VINNAREN AV TÄVLINGEN!

| Postat i: Övrigt
Såå vi har korat en vinnare!! Först vill vi bara tacka alla som var med, det var roligt att ni som deltog deltog :) Här är bråket som vinnaren skrev;
 

"Liam?" Sa jag tyst. Jag hoppades halft att han inte skulle höra eftersom vi såg på TV, men det gjorde han.

"Mmm?" Svarade han. Han kollade på mig med kärlek i blicken och jag ångrade redan det jag behövde göra.

"I-I can't do this anymore." Sa jag och tittade ner I golvet. Liam, som satt bredvid mig, tog bort sin arm runt mina axlar och tog tag i min hand istället.

"Can't do what sweetie?" Sa han vänligt men hans blick var orolig och han såg spänd ut. Jag samlade mig i några sekunder innan jag sa:

"I can't live with you anymore." Jag kollade på honom med tårar i ögonen och jag såg hur hans ansiktsuttryck förändrades. Nyss hade han varit lugn men nu såg han ledsen och förvirrad ut. Han släppte min hand.

"Why not? We've lived together for 7 years. I don't understand."

"You just have to go. Trust me, it'll be better for both of us." Sa jag medan tårar rann nerför mina kinder.

"How can that be better?" Sa Liam argt. "Why are you kicking me out Amy? I thought we were happy together!" Liam hade ställt sig upp nu, och en rynka hade bildats mellan hans ögonbryn.

"Because you have to. I know you're not happy with me. So you should go." Jag ställde mig också upp och såg tårar bildas i Liams ögon.

"How can you say that to me? I waited for you when you got help with your drug problem. Are you saying I didn't do that out of love? Because I did. I loved you. I still love you. More than you love me obviously."

"Don't say that to me." Sa jag sårat. "Don't you dare say that to me. I love you to, but I can't stand living with you knowing that I can't give you what you want."

"And what is that?" Sa Liam argt.

"Kids! You have always wanted kids ever since you were a kid. And I can't have them. When I had a miscarrige and they found I had cancer, they gave me all sorts of medicin and radiation treatment. What they did to me... I can't have anymore kids." Jag begravde ansiktet i händerna och grät. Jag kunde inte med att kolla på Liam. Det var sant det jag sa, och det visste han. Jag visste hur mycket han ville ha barn, men han kunde inte få det med mig. Det skulle vara för det bästa om han flyttade ut.

"I know." Sa Liam tyst. Jag tog ner händerna för ansiktet och tittade på honom. Han såg fortfarande ledsen ut

"So don't you say you waited a long time for me out of love." Sa jag. "Because that is nothing, nothing compared to giving you up."

Liam gick över till mig och kramade mig. Jag kramade tillbaka och begravde ansiktet i hans nacke.

"I know you can't have kids." Så han lugnande och drog handen upp och ner över min rygg."And sure, I want them, but I don't have to. I love you no matter what. Remember that. You can have no kids or ten of them, I won't love you any less. So don't ask me to leave." Vi stod och kramades en stund innan jag sa:

"Thank you." Med gråt i halsen. "I won't ask you to leave. I love you too."
Vi tyckte att det var väldigt bra skrivet med mycket känslor m.m. SÅ vinnaren som skrev detta ärrrr.... Lisa Bendall!! Grattis :D Vi kommer kontakta dig om vad vi vill du ska skriva m.m. så snabbt som möjligt. 
 
Ännu en gång, tack till er som var med!
 
Nu ska jag plugga ): och sedan så ska både jag och Frida på den bästa bion någonsin. 1D3D - movie!!!! :D Gahhhh jag kan inte vänta!!!!! :'D 
 
Ha det gött iallafall och om ni inte läst det förra kapitlet så finns det i inägget under. //Josefin xxx




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: