The Fame Project - del 18

| Postat i: The Fame Project


RACHELS PERSPEKTIV

“Come on, stupid bag” muttrade jag medan jag försökte trycka ner de sista kläderna i en av mina tre redan proppfulla väskor.
Det var idag jag skulle åka hem. Det hade redan gått en vecka sedan jag lät Marcus och Michael bo i mitt hus. Jag kunde bara hoppas på att de inte hade lyckats bränna ner det helt och hållet. Och det kändes fortfarande som att Michael hade en crush på mig. Den här veckan hade inte blivit alls som jag tänkt mig, nu skulle jag istället åka ifrån Louis och Eleanor och inte ifrån Zayn. Det högg till i hjärtat när jag tänkte på honom. Ärligt talat så hade jag ingen aning om hur man kunde känna såhär för någon på så kort tid. Jag kollade ner på min högerarm och såg tatuering jag gjort för några veckor sen. Den som hade gjort att jag och Zayn hade fått det där ryktet om oss. Jag tog upp mina väskor från sängen och började dra med dem ner för trappan. Det slutade med att alla tre ramlade ner för trappan med en duns.
“What are you doing?!” ropade Eleanor förvånat och snart var hon nedanför trappan. Hon kollade på väskorna och sedan på mig för att till sist ta tillbaka blicken till väskorna igen. Hon började skratta högt.
“Seriously Rach, don’t you know that you can’t carry three bags down for the stairs!” utbrast hon mellan hennes skrattattacker.
“It’s not that funny El” sa jag men kunde inte hindra mig själv från att dra på smilbanden en aning samtidigt som jag gick ner för trappan och tog upp mina väskor.

“I want you to go on a date tonight” hörde jag Carol säga. Jag suckade, detta var något jag fruktade. Att gå på dejt med Zayn menades att behöva vara gulliga mot varandra och låtsas vara kära. Vilket inte skulle vara svårt för mig eftersom jag faktisk är kär i honom. Men det kommer inte få mina känslor att bli svagare för honom.
“Which time?”
“Six I think, I will call Zayn and see if he is ready then and then I text you”.
“Okay, bye” sa jag och lade på. Jag lade ner mobilen i min byxficka och gick in till frisören. Det plingade till och receptionisten kollade upp mot mig och avfyrade ett leende.
“Hello, how can I help you?” frågade hon och satte på sig sina glasögon.
“I want to dye my hair” svarade jag och drog ur mitt hår från hästsvansen jag hade satt upp.
“Okay..” mumlade hon och började klicka sig runt på datorn. “Well, lucky for you. Someone can dye your hair in 15 minutes, so you can just sit over there for a while, just tell me your name and I’ll tell you when it’s your turn” sa hon och pekade bort mot några soffor. Jag sa mitt namn, tackade och gick sedan och satte mig. Jag tog upp en av skvallertidningarna och såg att jag och Zayn var på framsidan. Jag bläddrade till sidan där det stod om oss och började läsa.
HAS "ZACHEL" DISAPPEARED?
The hottest couple in the UK haven’t been seen so much lately. We have heard that Rachel was living at Zayn’s place but a few days ago we saw a crying Rachel on the road. What has happened? Has Zayn broke another heart? Or is it Rachel who is the thief?  Well I’m sorry to disappoint you, but I think that there is no more Zachel... Then you will probably think “Shouldn’t they move in together?”. And the answer is no. According to a source it was just fake and Harry did it to tease his bandmate. But what do you think about this then? Was Zachel fake and just for the fame from the beginning? Because what we have seen, they don’t seem so happy around eachother in the pics. Zayn, please tell us this is not true. And Rachel, don’t break our Zayn’s heart.

Jag lade argt ifrån mig tidningen. Hur fan kunde de veta så mycket? Och krossa inte Zayns hjärta. Vart kommer det ifrån? Varför skulle jag krossa hans hjärta? Det var säkert därför som vi var tvungna att gå på dejt ikväll. För att bevisa att det inte alls var så som det stod i tidningen. Jag kollade upp och såg hur en tjej satt på en stol och frisören hade precis börjat klippa hennes hår. Hon mötte min blick och gapade stort. Jag vinkade lite mot henne innan jag vände blicken utåt istället. Det var mycket trafik och folk överallt. Vanliga London alltså.
“Miss Moore” hördes en röst. Jag kollade upp och mötte en rödhårig tjejs blick. Jag drog en hand genom mitt hår och ställde mig upp.
“I’m Jenna  and I’m gonna dye your hair” sa hon skakade min hand med hennes. Jag log mot henne och följde efter henne för att sätta mig på en stol. Hon satte på sig ett skärp med verktyg i och satte sig på en rullande pall bredvid.
“So, do you just want to dye your hair or do you wanna cut it too?”

