---

Matt och jag gick hand i hand på väg till x-factor huset. Killarna skulle snart sluta vilket innebar att jag skulle få min hämnd på Harry och Louis. Jag skrattade lite åt mig själv, alla mot de två.
”What are you laughing at?” frågade Matt.
”Just at my revenge to Harry and Louis” svarade jag. Han skrattade lite han också och efter ett tag såg vi huset.
Vi gick in och tog hissen upp. På våning 4 så kom den där gubben in igen. Jag suckade och ställde mig närmre Matt som la en skyddande arm om mig. Efter ett tag som kändes som en evighet så kom vi äntligen till rätt våning.
Vi mötte killarna utanför dörren.
”Hi lovebirds” sa Harry och blinkade med ena ögat.
”Haha, so funny Harry” sa jag och suckade. Louis och Harry skrattade bara. Jag skakade på huvudet och gick in genom dörren. Jag sparkade snabbt av mig skorna och slängde mig i soffan.
”Guys, someone need to go shopping later!” ropade jag.
”Me and Liam can do that!” ropade Niall till svar. Samtidigt kände jag hur någon satte sig på mina ben.
”Harry!!!!! Get off!!” skrek jag. Det gjorde väldigt ont.
”Why? I think this is really comfy” sa han och flinade innan han äntligen gick av. Jag drog snabbt benen nära mig så att han inte skulle sätta sig där igen.
”You're always so annoying...” muttrade jag.
”Oh, I didn't knew that” svarade han och skrattade samtidigt som Louis dundrade ner rakt på mig.
”Louis! Get off me with your big ass!!” skrek jag surt och lyckades knuffa ner Louis på golvet.
”Aaah, it hurts!” gnällde Louis som nu låg där på golvet.
”Well, it's your own fault Louis!” sa jag enkelt och Harry räckte fram handen så att jag kunde slå high-five med honom men jag tog bort min hand.
”I'm not gonna do a high-five with you!” sa jag och lade armarna i kors.
Nu kom Niall och satte sig bredvid mig.
”Finally, someone normal came here!” sa jag och log.
”Yeah, I know, they're pretty stupid” sa Niall och nickade mot Harry och Louis, som fortfarande låg på golvet.
”If they are! Seriously, I have never met two more annoying and stupid people ever in my life” sa jag och suckade.
”Niall, come on, let's go shopping!” hördes Liams röst ifrån hallen och Niall reste sig upp.
”I have to go, but see you later” sa han och gick ut mot hallen och han mötte Matt som kom in och satte sig bredvid mig.
”Hi” sa han mjukt och pussade mig på pannan.
”Hey” svarade jag.
”Mattie and Ellie, sitting in a tree...” sa Harry och han och Louis gjorde high-five, för nu hade Louis satt sig upp.
”SHUT UP! I'M GOING TO KILL YOU BOTH!” skrek jag och började jaga dem runt med en kudde ifrån soffan. De skrattade jättemycket medan jag slog dem med kudden. Efter en stund kom Niall och Liam tillbaka, occh de bar på en massa kassar.
”Why so much food?” frågade jag förvånat.
”Niall is hungry, you know” svarade Liam och log. Snart var det dags.

Harrys perspektiv
När Niall och Liam hade lagt in alla varor satte sig alla i soffan. Vi småpratade lite och efter en stund blev det tyst.
”Guys, there's something I have to tell you..” sa Zayn allvarligt.
”Go on” sa Liam och tittade lika allvarligt på Zayn.
”It's like this... You know that we get a bit hate and that's really hard for me to take. And sadly, I decided to...” Zayn svalde hårt och blinkade med ögonen.
”What are you talking about, Zayn?” frågade Louis oroligt.
”I... I decided to... to quit in the band” sa Zayn och han blinkade med ögonen flera gånger för att hålla sina tårar borta.
”You're kidding” sa Louis med ett litet leende i ena mungipan men med orolig blick.
”No, I'm not. I'm serious, and I know that this is the best no matter what you say. Because I can't take all that hate, it's killing me” sa Zayn och tittade ner i marken.
”But Zayn...” sa Liam med blanka ögon.
”Please tell me that this is a joke” sa Harry med en ledsen min.
Själv satt jag där och försökte se ledsen ut, för jag visste att om jag sa något så fanns det en risk för att jag skulle börja skratta.
”Zayn, please don't leave! We need you” sa Niall och tittade sedan ner i backen.
”I have to. I can't stand all the hate I get” svarade Zayn och en tår rullade ner för hans kind.
”But we're here for you! We're always here for you Zayn, you know that” sa Louis och även han hade blanka ögon.
”Don't leave the band Zayn, I know that they need you” sa Matt och såg ledsen ut.
”I'm sorry, you're wonderful friends, but I can't do this anymore” svarade Zayn och drog handen genom håret.
”But...” hann Niall säga innan man hörde ett stort böl. Harry hade börjat storgråta.
”Please don't leave Zayn! We're not the same without you, we're not One Direction without you!” snörvlade hann fram.
”Zayn...” viskade Louis och även han hade börjat gråta, fast han grät tyst. Tårarna rann ner för hans kinder och han la sin hand på Zayns axel.
”I'm sorry, I love you boys, but I can't stay in One Direction” sa Zayn tyst.
”Don't leave!” grät Harry.
”Please” viskade Louis.
”Zayn, I'm begging you to stay” sa Liam och satte sig framför Zayn på knä på golvet.
”I can't, I'm sorry...” sa han och gick in i hans sovrum. Samtidigt gick jag iväg till badrummet med Niall där vi hade två stora hinkar med vatten.
”Louis and Harry, come here!” ropade Niall och ställde sig mot väggen som jag också gjorde. Vi kunde höra hur de kom närmre och närmre och när de kom in genom dörren så kastade vi varsin hink med kallt vatten på dem.
”OMG, it's so cold!” klagade Louis.
”Why did you do this?” frågade Harry.
”It's really easy to fool you” sa Zayn som nu stod bakom dem med ett leende.
”What?” sa Harry.
”Yeah, I got so mad on you so I wanted revenge” sa jag och log elakt. De andra hade nu ställt sig bakom Louis och Harry. Jag, Zayn, Liam, Matt och Niall kollade på varandra innan vi brast ut i skratt.
”Come on, give me a hug!” sa Harry och gick närmre mig.
”Never!” skrek jag och sprang ut från badrummet med Harry bakom mig. Jag rundade soffan och krockade i Matt som tydligen också hade hängt efter.
”No Harry, I don't want a hug!” sa jag och tryckte mig närmre Matt. Harry gav efter ett tag upp och gick och bytte om till torra kläder igen.

”So you're not going to quit?” frågade Louis.
”Haha no, and it was so funny when you were crying Harry!” sa Zayn och vi brast ännu en gång ut i skratt.