ZAYNS PERSPEKTIV

Jag var helt i chock. Det var helt otroligt, jag kunde inte tro det. Vårt bråk med management hade just sänts ut rakt i tv:n och en stor del av USA:s befolkning hade förmodligen sett det. Och det fanns en möjlighet att Carol och Connor också hade det. När videoklippet var slut pratade skvallertjejen lite till om oss och videoklippet. När hon bytte ämne så tog Rachel fjärrkontrollen och stängde av tv:n. Tystnaden som lade sig över oss var nästan skrämmande, jag visste inte vad jag skulle säga. Men innan någon av oss hunnit säga något så ringde Rachels mobil. Hon sträckte sig efter den och kollade vem det var som ringde. Hon gav ifrån sig en tung suck innan hon svarade.

“What do you want?” frågade hon surt utan att ens säga hej i början. Jag förstod ju direkt vem det var hon pratade med.

“I haven’t done anything!” utbrast Rachel surt och ställde sig upp.

“Stop lying to me! I know it was you who sat this up!” hörde jag Carol skrika på andra sidan luren.

“I’m not lying Carol, I didn’t know that there was a paparazzi who filmed us. But it was quite smart” svarade Rachel, det sista lite tystare. Jag skrockade och Rachel kollade på mig med ett flin.

“Rachel just so you know! Your career is over! OVER!” skrek Carol argt.

“I know Carol, you have told me that a few times now. It’s quite old now” svarade Rachel.

“Stop it Rachel, you’re maybe laughing now. But when this is over and you have nothing left, I’ll be the one who’s laughing!” sa Carol och Rachel himlade med ögonen mot mig.

“No Carol, you’re wrong! My career isn’t over, the whole world knows about this fight and if it is a career that is over it’s yours!” sa Rachel tillbaks. Hon lade plötsligt på och hon tittade på mig medan hon suckade.

“She hung up” sa hon och lutade sitt huvud emot min axel.

“Your career isn’t over, not at all. Everybody saw the fight and what they said to us” sa jag och hon nickade.

“You’re right, she’s just mad because she showed the real her to the whole world without even knowing it” svarade hon sedan. Jag nickade, hon hade ju rätt.

“I just hope that they’ll both get kicked and that you and me can be together as long as we want to” sa jag och drog henne närmre mig.

“Me too. And believe me, after that fight the future for them isn’t exactly bright” sa hon. Jag log och ville gärna tro henne, och det gjorde jag också. Hon fick mig att tro att vi aldrig någonsin skulle behöva se vare sig Connor eller Carol igen.

“I’m glad people know how big assholes they are” sa jag och hon nickade och lutade sig emot mig och gäspade stort.

“Let’s go to sleep, I can hear you’re tired” sa jag och Rachel log mot mig som svar.

“Carry me? Please” frågade hon med hundvalpsögon. Jag suckade och visste att jag inte kunde motstå det där.

“Fine” sa jag och ställde mig upp. Jag lyfte upp henne som en brudgum lyfter upp sin brud och bar henne bort till sängen som var några steg bort.

“Thanks” svarade hon leendes och böjde sig fram för att nå sin sovtröja som låg på sängen. Eller ja, det var egentligen min tröja ifrån början men hon hade haft den så länge och sovit i nu att jag numera såg den som hennes. Men jag älskade att se henne i mina kläder, det kändes så... Rätt. Jag tog av mig allt utom mina kalsonger, vilket var det enda jag brukade sova i. Jag gick sedan till badrummet för att borsta tänderna. Snart kom Rachel indansande till mig med tandborsten i munnen och en slarvig tofs i sitt hår. Hon försökte sjunga samtidigt som hon borstade tänderna, vilket resulterade i att jag började skratta med min tandborste i munnen. Jag höll på att spotta ut allt på golvet för att hon såg så himla rolig ut. Hon svängde på höfterna och håret och jag började hoppa runt med henne på golvet, vi båda skrattade så mycket att vi nog dreglade ner lite i badrummet. Men vad gjorde det, när vi hade hotellservice och jag fick vara med den jag tyckte om mest? Jag var så himla glad i Rachels sällskap.

Efter en liten stund var vi båda klara och vi gick tillsammans till sängen igen.

“I should have filmed you” sa jag roat och Rachel bara gav mig en blick som sa ett stort nej. Jag höll skyddande upp händerna.

“Only kidding” sa jag oskyldigt och drog henne närmre mig genom att lägga armen runt hennes midja. Hon skrattade lite och kröp upp i sängen och jag var inte sen att följa efter henne. Jag drog upp mitt och hennes täckte över oss och kröp upp intill hennes kropp. Hon lade armarna omkring mig och jag drog in hennes alldeles egna doft. Hon doftade alltid så härligt, som en sommarvind eller något. Jag lutade mig fram emot hennes mun och kysste henne lätt. Jag kände hur min skäggstubb kittlades emot hennes haka och det fick henne att skratta till.

“You need to shave” sa hon och jag log i mörkret.

“I’ll just do it tomorrow” sa jag och drog henne närmre mig. I ljuset ifrån Los Angeles alla gator som reflekterades in så kunde jag se att hon sakta slöt ögonen och jag gjorde samma sak.

“Zayn?”

“Yeah?”

“Can you sing to me?”

“Sure” svarade jag och började sjunga i hennes öra, ganska tyst men jag visste att hon ändå hörde mina ord tydligt.

“Your hand fits in mine like it’s made just for me, but bear this is mind it was meant to be. And I’m joining up the dots with the freckles on your cheeks and it all makes sense to me”

Jag fortsatte sjunga hela låten och kände hur Rachel blev tyngre i mina armar. Hon hade somnat, vilket jag också snart skulle göra. Jag kysste henne lätt på pannan innan jag slöt ögonen igen. Det var så här jag ville att det skulle vara, det var här jag ville vara. Med Rachel, utan alla problem. Bara jag och hon.

RACHELS PERSPEKTIV

Solens starka ljus och alla ljud på gatan nedanför väckte mig och fick mig att trött öppna ögonen. Min blick föll på Zayn som låg bredvid mig med slutna ögon och ett litet sött leende på läpparna. Mina mungipor sköts automatiskt upp höjden och jag smekte försiktigt hans kind. Han hade en lugn andning och jag kunde känna hans bröst röra sig upp och ner i ett rytm. Han såg så söt ut när han sov och han var hur snygg som helst. Ibland när jag tittade på honom kunde jag bara inte förstå att han faktiskt var min, och bara min. Han var så vacker. Just som jag satt och stirrade på honom blev hans andning lite snabbare och han slog sakta upp ögonen.

“You’re staring at me, you’re such a creepy girlfriend” sa han med ett leende och drog in mig i en kram.

“I didn’t stare, I was just admiring” sa jag och skrattade lite. Han himlade med ögonen och jag satte mig upp i sängen. Innan jag hann gå ur sängen tog Zayn tag i min hand och drog mig mot honom.

“Where’s my good morning kiss?” frågade han och log. Jag sträckte mig upp och placerade mina läppar på hans. Han besvarade snabbt kyssen och lade en hand på min svank. När vi drog oss undan så drog jag ett djupt andetag.

“I hate that you have lungs like a singer” muttrade jag med ett leende. Zayn skakade leendes på huvudet och drog en hand under hans haka.

“Yesterday you complained about my shaving routines and now about how I kiss you. Something else Miss have to tell me?”

“Hmm, maybe that you should make me breakfast more often” sa jag retfullt och skrattade.

“Hmm, what about you kiss me more often. Or wait, then you can’t breathe because you don’t have lungs like a singer” sa han lika retfullt.

“Shut up” mumlade jag och kastade min kudde på honom.

“So that’s how you want it” sa han och kastade tillbaka kudden på mig.

“Game on” sa jag och ställde mig upp i sängen samtidigt som jag slog med en kudde på Zayn och snart var ett kuddkrig fullt igång. Jag rusade runt i den lilla ytan som fanns i rummet medan Zayn jagade mig.

“You have nowhere to hide” sa han när han hade omringat mig i ena hörnet. Jag skrattade och försökte ta mig förbi men det gick inte så bra eftersom han var ganska så mycket starkare än mig.

“Say that I win and I’ll let you go” sa han men jag skakade bara på huvudet.

“I will never say that you win, Zayn. Sorry not sorry” sa jag retsamt och var inte beredd när han då lyfte upp mig och bar mig över till sängen. Där släppte han ner mig och satte sig på min mage med ett ben på varje sida om mig.

“I will always win” sa han och skrattade. Jag protesterade, men blev snabbt avbruten med en kyss. Jag besvarade den snabbt och drog mina händer långsamt genom hans hår. Efter ett tag fick vi bryta den för att jag behövde andas. Det faktum att han kunde kyssas mycket längre än mig fick oss båda att skratta lite.

“You’re so weird, just because you’ve got sixpack and I don’t” sa jag retsamt och log lite.

“You know you like it” svarade Zayn flirtigt och jag bara skrattade åt honom.

“Now get off me, charmer” sa jag och han klev av mig medan han räckte ut tungan åt mig.

“Breakfast?” frågade han sedan. Det krävdes bara en nick av mig, jag var utsvulten. Vi tog på oss våra kläder, och självklart kunde vi inte göra det utan att titta på varandra när den andra bytte om. Men Zayn tittade mer på mig än  jag på honom, för jag kanske tittade lite i smyg...

Hissfärden ner till lobbyn gick fort och snart klev vi in i matsalen. Efter några sekunder kunde jag se de andra killarna sitta vid ett bord och äta, eller ja, Niall vräkte väl mer i sig maten. Vi tog varsin tallrik och fyllde dem med mat och efter några minuter så satte vi oss ner hos de andra.

“Slept long, lovebirds?” frågade Harry och jag skrattade till.

“What’s the time?” frågade jag sedan.

“It’s like 11 o’clock” svarade Harry och Zayn tittade roat på mig.

“We had a fight, taht’s why it took so long” sa han vilket fick de andra att stirra förvånat på oss. Jag kunde inte hålla mig för skratt, deras ansiktsuttryck var bara för roliga. Jag frustade till och började sedan skratta. Då såg de ännu mer förvirrade ut.

“With pillows” lade Zayn till och skrattade med mig. Louis började skratta.

“Gosh, you really scared me there” sa han och jag nickade.

“I think that was the point”

Vi fortsatte att äta upp vår frukost. Jag hade alltid älskat hotellfrukost, och det fanns ju en anledning till det. Det fanns verkligen allting som man kunde tänka sig på ett amerikanskt hotell.

“No concert today, right?” frågade Zayn efter en stund. Niall skakade på huvudet.

“No not today but tomorrow” sa Liam och jag Zayn nickade som svar. Vi fortsatte småprata lite och rätt som det svar började välbekanta sången av Zayns ringsignal av Don’t Cha att spelas. Det var självklart jag som hade satt dit hans ringsignal och förbjudit honom att ändra den. Jag skrattade när jag hörde den, som jag nästan alltid gjorde.

“What a manly ringtone you’ve got, Zayn” sa Louis och flinade. Zayn bara himlade med ögonen åt honom som svar och pekade på mig för att visa att det var mitt fel. Jag ryckte oskyldigt på axlarna och åt lite till av mina ananasbitar medan Zayn svarade. När han tittade på displayen fick han en rynka i pannan. Jag studerade honom noggrant när han pratade, det här verkade inte bra. Han hade fortfarande den där rynkan i pannan och han pratade i en irriterad och snabb ton. Det var något som inte stämde, det kände jag på mig. Vi alla satt tysta och tittade på honom och jag greppade Zayns hand över bordet. Han kramade den hårt. Jag förstod snabbt att han pratade om mig och honom och det gjorde mig orolig. Jag trodde allt det jobbiga var över nu? Zayn höjde sin röst och blev plötsligt arg på den han pratade med. Efter ett tag avslutade han samtalet med ett enkelt “okay” och tittade upp på alla oss. Jag tittade oroligt på honom.

“Zayn?” frågade jag tyst och tittade in i hans mörkbruna ögon.

“Simon wants a meeting with us. And he’s not happy” sa han och riktade sin blick emot mig. Jag drog förvånat efter andan. Okej, jag hade nog haft fel. Allt jobbigt var definitivt inte över.