The Fame Project - del 11

| Postat i: The Fame Project
 
                

“So, you were in X-Factor three years ago?” frågade jag Zayn.
Vi hade kommit hem och satt i hans soffa och snackade och försökte lära känna varandra bättre.
“Yeah, and we finished third” svarade han.
“Oh yeah, I remember that I watched you that year. I voted for you more than once, I think. I remember that I thought you guys were cute” erkände jag med ett litet leende.
“Oh, did you?!” utbrast Zayn med ett flin.
“Yeah.. Don’t tell the others, but if I remember right I thought you were the cutest” sa jag och log.
Zayn log tillbaka.
“Oh really?” frågade han retsamt.
“Yes..” svarade jag lite smått generat.
“Anyway, I remember that I saw you in some film for some year or two also” sa Zayn och jag nickade.
“Yeah..” svarade jag och det blev tyst.
Slutligen bröt Zayn tystnaden.
“What do you wanna do today?” frågade han.
“Well, Carol texted me before and she wanted us to go on a date tonight, so I guess that’s what we’re doing..” svarade jag och visade tydligt mitt missnöje med att vi inte fick bestämma själva vad vi skulle göra.
“Okay, where do you wanna go?” frågade Zayn och tittade på mig.
“Maybe we could go to the cinema? We haven’t done that yet” svarade jag och han nickade glatt.
“Good idea”

Zayn’s perspektiv
“I gotta feeling, that tonight’s gonna be a good night...” sjöng jag medan jag stod framför spegeln i mitt rum.
Det var min absoluta favoritlåt och hade varit det ända sen första gången jag hade hört den. Och låten stämde ju faktiskt in med mitt liv just nu. Det skulle nog bli rätt kul ikväll ändå. Rachel var ju schyst när man väl lärde känna henne och fake-dejtandet kändes inte lika jobbigt längre. Och Rachel var snygg, den kunde ingen förneka. Jag fixade klart mitt hår och tittade ner på kvällens kläder jag skulle ha ikväll. En vit tröja med texten ‘Cool kids don’t dance’, mina favoritjeans och som alltid, min skinnjacka. Den var jag ungefär kär i, det var min absoluta favoritjacka. Jag tittade mig ännu en gång i spegeln med ett nöjt leende. Håret hade precis lagom mycket vax och det såg bra ut. Jag nickade nöjt och gick ut ifrån mitt rum ner till hallen där jag mötte Rachel. Hon var snyggt klädd med höga svarta klackar, ett par tajta jeans med hål i, en svart spetströja, ett silvrigt halsband och som alltid, sin svarta skinnjacka. Hon log mot mig och fingrade lite på sitt utsläppta hår.
“Ready to go?”
Jag nickade och tog tag i hennes hand och vi gick ut ur huset. Utanför såg vi inga paparazzis men jag visste att de var bra på att hålla sig gömda.
Vi tog en taxi in till centrala London och efter 20 minuter var vi framme utanför bion. Vi gick in, köpte biljetter till The Hobbit, köpte popcorn och gick sedan in i biosalongen. Den var inte helt full än och både jag och Rachel gick med huvudena neråt för att inte få för mycket uppmärksamhet. Vi satte oss på våra platser och väntade på att filmen skulle börja. Rachel tog en näve popcorn och stoppade in en i taget i hennes mun. Jag kollade på bioskärmen som nu hade börjat visa reklam. Jag kollade ointresserat samtidigt som jag hörde någon viska om mig och Rachel bakom oss.
“I think that Zachel is fake” sa den ena tjejen.
“Yeah, they don’t even see happy with eachother, I hope they break up soon. She is not good for Zayn”svarade den andra.
Ursäkta? Hon är inte bra för mig. Om jag har lärt känna henne rätt så är hon ganska lik mig i sättet. Det var nog det ända negativa med fansen. Även om vi inte dejtar på riktigt så stör jag mig på att fansen tror att de kan styra våra liv. Jag kollade bak och den ena tjejen mötte min blick och gapade. Hon nuddade sin kompis i sidan med sin armbåge och snart var det två par ögon som mötte mina. Jag vände mig om mot Rachel och kysste henne. Hon var förvånad först men kysste sedan tillbaka och lade sina armar runt min nacke. Jag hörde tjejerna viska något mer och sedan något som blixtrade till. Vi drog oss undan efter ett tag och Rachel kollade förvånat på mig. Jag lutade mig mot hennes öra och viskade;
“The girls behind us thought that we were fake dating, so I’m proving them wrong”. Hon skrattade lite och svarade;
“But they have right” och jag drog mig tillbaka.
“Yeah, but they don’t know that” svarade jag och blinkade med mitt högra öga. Hon kollade lite på mig innan hon vände blicken mot skärmen. Även om hela detta var fejk så hade den kyssen känts så... bra? Jag vet inte vad det var, men det hade gått stötar genom hela mig.
Det hade liksom inte känts som de andra kyssarna. Annorlunda, på något sätt. Jag visste inte riktigt hur, men det kändes så bra att sitta där och hålla henne i handen. Så borde det väl inte kännas? Jag kan inte säga att det var kärlek. Men någonting var det men egentligen borde jag väl inte känna något alls, detta var ju bara helt fejk och skulle vara över snart. Men jag kunde inte komma över känslan av att det var något speciellt med Rachel. Frågan var bara varför jag kände så, detta var ju bara ett fejkat förhållande.