ZAYNS PERSPEKTIV
“Do I have to go on a date with her?” frågade jag Simon för säkert tusende gången.
“Yes, I already told you so! You need to make everyone believe that the rumour isn’t true. Just do it, it has never been a problem before so why now?” frågade Simon mig en aning irriterat på andra sidan luren.
Jag suckade frustrerat. Hur skulle jag nånsin kunna säga som det var?
“Well, just, nothing... I just hate this fake dating thing and I wanna end it right now” svarade jag och stirrade in i väggen.
"You can’t end it yet. You both have gotten so much publicity for this and we can’t just end it like this. Just do it, okay? How hard could it possibly be!”
“Fine” muttrade jag och lade snabbt på.
Simon fattade verkligen ingenting och han ville heller inte lyssna på mig. Men det kände jag mig ganska van vid efter de senaste veckorna. Jag tittade på mina kläder som hängde över skrivbordsstolen. Det var väl snart dags att göra iordning sig för dejten. Fast egentligen visste jag inte om jag ville gå. Men hade jag något val? Förmodligen inte. Vi skulle vara tvungna att låtsas vara superkära i varandra och ja, jag var ju det på riktigt men inte hon. Fast det visste ju inte Rachel. Jag kände mig nervös men jag intalade mig själv att bara försöka vara mig själv och inte tänka så mycket på det. Vi var ju trots allt vänner nu och det skulle nog gå bra. Eller hur?

Klockan var kvart i sex och det var snart dags att hämta upp Rachel. Jag stod framför spegeln i mitt rum och granskade mig själv. Mitt svarta hår stack upp lite ur hatten jag hade valt att ha på mig ikväll. Jag älskade min svarta hatt och hoppades på något sätt att den skulle ge mig tur. Jag log ett försiktigt leende mot mig själv och nickade. Det fick gå som det gick, bara jag inte skämde ut mig på något sätt som att berätta om mina känslor för Rachel. För det var högst uteslutet. Klockan närmade sig 6 och jag tog på mig mina finskor i hallen. Oavsett vad som hände ikväll skulle jag iallafall försöka ha kul.

Taxin stannade utanför Rachel’s hus och jag såg hur någon kom ut genom dörren, någon som förmodligen var hon. Rachel kom närmare bilen och jag kunde inte undgå att min blick drogs mot henne. Hon var så himla vacker. Månskenet glänste på hennes hud och fick henne att se ut som... Ja, någonting väldigt vackert iallafall. Hon kom närmre bilen och det var då jag såg att hon hade färgat håret. Det var korpsvart och låg slätt längs axlarna. Hon öppnade en av bakdörrarna och satte sig bredvid mig.
“Hey Zayn” sa hon med ett litet leende och jag nickade mot henne.
“Hey. Wow, look at your hair” sa jag med ett leende.
Hon drog en hand genom sitt hår.
“Do you like it?”
“Yes, I really like it. It fits you” svarade jag medan jag tecknade till taxichauffören att köra efter att ha kollat att hon hade knäppt på sitt säkerhetsbälte.
“Thanks” svarade hon och jag såg i ögonvrån att en rodnad sakta spred sig på hennes kinder.
Jag log för mig själv. Även fast jag inte ville erkänna det hade jag saknat Rachel, mer än jag ens tänkte erkänna. Jag körde in emot centrala London mot restaurangen som vi skulle till. Det var något flott ställe som Carol hade bokat in oss på och ärligt talat brydde jag mig inte så mycket vad vi gjorde, för jag var ju med Rachel. Och det var det som räknades.
När vi nästan var framme tog jag tag i Rachel’s hand och tittade på henne.
“Ready?”
Hon nickade.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag höll hårt i Zayns hand, hans varma hand värmde min kalla. Vi klev in genom dörren till restaurangen. Där inne var det ganska lugnt med folk, det var en ganska flott restaurang och det var nog inte så många som kom hit. En servitör mötte oss vid ingången.
“Your name?”
“Malik, and Moore” svarade Zayn och jag nickade bara instämmande.
Servitören tittade ner på sitt papper.
“Okay, this way” sa han och ledde oss till ett fint bord för två i hörnet av restaurangen och vi slog oss ner.
“I’ll be back in a while to take up your orders”
Servitören försvann med ett leende och jag tittade på Zayn.
“So, Malik. We haven’t done this for a while” sa jag och satte mig mer tillrätta på stolen.
“I know, Miss Moore. Let’s just pretend we’re so in love with eachother” sa han med ett litet skratt och jag tvingade mig själv att le.
“Yes, we’ve done it before so it shouldn’t be hard” svarade jag och plockade upp en av menyerna som låg på bordet.
Gud så svårt det här skulle bli. Men jag fick bara göra mitt bästa och låtsas vara kär i honom, eller ja, jag behövde ju egentligen inte ens låtsas.
“What do you want?” frågade Zayn och tittade också i sin meny.
Jag rynkade lätt på pannan.
“Hmm... Fish and chips I think, and you?”
“I think I’ll have chicken soup” svarade han och lade ifrån sig menyn.
“So, how has it been at Louis’s and Eleanor’s place?” frågade han.
“It was good, but I like it more at your place” svarade jag. Han skrattade till lite.
“Well, the bed in your guestroom is much more comfortable” fortsatte jag. Han skrattade lite till och lutade sig bakåt i stolen.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: