag mötte hans blick.
“Oh, I would”
Och så gjorde jag det. Jag slickade hans hand och han tog snabbt bort den ifrån min mun.
“Eww, you are gross Rachel!” utbrast han men jag såg att han hade ett litet leende på läpparna.
“I said I would” sa jag och flinade.
Han drog sin hand längs min kind och jag kände salivet klistra sig.
“ZAYN! EWW!” utbrast jag och slog bort hans hand.
Zayn skrattade åt mig.
“You started”.

ZAYNS PERSPEKTIV
“Come on Rachel, it’s not that necessary” sa jag lite trött och lutade mig mot dörrkarmen i Rachels rum. Mina väskor var färdigpackade och nu väntade jag bara på Rachel som inte kunde hitta sin plattång.
“Yes it is! Without products for my hair, how am I gonna make a good impression on your family?”
“They don’t care about that, come on now please?” sa jag och drog upp henne ifrån golvet där hon satt omringad av saker.
“You can borrow mine” fortsatte jag och Rachel nickade lättat.
“Okay, thanks”
Vi hjälptes åt att få ner hennes väskor för trappan och tryckte in dem i min bil. När allt och alla var inne och fastbältade i bilen startade jag den och började köra. Radion var på och den spelade just nu Troublemaker av Olly Murs, en nära vän till mig och de andra killarna.
Rachel sjöng med lite i låten och jag blev förvånad för hon sjöng riktigt bra. Jag hade ju aldrig hört henne sjunga förut och det var förmodligen därför. Jag tittade lite mot henne när vi stannade vid ett rödljus.
“Do you like Olly?” frågade jag nyfiket.
“Yeah, a bit I guess” svarade hon och ryckte lätt på axlarna.
“He’s a friend of mine, he’s so nice. We were touring with him last year” sa jag och Rachel nickade.
“Do you like singing, Rachel?” frågade jag med ett leende medan jag började köra igen mot det nu gröna ljuset.
“Yes, I do. But okay it was bad I know” svarade hon och jag skakade på huvudet.
“No, not at all! I thought it was really good”
Rachel öppnade munnen för att svara.
And I’m not just saying that, I mean it” tillade jag och hon stängde munnen igen för att ersätta det med ett leende.
“Thanks Zayn” svarade hon och jag kunde i ögonvrån se hur en liten rodnad skymtade på hennes kinder vilket fick mig att le.
Det blev tyst en stund men det var ingen pinsam tystnad. Efter en stund kom vi ut ifrån centrala London och där var det inte riktigt lika hektiskt.
“Zayn, how is Bradford? I mean, what does it looks like?” frågade Rachel nyfiket.
“I guess it looks pretty much like other other towns, but it’s quite beautiful. Sometimes I’m tired of it, but I always end up missing it when I’m out touring” svarade jag.
Ravhel nickade förstående.
“I understand. If I’m gone for a while to record a film I always miss home”
Vi fortsatte att prata en stund och efter ungefär en timme kom vi ut ifrån de största vägarna. Nu började vi iallafall att närma oss Bradford. Jag kände igen vägen, jag hade åkt den många gånger. Rachel tittade ut genom fönstret, hon såg glad ut. Hon hade ju aldrig varit i Bradford förut så det var ju något nytt för henne. Hon såg glad ut och det gjorde mig glad att hon ville träffa min familj.

När vi äntligen kom fram var det ganska sent på kvällen, det hade varit mer trafik än jag trott och tagit nästan fyra timmar. Både jag och Rachel var ganska trötta, det blir man ju av att sitta i en bil så länge. Jag parkerade bilen utanför huset och tittade ut på det. Gud vad jag hade saknat Bradford och min familj. Jag betraktade Rachel som tittade på huset.
“Wow, this is so elegant, and huge” sa hon och vände leendes blicken mot mig.
Jag log.
“I’m glad you like it. Now let’s get in before my sisters come and attacks us in the car” sa jag och vi klev båda ur bilen och tog allt vårt bagage.
Vi gick fram till dörren och jag ringde först på ringklockan för att sedan bara gå in.
“Zayn!” hördes en röst och snart var jag i min mammas armar. Jag kramade glatt tillbaka, jag har verkligen saknat henne hur mycket som helst. Självklart de andra också, men jag och mamma har alltid haft ett särskilt band. Rachel stod bakom mig och såg lite smått bortkommen ut så jag tog hennes hand och tittade på mamma och alla mina syskon som nu hade kommit in till hallen.
“This is Rachel, my girlfriend” sa jag med ett stort leende och min mamma klev fram och gav Rachel en varm kram. Rachel kramade tillbaka och våra blickar möttes. Hon log lite och jag log bara tillbaka.
“I’m Patricia, but you can call me Trisha” sa mamma vänligt till Rachel.
“I’m Rachel, and I guess you can call me Rach if you want” svarade Rachel glatt.
“Welcome to Bradford Rachel. This is Doniya, Waliyha and Safaa, you have probably already heard about Zayn’s lovely sisters” sa mamma och vände sin blick mot mig med ett leende.
Jag himlade med ögonen och bara väntade på att min mamma skulle kläcka ur sig något pinsamt. Men Rachel log bara mot mina syskon.
“Now come on in guys, the food is soon ready and Yaser will be home soon” sa mamma och gick ut i köket igen.
Jag log för mig själv, det skulle bli kul att träffa pappa igen. Det hade varit längesen. Rachel och jag tog av oss skorna och lämnade väskorna i hallen. Rachel tittade runt i hallen och stannade till vid väggen där det hängde en massa foton på hela vår familj. Hon skrattade och pekade på ett foto på mig från när jag var liten.
“That’s you Zayn, isn’t it?” frågade hon roat och jag skrattade lite.
“Yes, it is. Don’t laugh” svarade jag och tittade på Safaa som kom gående emot oss.
“Have you said hi to Rachel?” frågade jag och hon skakade på huvudet och log ett sött leende mot Rachel.
“I’m Safaa” sa hon och försvann sedan in i köket.
Rachel tittade på mig.
“She’s so cute!”
“Oh she can be mean too, trust me” sa jag medan vi styrde våra steg emot köket.
“Do you need help with anything?” frågade Rachel artigt till min mamma.
“No thanks, I’m fine” svarade hon med ett leende.
“Why don’t you show her around the house, Zayn?” frågade hon efter ett tag. Jag nickade och tog Rachels hand i min och gjorde min väg mot vardagsrummet.
“So this is the living room” sa jag och gjorde en gest mot soffan.
“I can see that” sa Rachel leendes och jag skrattade lite.
“My mum insisted to this even if I actually wouldn’t need to show you around” sa jag och himlade lite med ögonen.
“Can I see your room now?” frågade hon sedan och jag nickade och gick upp för trappan. Jag öppnade första dörren till höger och lät Rachel gå in. Hon kollade runt och log.
“A typical boy room” sa hon och gick fram till mitt lilla skrivbord med en massa papper på.
“A typical boy room?” sa jag fast det lät mer som en fråga.
“Yeah, blue walls and a bit messy” sa hon och flinade. “But I like it” fortsatte hon snabbt. Hon gav mig en liten kyss och återgick sedan till att kolla på mitt skrivbord.
“These are really good. Have you painted them?” frågade hon och visade en av d teckningar jag gjort. Jag log lite blygt mot henne. Att rita var något som jag verkligen gillade men jag hade knappt tid för det nu när jag var så känd och hela tiden var på turné. Det var ändå något jag saknade och när jag väl var hemma så brukade jag rita en hel del.
“Yeah, I have” svarade jag och ställde mig närmre henne.
“Wow, I didn’t know that you could paint” sa hon imponerat och kollade på några fler av mina teckningar.
“Well, I guess I just never got to tell you or show you. Maybe I could paint you someday” sa jag med ett leende och mötte min blick.
Hennes ögon glittrade i halvmörkret i mitt rum.
“That would be amazing, and really fun. Feels like titanic a bit” sa hon och satte sig på min säng.
Jag skrattade kort.
“Yes, but with your clothes on!”
Hon gav mig en blick och log snett.
Just då hörde vi mamma ropa.
“The food is ready!”

RACHELS PERSPEKTIV
Min blick flackade mellan alla runt omkring mig. De var alla så sjukt snälla, precis som Zayn. Jag hade precis träffat hans familj men jag gillade dem redan.
“So, Rachel we thought you could share room with Zayn cause the couch isn’t always that comfortable” sa Trisha och jag nickade.
“Sounds good” sa jag och tittade på Zayn som bara log mot mig.
“So how’s London then? We haven’t been there for a quite long time now” sa Yaser, Zayns pappa.
“It’s amazing. I mean I’ve always lived there but now I got my own house and stuff” sa jag glatt.
“But actually we’re more in eachothers’ houses than in our own” tillade jag sanningsenligt och Zayn nickade.
“True”
“I saw Zayn’s paintings by the way, they were really good ones” sa jag och tittade på Zayns mamma och pappa.
Zayn rodnade lite, något som han inte brukade göra.
“They’re not that good” sa han och lade betoning på that.
“Yes, they are Zayn” sa jag och vände blicken mot honom igen.
Trisha log mot honom.
“Now take the credit Zayn, you are good” sa hon.
“Okay, change subject” sa han och vi andra skrattade lite.
Jag log stort. Här trivdes jag redan.
“What are you two planning on doing when you’re here in Bradford?” frågade Yaser och kollade på mig och Zayn.
“Well, I want to get to know you better” svarade jag leendes och kollade på Zayns systrar som log mot mig.
Doniya tittade exalterat på mig.
“You like clothes and stuff, right?” frågade hon glatt.
Jag nickade och skrattade kort.
“Who doesn’t?”
“Well, I have an amzing idea that can make you laugh your butt of” sa Waliyha med ett flin.
“Really, what?” frågade jag glatt.
“I can’t tell you here” sa hon och kollade på Zayn.
“I have a feeling that this is not going to end well” muttrade Zayn och vi andra skrattade.

---

Kapitel 28, REDAN!! Det känns som om det var förra veckam som vi började med den här novellen.. :P Nä, men vad tycker ni om kärleksparet? Eftersom de är så lyckliga nu så kommer vi nog snart att förstöra det med lite drama.. :P Mohahaha, nä men ni får se vad som händer. Vill jättegärna ha era åsikter, det betyder såhäääääääääääääääääär (kan hålla på ett tag till) mycket! :D Imorgon så kommer även del 3 till Still The One, så glöm inte att kolla in då och släng gärna in en kommentar :) 

Ha det gött, //Josefin xxx