Ellies perspektiv
Jag vaknade av att jag kände något kallt på mitt huvud. Jag spärrade upp ögonen och såg att Harry och Louis hade hällt varsitt glas med vatten på mig.
”GUYS! That wasn't necessary” sa jag surt. De skrattade bara åt mig och jag ställde mig upp och gick ut från rummet. Ute i vardagsrummet så mötte jag Niall.
”Good mo... What has happpend to you?” frågade han och granskade mig. Vattnet hade nu runnit nerför min tröja så hela min överkropp var blöt.
”Harry and Louis...” mumlade jag. Jag vände tillbaka till sovrummet när jag kom på att jag behövde byta tröja. Jag gick in i rummet där jag fann Harry och Louis skrattande. Jag skakade bara på huvudet mot dem innan jag gick fram till min väska för att leta fram en torr tröja.

Jag öppnade väskan för att se att den var tom.
”Harry, where is my clothes?” frågade jag och suckade.
”What clothes?” frågade han och log ett skyldigt leende.
”Come on, tell me!” sa jag lite smått irriterat.
”Over there” svarade han och pekade på en byrå. Jag log, han hade faktiskt varit snäll och packat upp min väska. Jag gick fram till byrån samtidigt som jag hörde Harry säga,
”Nice underwears by the way” innan han och Louis snabbt försvann ut från rummet. Jaha, det var alltså därför de hade flyttat på mina kläder, för att studera mina underkläder, awkward... Jag drog snabbt på mig en stickad tröja och gick återigen ut från sovrummet.
”Really funny guys” sa jag till Harry och Louis som bara flinade. Jag gick ut till köket och gjorde i ordning en macka som jag sedan åt.
När klockan slog 11 så gick vi ner till stället där de skulle öva inför ikväll. Jag satte mig i en stol där publiken sedan skulle vara. Jag fick ännu en gång höra Total eclipse of the heart. De sjunger så fruktansvärt bra, de måste vinna hela tävlingen.

Två timmar senare så var vi alla på väg till Nandos för att käka. Som tur var så var det inte så mycket fans så vi kom snabbt dit. Vi beställde vår mat och satte oss sedan vid ett bord. Vi åt under tystnad och Niall var klar väldigt snbbt och beställde in en till portion. Jag fattar verkligen inte hur han orkar.
”How can you eat so much Niall?” frågade jag.
“I don’t know, I just can I guess…” svarade han och ryckte på axlarna och fortsatte sedan på sin tredje portion. Vi åt upp det sista innan vi gick tillbaka till x-factor huset. Denna gång var det fans utanför så killarna stannade och tog kort och skrev autografer medan jag gick in. Det kändes ovant att Harry var så känd nu. Jag tog hissen till rätt våning och gick till ”lägenheten”.
”Fuck..” sa jag tyst för mig själv när jag insåg att jag inte hade några nycklar med mig. Jag satte mig med en suck ner längs väggen. Det var lika bra att vänta tills de kommer upp.

Harrys perspektiv 
Jag satte mig på sminkstolen för att bli sminkad. Om mindre än en timme så skulle programmet börja. Jag var så sjukt nervös. Jag såg att de andra också var nervösa, det kunde man se på deras ansiktsuttryck. Men jag var väldigt taggad också. Vi hade övat mycket i veckan och både vi och Simon tyckte att denna låten passade oss väldigt bra. Jag hoppades så himla gärna att det inte blev vi som skulle åka ut idag, jag hade knappt ord för hur mycket jag faktiskt ville stanna. Jag tittade på Liam som satt mittemot mig och fick puder i ansiktet medan de stylade hans hår. Vi alla var sminkade med röd färg runt ögonen och lite på halsen och med blekt puder, det såg ganska häftigt ut faktiskt. Vi hade som ”tradition” att vi inte sa något till varandra innan showen, för att det skulle ge oss tur. Minuterna flöt på och plötsligt stod vi bakom scenen och X-Factor skulle börja om ca 5 minuter. Vi fem stod i en ring och gjorde oss redo. Jag såg i de andras ögon att det var det här de ville mer än någonsin. Deras ögon lyste av förväntan blandat med nervositet och jag var lika nervös själv. Jag kände att jag svettades i handflatorna. Vi skulle klara detta, vi skulle inte åka ut. Om det så var det sista vi gjorde, så skulle vi ta publiken med storm ikväll.

Då började programmet. Programledaren kom ut på scenen och startade igång programmet och fick igång publiken. Det var några nummer före oss, alla var riktigt bra och jag kände på mig att vi skulle få ge allt ikväll. Men det var precis vad vi hade tänkt. Efter en stund ropade en tekniker att det var vår tur att gå på scen. Vi gick upp på en trappa bakom scenen och sprang ut när Simon hade presenterat oss och låten började att spelas.

Ellies perspektiv
Jag stod backstage, bakom scenen när Simon Cowell presenterade killarna. Jag såg hur de sprang ut och Eclipse Of The Heart började spelas. Jag visste att de skulle göra det jättebra, jag hade ju hört dem förut två gånger. Niall och Liam började på första versen, de sjöng otroligt bra och jag kände hur jag inte kunde sluta att le. När alla sedan kom till refrängen var stämningen underbar, de såg fantastiska ut i skenet från strålkastarna. Andra versen sjöng Louis och Liam, det lät otroligt bra också. När låten sedan var slut var stämningen magisk. De var helt otroliga, och det verkade som om hela publiken älskade dem. När juryn äntligen hade fått ner ljudnivån lite för att bedöma uppträdandet så gav alla fyra dem jättebra kritik. När de fick gå av scenen gick jag bort mot utgången för att möta dem.