“I don’t want you to look at me diffrently Summer. I need you” sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag.

“I won’t do that and I need you too Harry.”

---

SUMMERS PERSPEKTIV

Jag stod vid mitt skåp på fredagsmorgonen. Veckan hade gått riktigt fort och jag längtade hur mycket som helst till helgen. Efter att jag och Harry pratat ut i lördags så hade vi inte pratat om det ämnet mer. Jag visste att det fick honom att känna sig nedstämd och värdelös. Något som han inte var. Men faktum var att jag och Harry inte hade setts på hela veckan. Inte ens på jobbet. Jag förväntade mig inte att vara med honom hela tiden, men senast vi träffades var i lördags vilket var typ en vecka sedan.

"Hi Summer" sa en röst bredvid mig.

"Hey Liam" svarade jag och vände mig om mot Liam.

"Are you and Lucy having your movie night tonight?" frågade han och jag nickade. "And I still can't come?" fortsatte han.

"Nope, it's just for me and Lucy" svarade jag.

"Did I hear movie night?" Hördes en röst bakom mig.

"Yup." Jag vände mig om mot Harry och log lite.

"Can I come?" frågade han och flinade.

"Nope it's just for girls."

"Come on Summer, you in a pyjamas is a win win and I can see all of those sexy pillowfights in real life instead of in a movie" sa han och jag slog till honom på armen.

"It's just for girls Harry" svarade jag med ett ganska så rött ansikte.

"I can be a girl" sa han och jag skrattade.

"You can? Then I'm going to treat you like one. I want to do a makeover on you and you can't kiss me because your a girl and well I don't kiss girls" sa jag och flinade. Hans ansiktsuttryck ändrades direkt och han kollade med stora ögon på mig. "Let's go Liam" sa jag till Liam och drog med honom mot klassrummet där vi skulle ha latin. "Bye Miss Styles" ropade jag retsamt till Harry. Och när jag vände mig om så log han emot mig. Jag fortsatte sedan att gå till klassrummet med Liam och försökte att stoppa mig själv ifrån att le stort. Men jag hann inte särskilt långt innan jag kände ett par armar omkring min midja bakifrån.

“Not so fast, princess” hörde jag Harrys mörka röst i mitt öra. Det fick mig att rycka till och sedan börja skratta när jag insåg vem det var. Liam skakade leendes på huvudet och fortsatte sedan själv emot klassrummet. Jag vände mig om emot Harry och placerade mina armar omkring hans hals.

“What is it now?” sa jag och försökte låtsas låta sur men misslyckades totalt när ett leende spred sig över mina läppar.

“I forgot something” sa han och lutade sitt ansikte närmre mitt. Min blick vandrade runt på alla som gick i korridoren runt omkring oss för att se om någon tittade. Och mycket riktigt, många hade stannat och tittade på mig och Harry. Det var väl kanske inte direkt den vanligaste synen i skolan men jag kände mig obekväm med att vara så utstirrad. Harrys hand tog ett mjukt tag om min kind och fick mig att vända uppmärksamheten emot honom igen.

“Ignore them” mumlade han i mitt öra och tittade djupt in i mina ögon. Och det var inte särskilt svårt att göra det när de mörkgröna ögonen var omöjliga att slita sig ifrån. Jag nickade lätt och han lutade sig fram ännu mer, fortfarande med sin blick fäst vid min. Jag blev plötsligt nervös trots att jag hade anat hela tiden vad han skulle göra, skulle han göra det framför alla här i korridoren? Plötsligt kände jag Harrys varma läppar pressas emot mina och då var det verkligen som om alla andra runt omkring oss inte spelade någon roll. Det var Harry och jag, det var det som räknades. Inte de andras blickar. Jag slöt mina ögon för en kort sekund och kände att här var jag trygg. I Harrys varma famn var jag säker, det visste jag. Jag behövde honom och han behövde mig.  En knuff i min rygg som gjorde att jag och Harry drogs isär fick mig att snabbt öppna ögonen och titta mig oroligt omkring.

“Oh I’m sorry Summer, I didn’t mean to push you.. I’m so, so sorry are you okay honey?” hörde jag Serenas silkeslena röst bakom mig säga. Jag vände mig snabbt omkring och fick syn på henne och hennes tre små äckliga följeslagare.

“Oh really?” frågade jag surt och gick närmre henne. Hon hånlog bara men leendet förvandlades snart till en arg min.

“Of course not, why would I ever try to hurt you?” frågade hon och tittade kallt på mig.

“It’s not like you deserved it or something” lade hon sedan till i en hård ton. Då kände jag en stor hand på min axel och jag visste genast vem det var.

“Enough, Serena. Go and bother someone else” sa Harry som tittade irriterat på Serena. Men hon log bara sött emot honom.

“Summer, Summer, Summer... I wonder what you did to deserve this” sa hon och nickade med huvudet åt Harry på det sista ordet.

“Nothing, right?” tillade hon lite tystare och klappade Harry på kinden. Jag kände mig väldigt arg och det såg ärligt talat ut som att Serena tänkte kasta drinken hon hade i handen rakt på mig. Men när vi såg Mr Brown komma gående i korridoren vände hon bara på klacken och gick iväg längs korridoren med de tre andra tjejerna som en svans efter sig. Jag suckade och tittade ner i marken. Hon hade gjort det igen, förödmjukat mig inför en massa folk. Jag ignorerade fullständigt alla som tittade på oss och ville bara sjunka igenom marken.

“Hey babe, it’s okay” sa Harry och lade en arm omking mina axlar.

“She’s just jealous cause you’re so wonderful” viskade han i mitt öra medan han drog med mig bort till lektionsalen jag skulle till.

“Thank you, and I know.. She’s just a bitch, that’s all” svarade jag och tog hans hand i min.

“You’re welcome” svarade han och log snett emot mig, det där leendet som fick mig att bli knäsvag. Förut hade det bara betytt en spydig kommentar och ingenting positivt, men nu betydde det så mycket mer. Jag kände mig verkligen glad för att jag hade gett Harry en chans att visa vem han var för mig, för om man väl lärde känna honom på riktigt så var han så mycket bättre än den bilden jag tidigare hade haft av honom. Vem brydde sig om Serena, när man hade Harry?

SERENAS PERSPEKTIV

Gud vad jag hatade henne, allvarligt talat. Det fanns väl många äckliga personer här i skolan men ingen som jag hatade mer än Summer Williams. Jag fattade verkligen inte vad som var hennes problem, hon tycktes alltid göra exakt tvärtemot vad jag sa till henne att göra. Men Harry var min, det hade han alltid varit! Jag hade velat ha honom jättelänge och nu så var han med Summer? Av alla tjejer han hade kunnat få så hade han valt Summer Williams, tjejen som inte ens hade brytt sig ett piss om Harry för några veckor sedan. Vad var det här för skit egentligen? Jag vägrade tro att det var sant, Harry utnyttjade väl henne bara för sex som alla andra på den här skitskolan. Men jag var populärast och jag skulle ha honom, inte någon rik bitch som hade för mycket stolthet för att falla för honom ända fram tills nu. Att se dem kyssas i korridoren hade tagit hårt på mig även om jag inte skulle erkänna det för ens Jennifer som trots allt var min närmaste vän. Min plan var ju att han skulle falla för mig och ända fram tills nu hade jag varit helt säker på att det skulle hända detta året. I slutet av året skulle Harry vara min, hade jag sagt till mina kompisar. Men jag kanske fick ändra den tanken lite granna... Nej, nej och åter nej. Jag skulle ha honom, inte någon dum medelklasstjej som Summer. Hon visste inte hur man behandlade sådana som Harry på rätt sätt. Det visste jag, för jag var ju trots allt högst upp på popularitetskalan precis som Harry också var. Det var därför vi passade ihop, men det verkade han inte ha förstått än. Och om jag inte kunde få Harry att inse det än, så skulle jag nog få Summer att göra det. Tydligen hade mina varningar hittills inte varit tillräckligt för att få henne att sluta vara med Harry, och jag var nu tvungen att ta till andra saker. Och som jag såg det, kallades det bara för att tänja på reglerna lite, inte att bryta dem. Om hon inte lyssnade på mig då, ja vad hade jag då för val förutom att bryta dem helt och hållet? Harry var min, och ingen skulle hindra mig ifrån att få honom. Inte ens en liten rik bitch som trodde att hon var något mer än vad hon faktiskt var. Faktiskt hade jag idag haft god lust att kasta min drink rakt i ansiktet på henne men hade förstått att hon säkert skulle skvallra om det och då skulle jag ha fått kvarsittning eller något annat med en massa äckliga nollor som brukade stirra på mig i korridorerna som om de aldrig sett en tjej förut. Det fanns oskrivna regler här i skolan som alla hittills hade följt och allt hade varit frid och fröjd. Men nu när Summer hade brutit emot de så kallade socialitetsreglerna så var det annat som gällde. Man bröt inte emot mina regler ostraffat, det var en sak som var klar.

“Alina and Poppy, isn’t it today after school you guys are writing for the school magazine?” frågade jag och tittade på vårt gängs två nyaste medlemmar. Båda två nickade och det fick mig att le och glatt klappa i händerna en gång.

“Perfect. Because I’ve got some news that I really would like to share” sa jag och log ännu större. Jag hade just kommit på en briljant idé.