Jag satt förstummad på sängen. Det Liam nyss sagt var något som förvånade mig hur mycket som helst. Hur kunde en sådan snäll och omtänksam person ha blivit mobbad när han var yngre? Det gick liksom inte ihop. Liam tänkte på andra före sig själv. Jag kollade mot dörren som nu stod öppen. Liam hade nyss gått ut härifrån och båda två visste att jag snart skulle vara efter honom mot hans stuga. Jag kände mig skamsen på något sätt. Jag hade blivit sur på honom för något som han förstod bättre än alla andra. Om det var någon som kunde hjälpa mig så var det Liam. Varför hade jag inte märkt det tidigare? Jag drog in ett djupt andetag och ställde mig sedan upp. Jag visste vad jag var tvungen att göra och utan någon mer eftertanke så rusade jag ner för trappan och drog snabbt på mig mina skor innan jag sprang ut från stugan och sedan i den riktning som Liams stuga var i. När jag kommit några meter såg jag en kille gå långsamt på vägen. Jag saktade ner mina steg, något som Liam måste märkt eftersom han vände sig om mot mig. Han log smått och jag sprang rakt in i hans armar. Han omfamnade mig direkt samtidigt som jag lät de salta tårarna rinna ner för kinderna.

“I’m sorry Liam, I had no idea” mumlade jag medan mina armar snabbt fann sig runt hans nacke och mina händer trasslade in sig i hans mjuka bruna hår.

“It’s alright, I just want you to know that I really understand what you’re going through and I wanna help you the best I can” svarade han vilket jag inte kunde låta bli att le åt.

“You’re helping me a lot, with just being with me” sa jag och tog båda hans händer i mina. Liam tittade ner på våra sammanflätade händer och mötte sedan min blick. Och jag kände att jag hade gjort rätt val. Visst skulle folk kanske inte sluta mobba mig, men jag visste att Liam fanns vid min sida. Alla fina ord han hade sagt till mig, såklart att de spelade roll, men det var jobbigt när man fick så många taskiga ord kastade emot sig på en och samma gång. Då var en enda snäll person svårare att uppskatta, men jag gjorde mitt bästa med Liam.

“Well, it all started about a year ago” började jag och drog in ett djupt andetag. Liam och jag var nu i hans stuga på hans rum och jag hade bestämt mig för att berätta för honom hur min mobbning började. Jag kände mig skyldig till det eftersom Liam nyss hade berättat för mig att han blivit mobbad. “A rumour about me started in school, and well.. the rumour was that I had kissed my best friend’s then current boyfriend. I tried to explain to her that it wasn’t true beacuse it wasn’t. But she didn’t believe me. In the beginning I thought that she would just be angry with me for a week or so. But when my ex-boyfriend broke up with me I knew it was something much bigger. Just one week after the rumour had started I didn’t have anyone. People started calling me a slut and that I was a fat guy-stealer. In the beginning I didn’t care at all. The words didn’t get to me. But after a while it was too much and I couldn’t handle it. I had no one to talk to so I shut it all inside me. I started to believe what they were saying and everyday I would ask myself; ‘Why do I look like this? Why am I this fat’ so I did something that I’m not proud of.” Jag kände Liam kolla på mig och han tog min hand i sin.

“It’s okay Kim, you can tell me” sa han lugnt och jag nickade smått.

“I have bulimia, Liam” erkände jag och kollade ner på våra händer och Liam klämde åt min lite hårdare. “Please don’t think that I’m disgusting because I know that I am. But it’s better now. Since I got to know you it has been better. Your words are so kind and you’re so kind. I’m trying to not throw up any food, please Liam don’t think that I’m disgusting.”

“You’re not disgusting love, not at all. I’m glad you told me. But those pricks are so wrong. You’re really beautiful and not fat at all. Please babe, try not to listen to them” sa Liam och jag nickade.

“That’s what I’m doing, everyday. I’m fighting it, inside of me. But it’s... Hard. Because everyday I have to fight against all those thoughts and words and honestly, it’s been so bad that I tried to act like I was ill just so I could stay home from school. But when I met you... I don’t really know, but something changed. You made it seem like it was so easy, and I wanted to be like you. You’re so caring and I wish I could be, but the truth is that I don’t have anyone to be caring to, except you.” Allt jag sa just nu var saker som jag aldrig någonsin hade talat om för någon annan och på ett sätt kändes det skönt att lätta på hjärtat lite även om jag tyckte att det var jobbigt att prata om.

“I’m sorry it’s been like this, I don’t know why they’re such idiots when they don’t know the real you. But what I do know is that when I said you were beautiful, I really meant it. Both on the inside and the outside, you’re special to me and I don’t wanna lose you because of them.” Liams ord värmde djupt inne i mitt hjärta och fick mina kinder att bli lite rosa. Jag visste att han menade det han sa och jag skulle inte kunnat beskriva ens för någon hur underbart det kändes att han inte såg mig som alla andra såg mig.

“Thank you, this with relationships is hard to me and I don’t really know how to express myself, but I feel the same way about you” sa jag och såg ett leende sprida sig på Liams läppar.

“Kimberly, I promise to do my best to help you get better. I wanna show you how beautiful you are and that you don’t need bulimia to be happy” sa Liam omtänksamt medan hans tumme sakta smekte mina fingrar.

“You should probably just kiss me now and stop talking” sa jag och fnissade som en liten tjej på tretton år trots att jag var arton. Liam skrattade han med och jag kunde se det där välbekanta glittret i hans ögon igen. Han släppte mina händer och placerade istället dem runt min midja. Han böjde sig fram så att våra läppar nästan möttes, och när jag tittade in i hans ögon såg jag ingenting annat än kärlek och omtänksamhet. Sedan kraschade han sina läppar emot mina och mitt hjärta dunkade snabbare. Fjärilarna i min mage dansade och just för en sekund kände jag mig oslagbar. Liam gjorde att jag kände mig stark, med honom kändes det som om allt skulle bli okej igen. Jag glömde bort allt som var jobbigt, för allt som fanns i mina tankar nu var Liam. Våra läppar möttes om och om igen i en kyss som lämnade oss båda andfådda, rosenkindiga och med stora flin på läpparna. Snart hade Liam flätat samman våra händer igen och jag kände mig alldeles varm inombords.

“Wanna watch a film?” frågade han och jag nickade.

“What about Batman?” frågade jag och ett leende spred sig på hans läppar.

“You like Batman?” frågade han.

“Yup, he’s one of my favourites superhero” sa jag.

“Mine too! Where have you been?”

“I’ve been everywhere man, looking for someone!” sjöng jag och fick både mig och Liam och brista ut i skratt.

Efter ett par dåliga skämt och omgjorda popcorn, de första blev brända, så var vi äntligen redo att kolla på Batman: The Dark Knight Rises. Vi satt i hans säng bredvid varandra med en filt omkring oss. Filmen startade och jag kände Liam treva efter min hand under filten. Efter några misslyckade försök så tog jag fram min hand jag haft i min ficka och tog tag i Liams. Jag kände hans blick bränna på mig men den var snart på tv:n istället. Kanske för att vi kollade på Batman.

“That’s the best film ever!” sa jag när filmen var slut, Liam sträckte lite på sig och gäspade.

“Almost the best film ever, Toy Story is better” sa han och jag gapade.

“You mad bro?! You choose Toy Story over Batman? Are you sick or something?” utbrast jag och lade en hand på hans panna för att känna om han hade feber.

“No film beats Toy Story, not even Batman. Sorry love” sa Liam och ryckte med ett flin på axlarna. Jag skakade bara på huvudet och lade mig sedan under Liams täcke och jag hörde honom skratta lite. Snart kröp även Liam ner under täcket och när hans ansikte var mittemot mitt så log han.

“Buu” sa han och jag fnissade.

“Wow, I got really scared” sa jag sarkastiskt och himlade med ögonen.

“That was the point” sa han och lade en hand på min arm och började stryka upp och ner. En gäspning for ur min mun trots att klockan inte var särskilt mycket så var jag trött.

“We can sleep you know, but it’s just five in the afternoon” sa Liam och jag skrattade lite.

“I’m not gonna sleep, then I’ll be missing out time with you” svarade jag sedan och Liam blev allvarlig igen.

“You’re cute” sa han och pussade på min näsa. Jag log men det dröjde inte länge innan mitt leende hade förvandlats till ett tjut när jag kände Liams händer kittla mig i sidorna. Jag började skrika och skratta på samma gång och kunde lätt se det fåniga leendet på Liams läppar.

“Liam, stop it! Not fair!” utbrast jag och försökte kravla iväg ifrån honom.

“Why should I stop? Maybe I don’t feel like it” Liams händer fortsatte kittla mig och utan att jag märkte det så var jag snart nerrullad på mattan bredvid hans säng. Ett skratt for ur min mun, men det dröjde inte länge innan jag kände Liams starka armar kring min midja. Snart var jag uppdragen och vi båda föll ihop i en enda stor skrattade hög på sängen.

Ett plötsligt ljud fick mig att stanna upp mitt i en skrattattack och sätta mig upp snabbt. Då upptäckte jag vad det var, eller snarare vem det var. Jag såg Liams syster Ruth stå i dörröppningen.

“Liam, what are you-” började hon men avbröt sig själv när våra blickar möttes.

“Oh” sa hon bara medan ett flin sakta spred sig på hennes läppar. Jag kände färgen stiga i mitt ansikte medan jag insåg vad hon måste trott att vi gjorde. Jag kände Liam sätta sig upp bakom mig och min blick föll genast på honom.

“Ruth, what are you doing in here?” frågade han henne i en klagande ton. Ruth började skratta och jag kände att det blev mer och mer pinsamt för varje sekund som gick.

“They wanted me to check what was happening up here, because you guys were sooo loudly." Jag såg Liam himla med ögonen och en kudde for igenom luften ifrån honom på Ruth, men hon skrattade bara åt honom.

“GET OUT” ropade Liam och Ruth höll skyddande upp händerna i någon slags försvar.

“Sorry to disturb you guys... And hey Kimberly, by the way. See you later Liam” sa hon innan hon stängde dörren igen och lämnade mig och Liam ensamma igen. Jag mötte Liams blick och han suckade.

“My sisters are so annoying, seriously” muttrade han. Jag log lite och drog en hand igenom hans hår som var så mjukt emot mina fingrar.

“It’s alright Liam. But I think she thought that we were doing something else than what we actually did” sa jag innan ett skratt for ur mig. Liam skrattade också innan han anföll mitt ansikte med en massa pussar.

“You and I know what we did and that’s what matters” mumlade han medan han pussade på min näsa, min panna, min haka, båda mina kinder och sist mina läppar. Jag log lite och slog armarna om honom. Fina, fina Liam.