Ellies Perspektiv
Jag suckade och släppte cigarettpaketet i soptunnan. De senaste dagarna hade jag faktiskt undvikit att röka, men jag visste att det skulle vara lättare om paketet var borta. Jag har äntligen insett att det är farligt och jag vill inte dö p.g.a. att jag röker.
Jag satte mig vid tv:n och började zappa mellan kanalerna. Killarna var på träning och Matt skulle göra något med sin familj och det fanns verkligen inget att göra. Som vanligt gick det inget bra på TV:n, så jag stängde snabbt av den. Harry hade sagt att jag borde skaffa twitter, så vi kunde hålla kontakten bättre. Alla fem killarna hade det, så då kunde jag följa dem så skulle det bli lättare att kunna snacka när de var på X-Factor. Jag drog fram Harrys sega laptop från hyllan som stod i vardagsrummet och satte mig för att skapa ett twitterkonto. Jag visste inte vad jag skulle kalla mig så till slut blev det @EllieMJohnson. Kanske inte världens kreativaste, men spela roll. Jag gick och följde killarna och lite andra kändisar, sedan såg jag något som hette trender. Den understa hette #StayStrongHarry. Min första tanke var på min Harry, min bror. Nej, det fick inte vara han. Inget fick hända honom. Jag tryckte på trenden och såg en massa som hade skrivit stay strong Harry Styles. Åh nej. Nej nej nej! Det fick inte ha hänt honom något! Då vet jag inte vad jag gör. Jag drog händerna genom håret och bet nervöst i läppen. Jag ringde snabbt Harrys mobil, och han svarade inte. Shit, det kanske verkligen hade hänt honom något. Jag tänkte precis ringa de andra killarna då jag insåg att jag faktiskt aldrig hade fått deras nummer. Oh my god. Det här var inte bra, inte bra alls. Tänk om Harry låg och led någonstans på ett sjukhus!? Hjälp. Jag ringde Harrys mobil flera gånger om och han svarade inte. Jag skickade snabbt en tweet om vad det var med Harry, och en tjej svarade snabbt med ”We think he’s at the hospital, look at this pic” och en bild på Harry och en bil som var skitnära honom, som att den förmodligen var på väg att köra på honom.
”NO!!!” skrek jag frustrerat medan tårarna rann ner för kinderna.
Jag gled sakta ner mot väggen i vardagsrummet med händerna framför ansiktet. Det var bara inte sant. Inte min Harry, min sjukt irriterande fina bror. Nej, nej, nej. Jag visste allvarligt talat inte vad jag skulle göra. Jag ringde snabbt Matt, bara för att få höra hans telefonsvarare sättas igång. Jag talade snabbt in ett meddelande om att Harry var på sjukhus och att jag behövde hjälp. Jag kunde ju inte besöka alla sjukhus i hela London, det kunde finnas hur många som helst. Åh gud. Vad skulle jag ta mig till nu? Känslorna rusade inom mig och jag kände mig helt hjälplös. Jag satte mig ner i soffan och försökte ta det lugnt. Inget skulle ju bli bättre av att jag jagade upp mig. Om en stund skulle jag försöka ringa Harry igen, då kanske han eller någon annan i alla fall skulle svara.

Harrys perspektiv
Jag och killarna var på väg till ett café för att äta, vi hade jobbat några timmar och vi alla behövde en paus. Jag tog upp mobilen ur fickan och satte på den igen. Vi stängde alltid av telefonerna när vi jobbade för att inte bli distraherade. När mobilen väl var på hade jag fem missade samtal, alla var från Ellie. Hmm, hon måste verkligen ha velat mig något, funderade jag medan jag ringde upp henne. Hon svarade nästan direkt.
”Oh my god Harry, are you okay!?” nästan skrek hon i luren och jag fick dra bort den ifrån örat för att det lät så högt.
”Of course I’m okay, why wouldn’t I be okay?” frågade jag sedan förvånat.
“Because you’re probably at some hospital because a car crashed in you” sa Ellie frågande.
“What? Why would I be at some hospital? No, I’m totally fine, no car has crashed in me” försäkrade jag medan de andra killarna tittade förvånat och undrande på mig.
”But… But I saw the picture on twitter…” sa Ellie förvirrat.
“What? Was it a picture on twitter?” frågade jag lika förvirrat.
“Yes, a picture when a car almost drove over you”.
“Well, that has to be photoshopped! I’m okay, I promise” sa jag och log.
”That was great to hear” sa Ellie lättat.
“Yeah, I don’t get why people do that kind of pictures..” sa jag och suckade lite.
”Well yes, I got so worried and started crying because of it!” sa Ellie och jag kände hur jag log.
“Me and the boys are going to eat now but see you later?” frågade jag medan jag och killarna kom in på ett café.
“Yeah, see you later” svarade Ellie och jag la på.

”What was that about?”frågade Liam undrande.
“It’s a rumour on twitter that a car crashed in me and that I’m on a hospital now” sa jag och log lite.
“Wow, it’s strange what people can do to get attention” sa Zayn och skrattade lite.
“Yeah, Ellie called. She was so worried about me and it was a picture of me almost get crashed in to a car..” sa jag och skrattade lite jag med. Lite komiskt var det ju.
Vi beställde och satte oss för att äta, och Niall åt mest som vanligt. Sedan gick vi tillbaka för attm öva lite till inför framträdandet innan vi fick gå hem tillbaka till X-Factor huset. När vi kom in kom Ellie fram och kramade mig. Det var ju inte vad vi brukade göra precis.
”I hate you but I cried when i thought you were hurted” sa hon i mitt öra medan hon kramade mig. Vi gick sedan in och vi satte oss för att ha filmkväll. Jag hade lovat att Ellie skulle få bestämma men det skulle jag nog inte ha gjort. För Ellie valde något som ingen av oss andra ville se, hon valde High School Musical maraton. Inte för att hon gillade det, men för hon ville reta oss och för hon älskade det när hon var liten.
”Seriusly Ellie?” frågade jag och suckade med ett litet leende.
”Totally serious” sa Ellie allvarligt innan hon började skratta.
Vi satte oss och kollade, det var riktigt bra stämning. Sedan var det dags för att sova, vi alla var trötta och det var ju långa dagar när man är med i X-Factor. Vi gjorde i ordning oss och kröp ner i sängarna.
”Harry?” frågade Ellie efter en stund.
”Yeah?” sa jag.
”I’m glad that it wasn’t true” sa hon och jag log.
”Me too Ellie” sa jag och vi blundade båda sedan för att sova. Det hade ju trots allt varit en händelserik dag.