Harrys perspektiv
“I’m a little bit nervous” sa Zayn.
Vi stod i hissen i X-factorhuset, vi var på väg upp till Simons kontor och klockan var nästan elva. Vi hade pratat mycket igår kväll och även idag och fattat ett beslut. Vi skulle skriva på kontraktet. Även fast det innebar att vi inte kunde träffa våra familjer så mycket så var detta liksom en chans man bara får en gång i livet och ingen av oss ville gå miste om den.
“Don’t be nervous, this will go just fine” sa Liam och log lite.
Jag kände själv att jag var lite nervös men ändå väldigt glad.
Nialls mage kurrade.
“I’m hungry” gnällde han och höll sig för magen.
Vi andra bara skrattade, Niall var ju verkligen hungrig jämt.
We will eat as soon as we’ve finished this” sa Louis och jag nickade.
“Sounds good” sa jag samtidigt som hissdörrarna öppnades. Vi var framme.
Vi gick förbi korridoren och Liam knackade på Simons dörr.
“Come in!” hörde vi Simons mörka stämma och vi gick sakta in och satte oss på varsin stol framför honom.
Han granskade oss.
“So, boys... Have you made a desicion?” frågade Simon och knäppte händerna på skrivbordet.
“Yes. We will definetly stay as a band, and we will sign the contract” sa Liam och Simon kunde inte riktigt dölja sitt pokerface, man såg ett litet leende på hans läppar innan han snabbt fick ett nollställt uttryck igen.
“Amazing, here you have” sa han och räckte fram kontraktet med en penna.
Liam var först, sedan skrev Zayn på, sedan Niall, sedan Louis och till sist jag. Det var en magisk känsla att sitta där med pennan i handen och skriva sin egen signatur - på vårt kontrakt.
“You know that this means that you can’t meet your families so often, right?” frågade Simon när vi var klara och tittade på oss.
“We know that, but this is a huge chance and we want to take it” svarade Louis.
Simon nickade.
“I will see you boys later then, I have some stuff to do. I heard that you’re going home to... Harry, wasn’t it? To get to know eachother better. Sounds good” sa Simon.
“Yes, we will go home to me” sa jag och vi reste oss upp, vinkade till Simon och gick ut ur rummet. Väl ute hoppade vi runt som treåringar i ren glädje. Vi hade ett kontrakt.

Senare på kvällen
Det var helt sjukt. Helt jäkla sinnessjukt. Ett kontrakt! Vi hade fått ett kontrakt! Jag kunde liksom inte få in det i min lilla hjärna. Det var en så stor känsla som flödade genom mig. Vi var ett riktigt band, vi hade fått ett kontrakt och vi skulle få göra egen musik! Det hade alltid varit min största dröm och nu var den sann. Och med fyra härliga killar kände jag på mig att detta skulle bli det bästa året någonsin. Jag var väldigt exalterad och kunde knappt vänta, jag hoppades att en turné skulle komma nästa år. Jag hann knappt bli ledsen över att vi åkt ut innan jag hade blivit glad igen. Ett leende satt på mina läppar och det satt kvar hur mycket jag än försökte att inte le. Jag satt och åt middag med min familj, ikväll var alla killarna med sina familjer för att fira lite grann när det trots allt var samma dag som vi hade fått kontraktet.
“Okay, let’s raise a bowl for our amazing boy Harry!” sa mamma glatt och vi alla höjde glasen och skålade.
Jag log stort och kände mig så stolt över mig själv och killarna, vad vi hade lyckats med.
“I’m so, so proud of you honey” sa mamma och jag nickade.
“I know mom, this is like the seventh time you say it!” sa jag och log.
“I knew the whole time that you could do it” sa Ellie och log och jag visste att hon menade det. Hon hade verkligen trott på mig från hela början.
“Thanks Ellie” svarade jag och Gemma log mot mig.
“Me too” sa hon och jag log tillbaka.
Vi åt på den finaste restaurangen i stan, mamma hade envisats med att vi skulle äta här bara för att det var något stort att fira och jag kunde inte säga emot henne.
Jag hade blivit så van att bo trångt med de andra killarna att det faktiskt kändes konstigt utan dem. Men vi skulle träffas imorgon för vi skulle alla fem åka hem till mig och bo där några dagar för att lära känna varandra ännu bättre. Det kändes kul och jag var superglad. Vi åt upp och rörde oss sakta ifrån restaurangen mot hotellet vi bodde på i London. Nu när vi hade åkt ut från X-factor hade vi hastigt fått flytta till ett hotell. När vi kom in i lobbyn fick jag syn på Louis med sin familj.
“Louis, hey!” ropade jag glatt och vinkade
“Hey Harry” sa han glatt och kramade om mig.
Vi pratade lite kort innan jag och min familj gick upp till våra rum för att lägga oss. Jag skulle ju ändå träffa Louis och de andra imorgon.
Jag delade rum med Gemma och Ellie, mamma och Mike delade rum.
Vi gick och borstade tänderna och lade oss nästan direkt i sängarna, vi var trötta. Men vi somnade inte.
“Harry?” hörde jag Ellie fråga.
“Yeah?”
“Do you realise that you’re a real celebrty now?” frågade hon och jag kunde höra ett skratt från Gemma.
“I know that Ellie” svarade jag med ett leende.
“Great. But you’re still as dumb as you were before” svarade Ellie.
“I know, thank you!” svarade jag och skrattade lite. Ellie var så rolig ibland.
“Goodnight guys” sa Gemma och gäspade
Jag kände hur trött jag också var.
“Night” svarade jag och Ellie i en mun och jag slöt sakta ögonen och föll in i en djup sömn.

Louis perspektiv
“Get up!” skrek Lottie och hoppade på min säng.
“Lottie...” mumlade jag surt och försökte dra täcket över huvudet men Lottie drog av det och slängde det på golvet.
“Up and jump Louis, this is a big day!” sa hon glatt.
Jag öppnade sakta ögonen och möttes av det starka ljuset som sken in genom fönstret.
“No! Sa jag och la kudden över huvudet.
Lottie drog ur mig ur sängen och tvingade mig att sätta mig upp.
“Fine” muttrade jag och gick upp för att klä på mig. Att Lottie alltid skulle irritera mig så mycket. Vi gick sedan ner till frukostbuffén för att äta frukost. Det här skulle bli en lång dag och jag längtade tills vi skulle åka hem till Harry.