Väldigt tidigt på morgonen kom jag hem från festen. Jag stumplade upp för trappan med mina pumps i handen. Jag hickade gång på gång och hörde pip i mina öron efter all musik. Jag höll ett stadigt grepp om räcket och gick långsamt uppåt. Jag visste redan nu att jag skulle ha värsta baksmällan imorgon eller ja idag, vilket kanske inte var så smart. När jag kom upp för trappan så började jag min väg till mitt rum. Jag höll mig nära väggen och när jag kom fram till den dörr som jag trodde ledde till mitt rum så öppnade jag den snabbt och stängde den sedan, kanske lite för hårt. Jag letade efter knappen som tände lampan och efter ett tags fumlande fann jag den. Ljuset spred sig i rummet och det fick mig att kisa på ögonen.

"Kimberley, what are you doing in my room?" hörde jag en röst från sängen säga vilket fick mig att hoppa till av rädsla.

"Gosh Noah, you scarrrreed meeee" muttrade jag men slog handen för munnen när jag nu insåg att han visste att jag var full.

"Seriously Kimberly? How much did you drink?!" utbrast Noah och ställde sig upp från sängen. Han kom fram till mig och lade sina händer på mina axlar.

"Just a bit" svarade jag och ryckte på mina axlar.

"Let's take you to your room" muttrade han.

"No, I don't want to sleep alone. Can I stay here with youuuu?" frågade jag och han suckade innan han nickade. Han gick fram till sin garderob och tog fram en t-shirt som han kastade till mig.

"Let's get you out from that dress" mumlade han.

Efter några minuter var klänningen av och jag hade nu på mig Noahs tröja som var väldigt stor. Vi lade oss ner bredvid varandra i sängen och så fort mitt huvud landat på kudden så somnade jag.

Det dunkade överallt. Hela min kropp värkte och trots att mina ögonlock fortfarande var slutna hade jag lyckats märka att det var ljust inne i rummet. Jag vägrade att öppna dem och hade envist bestämt mig för att jag skulle somna om, för det behövde jag verkligen. Men tydligen ville inte resten av min kropp samma sak, för det gick bara inte. Jag muttrade något och kände genast hur det högg till i halsen. När jag svalde för att se hur illa det var den här gången kändes det bokstavligt talat som tusen knivar som skrapade emot min hals, alla på samma gång. Jag ångrade gårdagens utgång men samtidigt inte, jag hade ju vetat att det skulle kännas så här idag. Men det hade bara varit så värt det i stunden, just då hade jag velat det mer än något annat. Trots det så var det en del i mig som ångrade mig, för jag mådde verkligen skit. Tur att jag iallafall kunde stanna i sängen hela dagen idag... Trodde jag.

“Kim, wake up for the thousandth time before mum or dad see you like this.” Jag hörde Noahs irriterande röst bredvid mig försöka kommunicera med mig men jag tryckte bara min kudde emot ansiktet och vägrade att öppna mina ögon.

“Come on, I’m serious” fortsatte Noah medan jag försökte att ännu en gång stänga ute honom. När han inte fick någon reaktion kände jag tyngden lätta ifrån sängen och jag drog ut ett lättat andetag i hopp om att han hade gett upp och gått därifrån. Men tyvärr så hade jag fel om det där, väldigt fel.

“I’m doing this for you, so get up” Nu lät Noah riktigt irriterad och jag hann inte reagera på att han fortfarande var kvar i rummet innan mitt täcke och kudden jag höll för mitt ansikte rycktes bort av ett par starka armar som jag var övertygad om tillhörde min irriterande storebror. I ren chock öppnade jag ögonen men fick snabbt kisa väldigt mycket. Det stack i mina ögon och jag ville förevigt vara kvar i mörker. Jag såg Noah sitta på sängen bredvid mig med ett nöjt ansiktsuttryck.

“Finally, Kim. Get up and fix yourself so that you look somewhat okay, if you don’t want them to find out.” Jag jämrade mig bara till svar och kände ännu en gång att min hals gjorde fruktansvärt ont, ett tecken på att jag inte borde prata. Men jag hade tydligen ingen egen vilja, för snart kände jag Noah ta tag i min handled och dra mig upp så att jag satt upp i hans mjuka säng.

“We’re going to the coast today, have you forgot? Are you seriously out of your mind, coming home three in the morning and being so damn drunk when you’re going up at eight? Get yourself together, now!” Noahs hårda ord fick mig att vakna till. Kusten, idag? Shit, shit, shit. Det var ju idag vi skulle till kusten, men med all alkohol och alla droger som hade flödat genom mitt blod för några timmar sedan hade jag lyckats att glömma bort det. Inte för att det faktiskt förvånade mig, jag var ingen person som kom ihåg saker särskilt bra.

“Get yourself ready, I’ll be in the kitchen” sa Noah och gick ut ifrån rummet. Han drog försiktigt igen dörren efter sig och jag ställde mig smärtsamt upp. Jag mådde inget vidare, men jag visste bättre än att försöka övertala mina föräldrar att få stanna hemma samma dag som vi skulle åka. Det gjorde fortfarande ont att titta med helt öppna ögon, men jag tvingade mig själv att göra det. Kanske kunde jag sova bort tiden med några smärtstillande tabletter och min musik i öronen, det var iallafall vad jag hoppades på.

Det som jag hatade mest med familjeresor var egentligen bilresorna, inte själva vistelsen. Noah brukade alltid somna i bilen och han snarkade värre än någon annan jag kände, han gjorde verkligen det. Men Emma var nästan värre, för hon ville alltid sätta på sina One Direction-skivor och det var ärligt talat ganska tröttsamt. Inte för att jag hatade musiken på något sätt, men det blev väldigt tröttsamt att höra samma låtar om och om igen. Och min mamma och pappa pratade alltid på om allt roligt vi skulle göra tillsammans som den stora fina familjen vi var, enligt dem. Och de där roliga sakerna var bara roliga enligt dem, det var inget som jag gillade att göra. Jag gillade att vara för mig själv, kanske var det för att ingen ville vara med mig och jag var van vid att det var så. Och jag var rätt säker på att denna semestern inte alls skulle skilja sig ifrån alla andra familjesemestrar vi hade haft genom åren.

Jag tittade ner Noahs stora grå tröja som nu var skrynklig efter att jag hade rullat runt i den. Det var tur att den var pösig och mycket för stor för mig, då hade han iallafall inte kunnat skymta min tjocka mage lika tydligt. När jag skulle gå ut ur hans rum höll jag på att trampa på min svarta klänning jag hade haft igår som låg på golvet. Jag tänkte aldrig ta på mig den igen, den var för tajt och jag kunde ju inte riskera att någon annan såg mitt fett som hängde på magen. Jag tog upp klänningen och öppnade Noahs dörr så ljudlöst jag kunde i hopp om att ingen skulle märka mig. Som tur var så var korridoren tom och jag gick rakt över till mitt rum som låg mittemot Noahs. Efter många om och men hur jag skulle göra för att se så fräsch ut som möjligt kom jag fram till att sätta upp mitt toviga blonda hår i en knut och dra på mig ett mina favoritjeans ihop med min vita mysiga hoodtröja. Håret behövdes säkert tvättas men det var inget som jag brydde mig om; och inget som jag trodde att jag hann med iallafall. Ärligt talat orkade jag inte bry mig, mitt huvud gjorde så ont ändå. Jag slängde slarvigt i säkert halva min garderob i min resväska, jag hade packat igår men inte särskilt mycket för jag hade helt enkelt inte orkat. När jag hade fått med mig allt jag trodde att jag behövde så släpade jag ner den nu tunga väskan för trappan. Väl där nere dumpade jag den i hallen och styrde mina steg in i köket. Jag visste att jag skulle få frågor om vad jag hade gjort igår kväll och tänkte försöka vara trevlig även om mitt humör inte direkt var det bästa. Jag hoppades faktiskt att alla redan hade ätit frukost och att jag kunde sitta i lugn och ro, men jag visste också på att jag samtidigt hoppades på för mycket. Och mycket riktigt, när jag kom in i köket satt såklart hela min familj där och åt. De samtalade glatt, som om min morgon inte kunde bli värre men en massa röster plus min värkande kropp.

“Hey Kimberly. You look tired, slept bad?” frågade pappa medan jag slog mig ner bredvid honom. Jag öppnade munnen för att svara men kände hur det högg till i halsen.

“I feel bad, have a sore throat” lyckades jag få fram utan att se alltför plågad ut, hoppades jag iallafall. Det högg till i hela min hals efter all vodka och annat jag hade druckit och jag ville aldrig någonsin mer öppna munnen igen och säga ett endaste ord till.

“Aw honey, you can sleep in the car to the coast. It’s quite a bit to drive” sa mamma och tittade omtänksamt på mig. Jag nickade bara till svar och tog emot den rykande heta kopp kaffen hon sträckte mig. Snart återgick deras samtal till vår resa vi hade framför oss, en hel jäkla sommar i en stuga vid havet. Hemskt, enligt mig. Mina så kallade kompisar som jag festade med fanns inte där och jag skulle inte känna någon, förutom min familj. Jag förstod inte varför jag var tvungen att följa med, havsmat gjorde väl bara att man gick upp i vikt ändå. Och det var något som jag verkligen inte behövde göra. Jag hade en känsla av att detta verkligen inte skulle bli en bra semester alls. Jag visste inte riktigt varför, det bara kändes så.

Snart nog satt jag intryckt i en bil mellan mina två syskon. Jag hade blivit tvingad att ta mittenplatsen för att de andra totalvägrade båda två. Jag kände mig extremt tjock och inklämd där jag satt mellan en sovande och snarkande storebror, och en extremt pratig och jobbig lillasyster som fick bestämma över musiken i bilen. Vad skulle detta bli för en sommar? En riktig skitsommar, det var vad jag var säker på. Varför kunde jag inte bara ha fått stanna hemma, vad var det med mina föräldrar och familjesemestrar egentligen? Jag försökte sova men det var verkligen hopplöst och jag kunde inte hjälpa att jag kände att allting var dåligt just nu. Snart började regnet att smattra emot bilrutorna och jag suckade tungt för mig själv.

Vår semester tillsammans hade knappt börjat, och jag önskade redan att den skulle ta slut.

God kväll allihopa! Vi valde att lägga upp ett kapitel även fast vi inte fått tillräckligt med kommentarer på det förra. För det blir sp tomt här och vi vill gärna uppdatera ofta. Dels för att vi inte vill tappa läsare men också för att vi själva vet hur det känns att vänta på att någon ska uppdatera. 

Till nästa del hoppas vi att ni kommenterar bättre! Vi vill inte låta deseperata eller något men vi lägger ner mycket tid på våra kapitel och nu på sommaren när man är ledig så uppdaterar vi ofta iallafall. Därför skulle vi vara väldigt tacksamma om ni slängde in en kommentar. Det tar två sekunder! Aja, minst 7 kommentarer för att få nästa del! :)

Sedan undrar vi om det är någon av er läsare som vet någon eller som själva gör gratis bloggdesigner? Vi har som sagt mailat hon som gjordevår förra design för snart en vecka sen men inte fått något svar. Så om ni gör designer eller vet någon som gör det (gratis) kommentera gärna det :) 

Ha det bäst! //Josefin & Frida ♥♥♥