Summer Love - del 7

| Postat i: Summer Love
Tidigare:

Jag hade alltid varit bra på att läsa personer men Kimberly var extra lätt. Hon var som en öppen bok. Jag förstod inte att ingen ur hennes familj hade märkt något. Allt var ju uppenbart. Men det kanske de gjorde, bara att de inte ville visa det för någon annan. Iallafall så såg det ut som om den där tjejen höll på hur många tankar som helst och inte vågade visa sina känslor för någon. Om jag bara vetat hur rätt jag faktiskt hade.


KIMBERLYS PERSPEKTIV

Efter någon timme så satt alla vuxna och pratade om något oerhört ointressant. Politik. Då tog jag det som min chans att försvinna upp på mitt rum och inte komma ner igen förrän gästerna skulle gå hem. Mamma såg ju såklart att jag var på väg att gå någonstans och höll upp handen för att visa att jag skulle stanna.

“Where are you going?” frågade hon mig.

“To my room” svarade jag och började gå mot trappan men avbröts av att mamma ropade på mig.

“Then you can show Liam, Ruth and Nicola around the cottage” sa hon och jag suckade.

“Mum, they have also a cottage. I don’t think it is so much difference between them” sa jag och hon spände bara blicken i mig.

“Kimberly, just show them around please” sa hon och jag himlade med ögonen samtidigt som jag nickade. Jag såg Noah flina mot mig och jag räckte bara ut tungan mot honom innan jag började gå upp till övervåningen med Payne-barnen i släptåg.


“Umm, this is Emma’s room I think” sa jag och öppnade dörren till vad jag trodde var hennes rum. Och mycket riktigt det var det. Hon hade redan gjort det till hennes för på väggen hängde det 1D-posters.

“Yeah, she’s a fan of your band Liam” förklarade jag och han nickade leendes.

“I see” sa han och de alla kollade runt. Nästa rum vi kollade i var Noahs. Det var nästan lika stort som Emmas fast med bruna väggar istället för gråa. Kläder låg på golvet och det såg ut som om han hade öppnat resväskan och tömt ut innehållet direkt på golvet. Vilket han förmodligen gjort. Sängen var ju såklart obäddad och det stank axe parfym.

“So, that’s all. Let’s go down to the others again” sa jag och Nicola och Ruth nickade innan vi började gå neråt.

“Your room then?” frågade Liam vilket fick mig att vända mig om. Jag kollade mot Ruth och Nicola som redan hade försvunnit ner och suckade. Nu var jag tvungen att visa honom mitt rum.

“Umm, it’s not so much to see in there” sa jag och tänkte på allt som låg framme på ett bord som fanns där inne. Om han skulle se det så skulle han säkert säga till mina föräldrar och jag skulle inte få vara utanför deras sikte under hela sommaren. Något som jag absolut inte ville.

“Come on, I bet it’s a girly room with Justin Bieber posters everywhere” sa han retsamt och flinade lite.

“I don’t have posters of Bieber! What kind of girl do you think I am?!” utbrast jag och satte armarna i kors över bröstet.

“Well I don’t know, why don’t you tell me about yourself?” sa han och ryckte på axlarna samtidigt som han log mot mig. Jag suckade och himlade med ögonen samtidigt som jag kände suget av en cigg. Jag kollade bort mot mitt rum och sedan på Liam igen.

“I umm I’m just going to fix a thing. You can go down to the others” sa jag och skyndade mig bort mot mitt rum. Jag gick in och stängde dörren bakom mig. Jag kollade runt och min blick fastnade på bordet där det låg droger och cigaretter. Jag lade snabbt ner allt i min väska förutom ett paket cigg. Hur kunde jag vara så dum att jag inte lagt undan allt innan jag lämnade rummet? Någon i min familj kunde ju bara komma in och se allt. Gud, jag måste bli mer försiktig, tänkte jag samtidigt som en suck for ur min mun.


Jag gick ut på den lilla balkongen som tillhörde mitt rum och tände på en cigarett. Jag drog ett djupt bloss och kollade ner från balkongen. Jag kunde se in lite i köket och såg min mamma skratta åt något Karen sagt.

“You shouldn’t do that” hördes en röst bakom mig. Jag vände mig om och mötte Liams blick. Jag försökte så diskret som möjligt att dölja min cigarett som jag hade i min högra hand.

“Do what?” frågade jag och försökte låta så oskyldig som möjligt.

“Smoke. It’s not good for your health” sa han och tog sedan ifrån mig min cigarett.

“What are you doing! It’s my life! You can’t just burst in here and tell me what to do and not to do. And then you take my ciagrette and stubbing it out!” röt jag argt och kollade på den nu fimpade cigaretten som låg på marken. Jag tog fram mitt cigarettpaket ur min ficka och skulle precis tända på en ny cigarett när Liam stoppade mig genom att lägga en hand över paketet.

“Come on Kimberly, you know that it’s not good for you” sa han och kollade in i mina ögon.

“I don’t care what you think and you shouldn’t care about me. No one else does” sa jag och ångrade genast det sista jag sa.

“What do you mean by that? And Kimberly, it’s easy to see how messed up your life is” sa han och satte armarna i kors.

“Of course you would say that” muttrade jag och slog i hans axel när jag gick förbi honom för att gå ner igen. Trodde han verkligen att jag skulle sluta röka bara för att han försökte hindra mig en gång. Om han bara visste hur bra det faktiskt fick mig att må och hur dåligt jag mådde i vanliga fall så skulle han nog säga något helt annorlunda. Men hans ord klistrade sig fast i min hjärna; “It’s easy to see how messed up your life is”. Hur visste han att jag hade ett dåligt liv. Var han någon jävla gud som kunde ta sig in i andras tankar? Och jo tack Liam, jag vet redan hur “messed up” mitt liv är. Han var precis som alla andra. Han sa att mitt liv var tilltrasslat. Hur hade han ens mage till att säga något sådant? Även om jag själv visste att jag inte hade det bästa livet så betydde det inte att jag blev glad av att höra det från andra. Det han hade sagt hade gjort ont. Precis som alla andra ord som jag blev tillsagd varje dag. Nej, Liam skulle jag inte spendera någon mer tid med. Oavsett vad mina föräldrar sa.


LIAMS PERSPEKTIV

Jag kollade på Kimberly när hon surt gick förbi mig. Varför hade jag sagt att hennes liv var en enda röra? Jag hade ju sett tidigare hur sårad och ensam hon sett ut. Blicken hon hade gett mig innan hon gick gav mig dåligt samvete. Hon hade sett sårad ut och som om hon ville slå till mig. Men det enda hon hade gjort var att gå in i min axel och sedan försvinna ut från hennes rum. Men det som fick mig att stanna kvar på balkongen var vad hon hade sagt. “No one else does” vad menade hon med det? Hon hade ju en familj som brydde sig om henne. Det såg jag på hennes mamma. Hon hade kollat stolt på Kimberly när hon berättat om att hon studerade och skulle börja sitt sista år till hösten. Men varför hade hon då sagt så? Att ingen brydde sig om henne. Frågorna cirkulerade runt i mitt huvud men det var bara en person som kunde svara på dem. Kimberly. Men efter vad jag förstått så ville hon nog inte prata med mig. Om ens se mig. Jag suckade och drog en hand över mitt hår som var mer som en längre stubb. Väldigt smidigt gjort Liam, berömde jag mig själv sarkastiskt.


Efter några minuter så gick jag också ner till de andra. Jag satte mig ner på min plats igen bredvid Emma som log mot mig. Det förvånade mig faktiskt hur hon kunde hålla sig så lugn omkring mig. Det gladde mig. Jag orkade inte med någon som skrek i mitt ansikte så fort jag sa eller rörde på mig. Det var lite därför jag hade tackat ja till den här resan. Efter ett helt år av turnerande så hade vi fått ledigt i tre månader och lyckligtvis så var det under sommaren. När mamma frågat mig om jag ville hänga med ut hit så hade jag först tvekat. Men sedan när hon sagt att de andra killarna kunde komma och hälsa på så hade jag tackat ja. Det hade aldrig gått att vara ifrån Louis skämtande i tre månader. Harrys flörtande, Zayns fåfänghet och Nialls matvanor. De var en vardag för mig men såklart var det skönt att vara ifrån dem ett tag också. En till anledning till att jag sa ja till resan var att jag inte längre kunde spendera så mycket tid med min familj och därför betydde den här resan mycket för mig.


Jag mötte Kimberlys blick som kollade surt, sårat och argt på mig. Jag försökte ge henne en förlåtande blick men hon ignorerade den bara. Jag suckade och min pappa kollade på mig.

“What is it?” frågade han och jag fick allas blickar mot mig.

“Nothing, just tired” svarade jag och log smått. Han nickade innan de började prata igen. Tydligen så var det något väldigt intressant eftersom de skrattade då och då. Jag tog en klunk av min cola som fortfarande stod på bordet. Plötsligt ställde sig Kimberly upp med uppspärrade ögon som om hon kom på eller glömt något.

“What is it, honey?” frågade hennes mamma henne och kollade en aning oroat på henne.

“Nothing, I-I just need to go to the bathroom” sa hon och skyndade sig ut från köket. Hennes mamma verkade köpa det hon sa. Men jag såg tydligt att det inte stämde. Vad var det hon dolde egentligen? Jag hade lust att gå efter henne och kolla vad hon skulle göra. Men jag visste att det bara skulle se ut som om jag snokade och hon skulle förmodligen bli ännu surare på mig. Vilket jag inte ville. Så jag stannade på min plats. Men det betydde inte att jag inte skulle lista ut vad hon döljde längre fram. Jag hade snabbt insett att hon var ganska ensam av sig och jag trodde att hon skulle behöva någon att prata med. Den personen skulle jag gärna vara.
Vi har sagt det förut och vi säger det igen. Vi ser era IP-adresser oavsett om ni/du har olika namn. På förra kapitel fick vi minst 7 kommentarer från en och samma person (fast med olika namn) men vi valde att bara godkänna en. Asså det är jättekul att du/ni kommenterar men bara för att det är från en och samma person så gör det inte att vi uppdaterar snabbare. Vi godkänner bara en kommentar från varje ip-adress. Vi är väldigt tacksamma om ni följer detta! :) 
 
Aja, minst 7 kommentarer för att få nästa del :) 
 
//Josefin & Frida ♥♥♥

jätte bra. jag tycker Liam är så snäll som bryr sig. hoppas allt ordnar sig. jätte bra.

Bra! <3 ♥

Ja det är jag :) Men det är från olika personer :) Mina kompisars internet krånglar mycket och dom vill liksom jag ha nya delar så dom vill visa sin åsikt :) så dom har läst och kommenterat från min iPad :) Men det är bara en som inte har något internet nu :) hoppas ni förstår men det ska inte upprepas :) Kram

Svar: Haha okej, då vet vi :)
ettdstories.blogg.se

Och förresten delen var jätte bra :)

Hoppas Liam lyckas hjälpa henne :)

Jätte bra del ^^

Jätte Bra del!! Längtar tills nästa!!

Meeeeeeeeer




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: