"Let's take some pictures of us" sa jag leendes och kollade på Kimberly.

"Only if you promise to not show them to anyone" sa hon och jag nickade. Jag tog kameran framför oss och vi log mot den. Vi tog en massa andra bilder också. Bland annat en på när jag pussade Kimberly på kinden och hon räckte ut tungan. En annan förställde oss två där vi gjorde peace-tecknet och duckface. Men min favorit var nog den sista. Där hade jag böjt mig fram mot henne och stulit en kyss samtidigt som jag tagit kort. Vi båda hade stängda ögon och Kimberlys armar var runt min hals.

"This will be my new background" sa jag och satte bilden på vår kyss som bakgrund. Ett leende spred sig på Kimberlys läppar samtidigt som hon kollade på bilden.

KIMBERLYS PERSPEKTIV

FROM: Batman <3

Good morning my love! <3 I hope you're not busy today because I have a surprise for you :D be at my house in 30 minutes xx

Smset som Liam nyss skickat fick mig att börja le. En överraskning satt aldrig fel och när jag nu skulle spendera dagen med Liam var det mycket bättre. Jag tog på mig ett par jeans och en t-shirt. Trots att solen sken så hade jag inte lust att ta på mig shorts. Visst, Liam hade sett mig i bikini men då hade jag varit tvungen. Och vem visste vem jag kunde träffa när jag var ute. Jag hade inte lust att få någon elak kommentar slängd mot mig. Utan någon mer eftertanke så drog jag på mig mina jeans och ett linne. Jag gick sedan ner i köket och tog ett äpple.

“I’m going out with Liam” sa jag till mina föräldrar som satt vid köksbordet. Pappa satt som vanligt och läste tidningen och mamma läste en bok.

“Okay, have fun honey. And don’t forget to be home by four because we’re going to Karen then” sa mamma innan jag gick ut från stugan. Solen sken, men det var lite blåsigt så jag var ändå nöjd med mitt val av att ha valt jeans.

Snart var jag framme hos Liam och när jag knackade på så var det han som öppnade. Han log stort mot mig och drog in mig i en kram.

“Hi” sa han i mitt öra drog mig närmre honom.

“Hey” svarade jag och kramade honom hårt tillbaka. Efter en stund drog vi oss ifrån varandra och Liam tog på sig sina skor. Jag tog detta som en chans att studera honom lite. Han hade på sig en grå t-shirt och ett par vanliga jeans. Håret var som vanligt lite stylat och ja, han såg väldigt snygg ut.

“Ready to go?” frågade han och jag nickade. Han tog min hand i sin och en picknick korg i den andra som jag inte märkt förrän nu. Han stängde dörren om oss, tog på sig sina solglasögon och ledde mig sedan mot hans baksida.

“Where are we going?” frågade jag och han kollade på mig med ett leende.

“To a place I found earlier” svarade han bara. Ja, det sa ju mycket. Liam drog in mig på en stig i skogen som fanns bakom hans stuga och lade en arm om mig.

“I almost forgot to tell you how beautiful you look today” sa han och pussade mig på kinden. Jag log mot honom samtidigt som en rodnad spred sig på mina kinder.

“Thank you, you don’t look too bad yourself either” sa jag och han skrockade lite.

Efter några minuter var vi framme vid en glänta där det stod en stor ek i mitten och en liten paviljong längre bort.

“Wow, it’s beautiful” sa jag och kollade mig omkring. Blommor och  buskar växte här och var och solen lös in genom träden. Det såg verkligen ut som en scen från en film.

“I know right” instämde Liam och ställde sig nära mig. "Let's go to the pavilion" sa han och jag nickade. Vi satte oss på en bänk inne i paviljongen och Liam tog fram mat från korgen han hade med sig. Mina ögon vidgades när jag såg att han hade med sig vattenmelon. Jag tog snabbt åt mig en bit som jag började äta på. Liam kollade leendes på mig och tog fram två glas som han fyllde med mineralvatten.

"I see you like watermelon" sa han och jag skakade på huvudet.

"Like is an understatement, I love it" sa jag och han skrattade lite.

"Save some to me" sa han och jag skakade på huvudet.

"Nope, these are mine. Find your own watermelon, toy-story-lover" sa jag retsamt och flinade. Han skakade skrattandes på huvudet.

"Pretty please, just one bite" sa han och gjorde hundvalpsögon och putade med underläppen.

"Fine" suckade jag och gav honom en bit. "But only because I'm so kind."

"The kindest person ever" stämde Liam in och tog ett stort bett av sin bit. "Now come here" fortsatte han sedan och lade ner det sista av sin bit på bordet. Han slog ut med armarna och jag kröp glatt in i hans famn. Mina armar fann sin väg runt hans nacke och hans omkring min midja. Jag inhalerade hans doft som luktade så gott. Hans händer förflyttades från min midja upp till mina axlar och sedan var hans händer på mina kinder. Han kollade djupt in i mina ögon och log smått.

"Are you going to kiss me or not?" frågade jag efter en stunds stirrande.

"You just had to ruin our moment, didn't you?"

"Yup."

"But yeah I was going to kiss you."

"Then do it" och precis efter jag sagt det så kände jag Liams mjuka läppar mot mina. Kyssen var långsam och passionerad och fjärilarna i min mage dansade som sjutton. Liam lade sina händer på min rygg igen och pressade samman våra kroppar mer. Ett leende spred sig på mina läppar medan jag flätade samman våra fingrar. Allt jag kunde tänka på nu var Liam, och alla dåliga tankar var långt, långt borta. Han var min säkra plats, en vägg jag stadigt kunde luta mig emot utan någon som helst risk för att falla. Han hade fått mig att ändra min åsikt helt om kärlek.

“You know, I used to think that love was meaningless” sa jag och strök min ena hand längs hans arm. Liam tittade undrande på mig, som om jag hade sagt något knäppt eller så.

“Why? Love is the key to everything. It brings people together, and being loved is the best feeling in the world” sa han som om det var den mest självklara saken i hela världen. Men för mig, så var det faktiskt inte så.

“Well, after all the drama with Victoria and Will, it became hard to believe that someone could ever love me. I used to ask myself that.” Vårt samtal hade just tagit en ny vändning och jag kom på mig själv med att ännu en gång bekänna saker för Liam som jag inte hade sagt till någon annan. Men det var det som var det konstiga med Liam, när jag var med honom slank saker bara ur mig, saker som jag hade stängt inne längst inne i mitt hjärta. Kanske var det för att han brydde sig och ville veta när ingen annan gjorde det. Visst kunde jag väl inte klandra min familj för att veta när jag hade gjort mitt bästa för att dölja alltihop, men de hade heller aldrig märkt att något var fel. Jag antog att jag var bra på att bygga murar omkring mig, att ljuga och få folk att tro att allting var bra fast det egentligen var piss. Ja, för alla utom Liam då. Han såg rakt igenom allt det där och såg mig för den jag verkligen var, inte för vad alla andra trodde att jag var. Jag var ärligt talat lite trött på att alla bara antog och trodde att allt skulle vara så bra, att de antog att jag mådde bra. Det gjorde inte Liam, och han tvingade mig inte att känna så heller. Men hans ord om att hjälpa mig igenom allt värmde verkligen, och det betydde mycket för mig.

“Kim?” Liams mjuka röst bröt snabbt mina tankar och fick mig att sakta komma tillbaka till verkligheten. Jag skakade lätt på huvudet och log lite medan jag mötte Liams blick.

“You spaced out again” sa han och log tillbaka. Jag tittade urskuldrande på honom och tittade ner på våra sammanflätade händer.

“Sorry, didn’t mean to. It’s just, I have so much to think about. Did you say something? I’m listening now, I promise” lovade jag och stoppade undan alla tankar långt bak i mitt huvud. Jag ville bara tänka på Liam, för allt som hade med honom att göra gjorde mig glad.

“No, that’s alright. You know you can share your thoughts with me” svarade Liam med ett litet leende.

“I was just thinking about, how everyone else like, think and expects I’m okay. You’re the only one who doesn’t” Jag klämde ett hårdare tag om hans hand, detta var jobbigt för mig.

“Look, I know it’s hard, I know that. But I’m here. And you don’t have to ask yourself if someone loves you, because I’m pretty sure the answer of that question is yes” sa Liam utan att släppa min blick ens för en sekund. Men jag suckade bara, för jag visste redan vad eller vem han syftade på och det var inte så jag hade menat.

“I didn’t mean my family, Liam. I didn’t mean that kind of love” sa jag och riktade min blick emot väggen som framför oss här inne i paviljongen. Jag hade inte tänkt på förrän nu att den var full med blommor, vilket var väldigt fint men som jag inte kunde uppskatta just för stunden.

“Well, I didn’t mean that kind of love either” Jag kände Liams hand ta ett mjukt tag om min haka och rikta mitt ansikte emot hans så att våra blickar ännu en gång möttes. Ett osäkert leende spred sig på mina läppar när jag insåg vad jag trodde att han menade, även om jag på samma gång hade väldigt svårt att tro att han faktiskt menade det jag trodde han gjorde. Liam öppnade munnen igen för att säga något, och tittade djupt in i hans ögon och väntade på att han skulle börja prata.

“I know we haven’t known eachother for long, but.. When I look at you, it’s the most beautiful sight I’ve ever laid my eyes on. You make my heart beat so fast whenever you’re near me. When we kiss, it’s like everything else doesn’t matter anymore. I want you to see yourself like I do, because in my eyes you’re so wonderful and I wish everyone could see and know that. I just wanna be with you, that’s what I want. And if that isn’t called love, then I don’t know what is.”