Rachel’s perspektiv
Jag sneglade bak på tjejerna som fortfarande viskade om oss, eller ja, det var typ “skrikviska”. Jag och Zayn, liksom de andra i närheten, kunde höra dem klart och tydligt. Jag skrattade lite tyst och tog Zayns hand och flätade samman den med min egen. Filmen hade börjat och jag försökte koncentrera mig på den. Men som sagt, att ha två skvallertjejer bakom sig hjälpte inte. Ärligt talat så hade jag lust att skrika på dem, men jag visste att jag inte skulle kunna göra det. För det första, jag ville inte bli utskickad. För det andra, vi skulle dra åt oss mycket uppmärksamhet och det skulle stå överallt i tidningar och på nätet på bara några sekunder och för det tredje, Carol skulle döda mig. Jag riktade istället blicken mot filmen fortfarande hållande i Zayns hand och försökte ännu en gång att koncentrera mig på filmen vilket gick sådär. Jag kände hur Zayn kramade min hand och jag log. Zayn var helt okej, mer än bara okej. Han var faktiskt riktigt schyst och jag var glad att ändå kunna vara hans vän. Min blick riktades mer mot honom än mot filmen och jag kom på mig själv med att hela tiden titta på honom. Pinsamt, det fick jag ta och sluta med. Fast om vi ändå skulle låtsasdejta så gjorde det väl ingenting? Nej, det gjorde det inte.

Rätt som det var så var filmen redan slut. Både jag och Zayn reste oss upp samtidigt och lade en arm om mina axlar. De två tjejernas blickar brände i nacken men jag bestämde mig för att bara ignorera det. De kunde snacka så mycket skit de ville för vad de än trodde så var det inte sant. Jag och Zayn gick hand i hand ut ur biosalongen med tjejerna bakom oss. Jag kände att någon knackade mig på axeln och jag vände mig snabbt om.
“Yeah?” frågade jag tjejerna som tittade på mig och Zayn.
“Is it true that you two are dating?” frågade den längsta av dem.
Zayn nickade och log ett glatt leende.
“It is” svarade han och kysste min hand och svingade våra händer.
“Oh” svarade tjejen och de båda sa hejdå till oss.
Jag tittade upp mot Zayn.
“Do you think they believed us?” frågade jag med en rynka i pannan.
Han nickade.
“Yeah, i think so. But we’ll be on the newspapers tomorrow” svarade Zayn och jag nickade.
“I know.. but I’m quite used to it now” sa jag medan vi började gå ner för gatan.
“Yes. Do you know what’s funny?” frågade Zayn med ett litet skratt.
Jag tittade frågande på honom.
“No, I don’t”
“This fake dating has actually done that we like eachother instead of hating eachother” svarade Zayn och jag log.
“True”
Vi gick där hand i hand och plötsligt stannade Zayn upp.
“Rachel, do you wanna walk home?” frågade han och tittade in i mina ögon.
“Sure, it’s not that far is it?” frågade jag och började gå igen.
“No, it takes an hour or something” svarade Zayn och gick med mig.
“I know I’ve already said it but it’s really nice of you letting me live in your house” sa jag och log stort.
“And I’ve already said that it’s totally fine with me. I love to have some company” svarade Zayn och log tillbaka.
“Yeah I know, but still.. Anyway, Carol won’t hate me at least, I acted good today” sa jag med ett litet skratt.
“Yeah, Paul is really tuff with this too” sa Zayn.
Jag nickade förstående. Jag visste precis hur det kändes.
“What was your first impression of me?” frågade Zayn och tittade nyfiket på mig.
Jag tänkte efter.
“Hmm... I guess it was positive when I first met you in the food store, when you helped me with the cereals that I couldn’t reach” sa jag med ett skratt och Zayn skrattade också lite.
“But after that, after that terrible dinner for example? What did you thought about me after that?” frågade han sedan.
“I hated you after that night! I thought that this dating thing would be completely impossible, but I guess we proved the opposite” sa jag och log mot Zayn som log ett sött leende tillbaka.
“I guess we did”. Tystnaden som uppstod var ingen pinsam tystnad. Tvärtom, det var skönt att gå där utan att behöva prata. Jag var så inne i mina egna tankar att jag inte märkte att Zayn stannade. Jag kollade på honom med en rynkad panna.
“What is it?” frågade jag och gick närmre honom.
“It’s a paparazzi in the bushes over there” svarade han och nickade mot några buskar längre bort. Det var mörkt ute så man kunde inte se någon, men förmodligen hade han väl hört någon som tog kort. Jag kollade på Zayn igen och skulle precis fråga vad vi skulle göra, när ett par läppar pressades mot mina.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: