---

Rachel’s perspektiv
Eftersom jag och Zayn hade bestämt oss för att försöka bli vänner så hade vi bestämt att vi skulle gå ut och bowla ikväll. Jag var faktiskt väldigt exaltrerad eftersom jag älskar att bowla. Det är en rolig sport och den är inte så ansträngande. Jag vet, jag är lat. Jag kom tillbaka till nuet när jag såg att vi var utanför mitt hus.
“Bye guys, see you tonight Zayn” sa jag och gick ut från bilen.
“Bye, I’ll pick you up at seven” hörde jag Zayn säga innan jag stängde dörren. Jag drog upp nyckeln ur min handväska och låste upp dörren. Jag sparkade av mig skorna och tog av mig jackan. Min mage kurrade till. Jag gjorde min väg till köket och suckade irriterat när jag såg röran där. One Direction var kanske bra på att sjunga, men när det kommer till att hålla ordning kan man ju börja undra hur gamla de egentligen är. Det låg mat på större delen av bordet. Även om det bara varit jag och Niall som ätit såg det ut som om det varit 10 barn där. Jag hade varit borta i några få minuter och när jag kommit tillbaka hade det tydligen varit dags att åka till intervjun. Allt för att slippa städa.
“Pigs” muttrade jag och började städa köket. Efter 20 minuter var jag klar och kunde äntligen göra iordning en macka att äta.

Zayn’s perspektiv
“Bye guys, I’ll see you later!” ropade jag och stängde ytterdörren bakom mig.
Jag och Rachel skulle ju ut och bowla ikväll. Jag själv var ändå helt okej på bowling men jag hade ingen aning om Rachel var bra eller inte. Det kändes lite nervöst som det alltid gjorde att vara med Rachel offentligt eftersom vi var omringade av paparazzis vart vi än gick. Men jag skulle få det att funka ikväll. Jag ville inte bråka eller tjafsa med henne ikväll igen, jag orkade bara inte. Men det var såklart svårt när vi bara var ihopsatta av våra managers. De andra killarna gjorde det inte precis bättre genom att retas, särskilt Harry. Han visste att det inte var lätt och ändå gjorde han det svårt för oss. Vi kände knappt varann och nu trodde fansen att vi skulle flytta ihop! Det skulle ju inte direkt hända. Jag hade inte pratat med Harry sedan intervjun, jag hade nog undvikit honom lite grann. Men han fick skylla sig själv när han kläckte ur sig skitdumma saker under en intervju. Jag suckade tungt medan jag låste upp bilen och satte mig i förarsätet. Det var dags att vara lite kärleksfull med Rachel, dagens mission.
Jag körde den korta biten till Rachels hus och  såg henne komma gående ut genom dörren. Hennes långa hår glänste i månskenet och hon hade på sig ett par tajta svarta jeans, ett par rosa höga Dr Martens, ett snyggt linne och en skinnjacka utanpå det. Hon såg så snygg ut där hon gick med en väska hängande över axeln. Wow, vad snygg hon var. Just som jag satt med henne i mina tankar öppnades passagerardörren bredvid mig.
“Hey!” sa Rachel med ett litet leende och satte sig bredvid mig.
“Hey...” mumlade jag med ögonen på vägen.
Hade hon sett hur jag hade stirrat? Jag hoppades för guds skull inte det
“What’s wrong?” frågade hon med en rynka i pannan.
Jag tittade tillbaka på henne.
“Nothing, just... You look great” sa jag med ett litet leende och  vände ögonen mot vägen igen.
“Wow, thanks..” svarade hon och log lite.
Leendet såg faktiskt äkta ut den här gången. Det här kanske skulle gå bra iallafall. Vi åkte mot bowlinghallen i tystnad men det kändes inte lika jobbigt den här gången, lite mer uthärdligt för varje gång vi träffades.

“I’ve booked a court for two people” sa jag till receptionisten bakom kassan i bowlinghallen.
“Okay, what’s your name?” frågade hon vänligt och tittade på mig och Rachel.
Min arm lågt slappt runt Rachels axel och jag kramade hennes axel försiktigt med handen.
“Zayn Malik” svarade jag och tjejen nickade glatt.
“I knew I recognized you from somewhere! And you must be Rachel Moore” sa hon med ett leende.
Rachel nickade och jag tittade på receptionisten.
“You are really cute together! And sorry, yes you have booked a court. It’ll be 14 pounds for you two” sa hon glatt.
Rachel tog upp sin plånbok men jag lade en hand på hennes arm.
“Let me pay for us” sa jag i hennes öra.
“No, I want to pay” sa hon bestämt och jag nickade.
Jag trodde inte att hon skulle ändra sig så jag lät henne.
“Thanks love” sa jag med ett leende när Rachel betalade för oss båda och vi gick bort till skohyllorna.
Hon drog på sig ett par skor som såg jättesmå ut.
“Hey, how small feet do you have?” frågade jag med ett retsamt leende på läpparna.
“Smaller than you” sa hon och log mot mig.
Vi tog varsitt klot och gick till vår bana. Jag skrev in våra namn och Rachel började. Hon missade alla käglor totalt vilket fick mig att skratta lite. Hon tittade surt på mig men med ett leende i ena mungipan.
“Hey! It’s not my fault that this bowling ball isn’t working” sa hon med ett skratt.
Hon kastade klotet igen och lyckades träffa 2 klot denna gången.
“Wow! Two pins down!” ropade jag och Rachel bara tittade roat på mig.
“Okay, now let the expert try” sa jag och drog iväg klotet men fick bara en stor besvikelse.
Jag missade helt alla käglor precis  som Rachel nyss hade gjort.
“Oh, an expert, you say?” sa hon och skrattade.
Jag slog lätt och vänskapligt till henne på armen.
“My bowling ball wasn’t working” sa jag och härmade henne innan jag kastade klotet igen för att träffa 3 käglor.
“You can’t take my line” sa hon och drog iväg sitt klot men missade ännu en gång käglorna.
“Fuck this shit” mumlade hon.
“You suck just as much as I do” sa jag och flinade.
“I know. I thought I was good but now I realise that bowling probably isn’t my thing” svarade Rachel och räckte retsamt ut tungan åt mig.
“Yeah, sure” sa jag med ett skratt.
Vi fortsatte att bowla, missa och skoja med varandra.
Och för en gångs skull kändes det inte fejk, vi hade faktiskt roligt på riktigt. Det kändes skönt att inte behöva låtsas trivas för en stund. Detta kanske skulle gå ändå, det skulle ju inte vara så länge till.

Rachel’s perspektiv
Vi hade faktiskt kul på riktigt. Visst, jag var skitdålig på bowling men det var han också så jag behövde inte skämmas. Jag låtsades inte ha roligt för det hade jag. Zayn var rolig, en sida av honom som jag inte hade sett förut. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig när han missade för 4:e gången i rad.
“You suck!” skrattade jag fram och Zayn log.
“I know, and I’m a proud loser!” sa han och jag log tillbaka.

När tiden var ute tog vi våra jackor och skor och gick ut ifrån bolinghallen.
“Hey.. Are you going home or something?” frågade jag och tittade på Zayn.
“I don’t know, not any plans for today” sa han och ryckte lite på axlarna.
“Okay.. Uhm... I’m hungry so maybe we could take some food?” frågade jag tveksamt.
“Sure, where should we go?” frågade Zayn och grabbade tag i min hand.
“What about subway?” frågade jag och han nickade.
“Sounds good”

Vi stod inne på subway och beställde.
“My turn to pay” sa Zayn till mig när personalen gjorde iordning våra mackor.
“Okay, fair” sa jag och svingade våra händer fram och tillbaka.
Vi hade hållt händer hela vägen för det var folk överallt. Men det hade funkat bättre än sist gång. Jag hörde röster bakom mig och vände mig om.
“Zayn and Rachel!” utbrast en tjej som ut att vara runt 14 år.
Hennes kompisar började fangirla tillsammans med henne och jag och Zayn vände oss mot dem.
“Yes, that’s us” svarade Zayn vänligt.
“Oh my god, you are so cute together” sa en annan tjej och jag kände hur mina mungipor sköt upp i höjden. Nu skulle jag ju vara hans glada flickvän.
De bad om våra autografer och vi tog bilder med dem.
“Can we just get a picture when you two kiss eachother? That would be so cute” sa en av tjejerna och jag sneglade på Zayn.
Han nickade nästan omärkbart och drog mig närmre. Innan jag hann reagera kände jag hans läppar mot mina. Det var en ganska lätt kyss men ändå tillräckligt för fansen.
“Aww!” hörde jag bakom mig medan vi avslutade kyssen.
Zayn log stort mot mig och sedan mot fansen som såg ut som de höll på att svimma. Förmodligen för att de hade fått träffa Zayn, som verkade vara deras idol. De gick ut från subway och jag gav Zayn en sur blick. Var det där nödvändigt?

“That was really not necessary” sa jag irriterat när vi satt ner vid ett bord med våra mackor.
“Yes, it was” svarade Zayn.
“No, it wasn’t! You could have gave them an excuse, anything would have worked!” sa jag men försökte dämpa min röst.
“What, so you mean that I would have told them that I don’t want to kiss my girlfriend? What the hell do you think they would have said?” försvarade sig Zayn med.
“Come on, it was just some fans, not one million” muttrade jag.
“Stop, it was necessary okay? Don’t make it to a big deal, it was just a kiss” sa Zayn och tittade ner i sin cola.
“You could still have gave them an excuse” muttrade jag tillbaka och åt på min macka.

Den där jobbiga tystnaden uppstod igen och jag suckade inombords. Vi som faktiskt hade haft roligt förut. Det förblev tyst och vi åt snabbt upp våra mackor och satte oss i hans bil för att åka hem. Bilresan hem var hemsk, jag ville inte prata med honom och han ville nog inte prata med mig heller. Jag skyndade mig ut ifrån bilen och in i huset när han stannade framför mitt hus. Inte ens ett hejdå gav vi varandra. Jag låste snabbt upp dörren och stängde den bakom mig. En djup suck kom ur mig och jag gled neråt med ryggen mot dörren tills jag satt ner. Allt hade bara blivit fel i slutet. Det blev ju alltid så här och det var faktiskt riktigt jobbigt vid det här laget. Skulle det vara så här varenda gång vi träffades? För om det skulle det, hur skulle jag då, ärligt talat, orka med allt bråk?